Skriv dina egna inlägg på Levas läsarblogg!
Välj ett ämne och skriv en kommentar genom att klicka på Comment. Fyll i ditt namn och din e-postadress och skriv ditt inlägg i den stora rutan.
Dela med dig av idéer och exempel från arbetslivet. Klicka på "Comment" och skriv ditt eget inlägg!
Comments
Med risk för att låta ”Ultra-käck”…
…men det verkar fungera!
Visst finns det arbetsplatser som är mer inspirerande än andra, men jag tror att grunden till att ”leva på jobbet” sitter i var och en hos oss. Genom rätt inställning till den situation vi befinner oss i kan vi påverka vår egen upplevelse. Kraven på oss ökar, vi hör att vi skall vara effektiva och konkurrenskraftiga, och här behöver var och en av oss göra ett val. Jag gissar att det i mångt och mycket handlar om att göra ”halvhalt” ibland. Många arbetsplatser/roller innebär individuellt ansvarstagande vilket leder till att vi jagar på och försöker hinna så mycket som möjligt. Trots jagandet blir vi ändå aldrig ”färdiga”, vi skulle fortfarande ha kunnat anstränga oss lite till och gjort ”det där” lilla extra. Känslan av att inte räcka till växer. Ett sätt att bryta denna onda spiral är att försöka följa t ex Mias råd och därigenom förändra vårt eget synsätt. Ett annat sätt, att se som ett komplement skulle jag vilja tipsa om. Jag jobbar med min egen självbild på ett liknande sätt som beskrivs i er tidning och jag motionerar regelbundet med bl a Poweryoga. Trots det blev jag inte av med smärtan i nacken, yrseln, domningarna i armen, huvudvärken m m som jag hade. Av en händelse fick jag kontakt med en kvinna som genom att trycka på musklerna får låsningar mellan musklerna att släppa. Hon har nu behandlat mig två gånger (med 5 veckors mellanrum) och som ett mirakel är smärtan i det närmaste borta. Jag har ungefär tre gånger kvar att gå och kommer att stretcha och träna emellan för att bibehålla effekterna av behandlingarna. Numera känner jag därför av när jag ställs inför en situation där stressen i kroppen ökar, jag blir medveten om att kroppen ”mobiliserar sin armé” och försöker då mentalt jobba med mig själv just i den situation jag befinner mig. Jag har precis börjat min resa så vi får se hur den artar sig. Jag kan göra några konstateranden när jag tittar i backspegeln; jag är gladare, jag tillåter mig själv att njuta mer, jag trivs bättre på mitt arbete, jag har energi kvar då jag kommer hem från arbetet och det är skönt att ha hittat dessa ”nycklar” efter säkert 20 år av tragglande. Dessutom är jag nyfiken på vilka fler nycklar som jag kommer hitta framöver.
Leva på jobbet. Hur många är det som 'lever' på jobbet? Och hur viktigt är det inte att få känna sig levande på jobbet, för det är ändå där vi spenderar hela dagarna. Utbrändhet handlar i mångt och mycket om stress, men även att arbeta med det som inte känns rätt. Det tar energi. Jag vet för jag har varit där. Men nu är jag på ett arbete som i stället för att ta energi ger mig energi. Jag går med ett leende på läpparna till jobbet på morgonen, och hur fantastiskt känns inte det!! Tyvärr verkar det vara ganska unikt för när jag hör mig för i min bekantskapskrets så är det ganska många som inte trivs på sina jobb. Tänk om alla som är missnöjda med sina jobb kunde ge upp dem och söka sig till det som känns rätt i själen för dem. Då kunde deras arbeten tas över av personer som kanske brinner för just deras jobb. En drömvärld? Ja, men tänk så många mer levande och leende människor på väg till jobbet på morgonen jag skulle mötas av...
Med risk för att låta ”Ultra-käck”…
…men det verkar fungera!
Visst finns det arbetsplatser som är mer inspirerande än andra, men jag tror att grunden till att ”leva på jobbet” sitter i var och en hos oss. Genom rätt inställning till den situation vi befinner oss i kan vi påverka vår egen upplevelse. Kraven på oss ökar, vi hör att vi skall vara effektiva och konkurrenskraftiga, och här behöver var och en av oss göra ett val. Jag gissar att det i mångt och mycket handlar om att göra ”halvhalt” ibland. Många arbetsplatser/roller innebär individuellt ansvarstagande vilket leder till att vi jagar på och försöker hinna så mycket som möjligt. Trots jagandet blir vi ändå aldrig ”färdiga”, vi skulle fortfarande ha kunnat anstränga oss lite till och gjort ”det där” lilla extra. Känslan av att inte räcka till växer. Ett sätt att bryta denna onda spiral är att försöka följa t ex Mias råd och därigenom förändra vårt eget synsätt. Ett annat sätt, att se som ett komplement skulle jag vilja tipsa om. Jag jobbar med min egen självbild på ett liknande sätt som beskrivs i er tidning och jag motionerar regelbundet med bl a Poweryoga. Trots det blev jag inte av med smärtan i nacken, yrseln, domningarna i armen, huvudvärken m m som jag hade. Av en händelse fick jag kontakt med en kvinna som genom att trycka på musklerna får låsningar mellan musklerna att släppa. Hon har nu behandlat mig två gånger (med 5 veckors mellanrum) och som ett mirakel är smärtan i det närmaste borta. Jag har ungefär tre gånger kvar att gå och kommer att stretcha och träna emellan för att bibehålla effekterna av behandlingarna. Numera känner jag därför av när jag ställs inför en situation där stressen i kroppen ökar, jag blir medveten om att kroppen ”mobiliserar sin armé” och försöker då mentalt jobba med mig själv just i den situation jag befinner mig. Jag har precis börjat min resa så vi får se hur den artar sig. Jag kan göra några konstateranden när jag tittar i backspegeln; jag är gladare, jag tillåter mig själv att njuta mer, jag trivs bättre på mitt arbete, jag har energi kvar då jag kommer hem från arbetet och det är skönt att ha hittat dessa ”nycklar” efter säkert 20 år av tragglande. Dessutom är jag nyfiken på vilka fler nycklar som jag kommer hitta framöver.
Posted by: Helena | February 04, 2007 at 08:30 PM
Leva på jobbet. Hur många är det som 'lever' på jobbet? Och hur viktigt är det inte att få känna sig levande på jobbet, för det är ändå där vi spenderar hela dagarna. Utbrändhet handlar i mångt och mycket om stress, men även att arbeta med det som inte känns rätt. Det tar energi. Jag vet för jag har varit där. Men nu är jag på ett arbete som i stället för att ta energi ger mig energi. Jag går med ett leende på läpparna till jobbet på morgonen, och hur fantastiskt känns inte det!! Tyvärr verkar det vara ganska unikt för när jag hör mig för i min bekantskapskrets så är det ganska många som inte trivs på sina jobb. Tänk om alla som är missnöjda med sina jobb kunde ge upp dem och söka sig till det som känns rätt i själen för dem. Då kunde deras arbeten tas över av personer som kanske brinner för just deras jobb. En drömvärld? Ja, men tänk så många mer levande och leende människor på väg till jobbet på morgonen jag skulle mötas av...
Posted by: Helene | December 06, 2006 at 06:18 PM