Leva tillsammans

Malin och Malin debatterar frågan om man har rätt att leva hur man vill och Robert skriver om knepigheterna med att vara man.
Skriv du också - om alla livets relationer - kärlek, vänner, grannar, syskon... Eller jämställdhet! Ordet är ditt! Klicka på "Comment" och skriv ditt eget inlägg!

Comments

[Akoya pearl earrings]

kan vara hemma dom andra får automatiskt bättre förutsättningar på dagis & på fritids då grupperna blir mindre!!!

acrylic jewelry

Akoya pearl beads

Akoya Pearl Bracelets

Akoya pearl brooches

Akoya pearl earrings

[Heléne]

Wow, vilka känslor det var här inne! Måste erkänna att jag inte läst artikeln i fråga men, är det verkligen någon som är emot mammor som är hemma med barnen? Har inga barn själv, inte än i alla fall man, jag kan verkligen se mig själv vara hemma med barnen ett bra tag. Gärna så som Malin att plugga på distans så man har något utanför "hemmets sysslor" att tänka på. Måste säga att det låter oerhört ohyfsat att säga att hemmamammor snyltar på systemet, många mödrar har väl jobbat och betalat skatt innan, pluggar man får man banne mig betala tillbaka och männen jobbar väl ofta och som ensamstående undrar jag om man skulle ha råd att stanna hemma (om man inte har rika föräldrar) och inte ska det vara skamligt om man har rika föräldrar, själv är rik eller om mannen kan försörja en.

Jag och min sambo kompletterar varandra. Vi har våra maskulina och feminina sidor båda två och hans ödmjukhet gör min framfusighet mjukare medan min framfusighet gör honom starkare. Vi tror på varandra och han diskar och jag tvättar eftersom jag hatar att diska och han hatar att tvätta. Mycket enkelt, man behöver inte göra det svårare än nödvändigt. Jämställdhet i det stora hela tror jag på. Ingen man ska ha mer betalt än mig bara för att han är man men, är han bättre på sitt arbete än jag är på mitt tycker jag det är OK. Hemma har vi nog aldrig pratat om att vi ska göra saker rättvist, det kommer sig naturligt eftersom vi har förkärlek för olika saker och ser saker på olika sätt och det gör att vi kompletterar varandra.

Jag tror på att vara människa i relationer och att vara likvärdiga i samhället

[Cicci]

Ett litet tips inför höstens nummer är att synliggöra vänliga veckan. Den är idag ganska underskattad men borde väl uppmärksammas precis som t ex mors och fars dag. Varför inte låta trycka upp T-shirts till försäljning med texter som ”Vänliga veckan. Påminn mej om jag gnäller!” eller ”Vänliga veckan. Tummen upp för en kram”.

[Rebecka]

Jag tänker att vi lever tillsammans på olika plan! Dels har vi nära vänner vi delar vardagens dagligheter och livets djupare ämnen med, dels har vi bekanta vi umgås med i andra ofta mer ytliga eller aktivitetsbetonade sammanhang. Och dels så har vi ett socialt medlemskap i de arenor vi rör oss på. Men inte minst får vi en samhörighet med andra på olika symboliska plan som genom det skrivna ordet, kulturella fenomen och traditioner och samhällets struktur. Jag tänker också att magasin, bloggar och forum ger en samhörighet som kan vara minst lika viktig som umgänget med de människor vi anförtror oss i vardagslag. Dela gärna med er av tankar om stort och smått på bloggen http://livsinspiration.blogspot.com som handlar om hur vi tillsammans kan göra livet lite bättre!

[Lena N]

Alla tidningar och även den här bloggen handlar om att leva tillsammans. Ändå är det faktiskt så att väldigt, väldigt, väldigt många av oss lever ensamma. Kanske borde vi starta en ny diskussion - LEVA ENSAM? Själv tänkte jag länge att jag ville hitta någon att leva tillsammans med, men nu känner jag mer och mer att jag nog kommer att bo ensam resten av livet och jag har lärt mig att njuta av det.

[Katja]

Att vara hemma med sitt barn eller inte vara hemma, det är frågan.
I Sverige har vi en av de längsta och bästa föräldraförsäkringarna i världen - i USA till exempel är det lagstadgat att kunna vara hemma ca en månad med sitt barn. Utöver det är det arbetsgivaren som bestämmer om han kan avvara dig.Likadant är det i många andra länder, även i Europa. Vi kanske ska titta lite närmare från det perspektivet och se att svenska kvinnor och män har det otroligt bra! Varför gnälla över mer? Vill man då stanna hemma så anser jag att man får klara det själv, utan hjälp från staten. Vi är nog beroende av denna i vårt liv som det är.

[Mikael]

Claesson överträffar alla mansgrisar jag någonsin mött när det gäller sexistisk reaktionär smörja.
Om det inte var så uppenbart enfaldig argumentation skulle jag känna mig kränkt som pappa och man.
Nu blir jag bara förvånad av att se att det över huvud taget finns någon som bryr sig om att läsa eländet.
Mikael

[Sussie]

Hejsan!
Jag vill verkligen rekommendera boken "Mamma@home - det moderlösa samhället" av Elise Claeson. Den peppar de mammor som vill vara hemma med sina barn, som jag själv. Författarinnan själv valde att vara helt hemma, försörjd av sin man och det ligger något i det hon säger - varför är för så många, inte okej att bli försörjd av sin man, men av försäkringskassan/staten? Man får också en massa nyttig information och annat, som hennes egna upplevelser när hennes barn var små och hur hon valde att vara hemmafru. Vi kan inte lämna över ansvaret för våra barn till försäkringskassan, föräldraförsäkringen och dagis m.m., säger hon. Jag håller med! I Sverige väljer tyvärr nästan alla småbarnsmammor att jobba. Vad hände med moderligheten kan man undra?

Boken är en berättelse om alla de modiga mammor som vågar trotsa sin samtid. En sån här bok behövs! Läs den.

[Malin]

Jag vidhåller att jag/vi får göra som jag/vi vill (förutom att begå brott t.ex.), alltså pluggar jag med studiemedel (eller ska man inte "få" det heller, enligt dig?) och resten av tiden njuter jag av livet och mitt barn. Jag har till skillnad från vissa andra, förstått att barndomsåren går snabbt och vill man vara en del av sitt barns liv, så ser man till att man är och kan det. På så vis behövde vi inte ha vårt barn så mycket på dagis när det var aktuellt. Min man jobbar och betalar skatt som alla andra. Du verkar förutsätta att alla män vars fruar med mycket fritid nolltaxerar plus att de bor i stora villor osv. Så verkar de ju göra där du bor. (Vart bor du, kan man ju undra?) Jag önskar att fler insåg att livet består av mer än att göra karriär och håva in mycket pengar. Man behöver inte leva i princip över sina tillgångar och bara köpa, köpa... Men jag tror att man värderar annorlunda när man som jag varit med om en del, och till slut inser att man ska sluta lyssna och se på vad andra gör/tycker/tror och börja tänka och känna inåt. Jag skulle kunna berätta mycket mer, men jag känner att jag sagt nog om mig. Däremot är jag intresserad av hur DU har det? Har du familj, eller är du kanske ensam? En gissning är att du arbetar mycket, men nog skulle behöva varva ner lite...

[Malin Samuelsson]

Nej, det är inte en mänsklig rättighet att göra som man vill, varken i en demokrati eller i något annat känt statsskick (skulle kanske vara anarki möjligen?). I vår demokrati har majoriteten röstat fram en samhällsordning där vi hjälps åt att bidra till det gemensamma genom att alla som kan jobbar och betalar skatt. Alltså tycker jag att JA, det är att snylta när hon är hemmafru och han inte deklarerar någon inkomst. Det funkar inte att var och en bara sköter sitt för att man tycker att man har råd. Vem betalar för deras barns skolgång, för att de får sjukvård, för att ta hand om våra gamla, bygga vägar, hålla ihop samhället.
NEJ, det är inte ok att fullt friska kvinnor stannar hemma och tar hand om fullt friska män och barn. Det finns ingenting i deras biologi som hindrar dem från att jobba.
Du är inte bara ditt eget hushåll Malin, du är en del av något större.

[Malin]

Hej Malin S. och Linda!

Jag pluggar hemma på distans 50 %, och mitt barn går i skolan så jag "snyltar" inte på någonting, kära ni. Så lätt man kan få saker om bakfoten när man tar ut saker i förskott. För övrigt är det väl en lika stor mänsklig (kvinna som man) rättighet att få välja hur man vill göra i en demokrati och i sitt eget hushåll, eller hur?
Gör ni som ni vill, så gör jag och många med mig på vårt sätt.

[Malin Samuelsson]

Kära Malin, Jag kan inte låta bli att undra vad du gör på dagarna? Här där jag bor går hemmamammorna på gym, till frisören, de shoppar och fikar och inreder sina dyra villor. Som skattebetalare är jag glad att få vara med och betala för dagis och skolgång (eftersom deras män har skatteplanerat så fint och nolltaxerar för att de ska ha råd att ha hemmafruar) så att deras barn får komma ut och träffa andra barn och se en annan verklighet så småningom.
Hälsningar från en annan Malin

[Linda]

Det är väl jättebra att man kan vara med sitt barn, men det är inte en kvinnlig rättighet eller skyldighet - utan en mänsklig, det är något vi alla borde dela på. Jag kan inte se att det är männens skydlighet att försörja hemmavarande fruar.
Jag ser fram emot att vi snart kommer att få en delad föräldrapenning.
Linda

[Malin]

Hej!
Jag håller med Camilla, jag vill ha livskvalitet och mycket tid med mitt barn. Det är det viktigaste för mig, inte att tjäna mer eller lika mycket som min man eller någon annan heller för den delen. Det är ingen fälla, då jag valt det själv. Man kan inte bortse ifrån att en del kvinnor (jag t.ex.) känner extra starkt för sina barn och inser värdet i att ge dem TID. Det är superviktigt! Det ÄR en viss biologisk skillnad mellan män och kvinnor - förneka inte det. Folk är så rädda, ja många kvinnor speciellt, för att komma efter på jobbet eller socialt (det är så "rätt" och feministiskt, tydligen), och är det inte det så är det ekonomiskt, att man inte kan köpa värsta köket för 100 000 kr. som "alla andra". Min man däremot, tycker hemskt mycket om sitt jobb OCH vårt barn, så det har blivit så att han jobbar mer och jag jobbar/pluggar mycket mindre, men då får också en av oss (jag) mer tid för vårt barn. Det är min man tacksam för, även han ser att det är bra för vårt barn att jag har så mycket tid för och med honom. Hushållssysslorna delar vi på, likaså övrigt ansvar, intresse och engagemang i vår son, min man är för den skull ingen frånvarande pappa. Toppen!

[Kerstin]

Hej!
Manlig - kvinnlig..den ständiga diskussionen om jämställdhet etc.
Att vara medveten om mitt eget värde här i livet det är för mig den bästa förutsättningen för ett liv i balans. Att se samlivet som en kombination av olika personer med sina olika läggningar, att ha respekt och se hur den andres kvalitéer tillsmammans med mina egna är just det- den perfekta kombinationen.
Det är ju trots allt mitt liv det handlar om - mina val och mitt ansvar.

[Lena Nilsson]

Reagerade direkt på det Robert förmedlade i sin stilla undran om hur vi kvinnor vill ha det egentligen. Ska vi vara jämställda eller leva efter principen om den vite riddaren? Kan vi bara attraheras av män som är oss överlägsna på ett eller annat sätt, och en viktig faktor är då pengar.
Yvonne Hirdman, som är historiker och genusvetare (en av mina gurus) har en gång sagt något enkelt och tydligt som illustrerar svårigheten med att ge upp invanda mönster och seglivade strukturer och att det inte är enbart männen och som ska förändras för att vi ska nå jämställdhet. Hirdman sa att verklig jämställdhet uppnår vi när framgångsrika kvinnor gifter sig med (lever med/väljer) män som är mindre framgångsrika och framförallt tjänar mindre än kvinnor. Då och då hör jag talas om män som har svårt att ta att deras kvinnor börjar tjäna mer pengar än dem, men det är nog så att vi kvinnor oftast faller för män med makt och pengar.
Jag tycker nog att män och kvinnor ska försöka vara människor som Rebecca Walker påkeade under Maskulinitetsföreläsningen för två veckor sedan. Och försöka tänka efter hur man själv kan bidra till förändringar i arbete och vardag. Och det är definitivt attraktivt med mjuka män.

Jag skulle vilja att vi i det här landet stannade upp & tänkte till lite vad som är viktigt för oss,kunna var mer med våra barn när dom växer upp.Tiden går så fort , barnen behöver oss alltid men särskilt fram till 15 års ålder ,har det gått bra dit, så tro jag man vunnit mycket.Sen är det upp till dom vad dom gör med sina liv, grunden är lagd.Vi föräldrar måste vara mer närvarande,jag vet att det krävs en ekonomisk avlastning, därför hoppas jag på ett vårdnadsbidrag till föräldrar som vill vara hemma.Jag vill ha mer livskvalitet, vad vill ni?!Jag vet att många tycker att detta är en kvinnofälla OKEJ!! men vi som inte tycker det, kan vara hemma dom andra får automatiskt bättre förutsättningar på dagis & på fritids då grupperna blir mindre!!! kramar från Camilla

[Robert]

Kvinnor, hur vill ni egentligen ha oss?
Jag läste ett gammalt nummer av Leva där kvinnor berättade om hur det är viktigt att män tjänar mer pengar och en del annat.
Samtidigt verkar de flesta tycka att det är viktigt med en jämställd man som har kontakt med sina känslor och som man kan prata med.
Vi är nog många män som undrar vad ni håller på med. Hur vill ni egentligen ha det?
Robert T

[Nina]

Bokcirkeln – en oas i vardagen
På våren 2001gjorde jag äntligen det jag länge hade funderat på, jag startade en bokcirkel. Jag frågade runt på min arbetsplats om det fanns andra intresserade som ville vara med och behövde inte fråga många förrän vi var ett entusiastiskt gäng på tio.
Till en början var våra bokval av det ambitiösa slaget. Avhandlingar och ”tunga” författare som Dostojevskij avhandlades. Men när sidantalet översteg tre hundra var det få som hade hunnit läsa boken som vi valt. När allt fler av oss förläget satt och tittade och skämdes för att vi återigen inte hade läst den bok som vi hade valt, var bokvalsändringen ett faktum. Mer skönlitteratur och inte alltför tjocka böcker.
Bokcirkeln blev snabbt något ingen ville vara utan och nu har vi träffats i fem år.
Bokcirkelns draningskraft är nog just att få den där stunden, mitt i den stressiga vardagen, att prata, diskutera och fika tillsammans. Där, mitt ibland kuddar, tepåsar och varsin likadan pocketbok i handen, får vi lite extra kraft och energi bara för oss själva.
Om någon av Levas läsare ha tankar på att starta en egen bokcirkel, är det något jag varmt rekommenderar. Tveka inte, gör slag i saken och starta en bokcirkel eller en annan cirkel på något tema som ni är intresserade av.
Nina