Ja det hade varit en dag att bära med sig. Jag står på golvet i Cirkus och Svenska hjärtan galan har precis slutat. Martin håller äntligen om mig efter att vi har suttit på varsin sida om bordet under kvällen. Jag letar efter hans hand någonstans och finner den till slut vilandes i min. Nu åker vi hem viskar han i mitt öra. Och jag är trött, omtumlad och lycklig efter en dag av känslor.
Allt började med att jag tog en promenad genom Sthlm. Det var ett riktigt ruskväder men på något sätt var det skönt med vinden som rörde om lite både på gatorna och i mitt inre. Jag rös till när jag letade efter telefonen i väskan. Det var Markku som ringde och det var viktigt att jag ringde upp en kontakt han fått kvällen innan gällande boken jag vill göra. Jag hade egentligen ingen lust för mina händer frös ännu mer när jag höll den kalla mobilen i handen. Borde inte ALLA apparater GE värme istället för denna isande kyla. Kvinnan på förlaget hade däremot en varm röst så jag glömde snart bort både vinter och kyla. Hon frågade om jag ville ha hennes referenser men jag sa att hennes röst hade redan sagt det jag behövde veta. Vi pratade länge och jag kände hoppet om en bok äntligen lysa med sin närvaro.
Sedan bar det av till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Min syster Kristin samlar varje år vid jul ihop ett gäng kändisar som sjunger och delar ut julklappar till t ex de barn som inte kommer hem över jul. I år var vi hur många som helst!! Väl inne på avdelningens lilla krypin blir det en massa blogg fotograferande.
Många fina kollegor hade samlats upp för att göra detta för barnen. Benjamin Wahlgren är en heeelt underbar kille. Såå ödmjuk!
Många skratt blir det medan vi försöker välja de julsånger som de flesta av oss kan. Pernilla Wahlgren kan ABSOLUT ALLA!
Syrran var på strålande humör för att så många har slutit upp. Att Foppa dök upp var ju guld för alla föräldrar som var där. Barnen brydde sig inte så mycket om honom. Dom var mest glad för att Nassim från Bollibompa pratade med dom.
Lite rep i korridoren innan vi ska gå in till barnen. Gry är redo!
Efter all skönsång delade vi ut julklapparna och barnen fick möjlighet att få autografer av sina idoler. Här ifrån Alcazar gänget.
Martin Stenmarck agerade allsångsledare och tog sig även tid för att leka med en hund biten pojke. Vi var alla tagna och berörda efteråt. Men även upprymda av att ses och göra gott. När jag och Tess Merkel åkte därifrån pratade vi om att just ett sånt här möte gör den egna julen så mycket mer närvarande. Och möjligheten att få använda sitt kändiskap till att göra något gott för andra känns skönt i själen.
Sedan bar det av att möta upp Martin och dra hem till mamsen. Klänning skulle väljas inför kvällens Svenska hjältar gala och jag var inte nöjd med något som jag hade tagit med mig. Då kom mamma med THE Dress!! Eller som mormor brukar säga, " Den sjögröna med släp på! " Och ut kommer hon med den vackraste Loni klänning jag sett. Hon förklarar att hon inte använt den än vilket gör det fritt fram för mig att låna den för kvällen.
Martin är för en gång skull glad när vi åker dit. Han gillar inte premiär jippon och brukar känna sig obekväm men inte idag. Förmodligen för det är något behjärtansvärt vi ska på. När en journalist kommer fram och frågar vad som är det modigaste han har gjort, svarar han med ett leende " Att gå på kändis fest! "
Vi sitter vid samma bord som Rikspolischefen Carin och modiga Liv. Liv är jätte nervös innan hon ska gå upp på scenen. Hon märker nu hur stort allting är med alla kameror och att alla kändisar är där. Hon springer runt med autograf blocket mellan borden men ju närmare hennes tur att gå upp på scenen är och att prata inför tusentals tittare trycker hon sig närmare och närmare sin mamma. Men helt plötslig bär det av och vi ser henne stråla på scenen. Vi gråter och skrattar om vartannat och beundran är stor över denna tioårings mod. Jag betraktar hennes stolta föräldrar som försöker föreviga ögonblicket med kameran trots att allt kommer att finnas både som repris och cd för att ses om och om igen.
När fina tjejen kommer tillbaka slänger hon sig i mammas famn av lycka, seger och beröring och vi alla gråter igen. Kvällen fortsätter i samma anda och våra vardagshjältar ger oss en fingervisning om att se varandra. Finnas där även för dom vi inte känner. Var ett stöd för någon som inte är en självklar vän. Hjälpa någon trots att det kan innebära en fara. Lyssna när barn söker vår tid, närvaro och trygghet. I from av kärlek men även i form av regler och struktur. Se när någon annan behöver oss, när någon är ensam och våga bjuda in. Våra vardagshjältar visar vägen för medmänsklighet och efter mötet med dom är det många av oss som som gör dom till våra förebilder. T e x tioåriga Liv...
Jag tittar bort mot Martin och känner att mina kropp är lite mör av alla känslor som strömmat igenom mig under dagen. Allt ifrån materiella banala känslor till livsviktiga. Men allt finns där. Och nu längtar jag bara hem till att få lägga mig på hans arm och somna in... fullt medveten om den trygghet jag har där och att en del andra kanske inte har den... att jag måste vårda den.
När sista applåden ekat genom Cirkus reser jag mig upp och tar mig fram till honom. Min hand söker hans hand och finner den... Och han viskar i mitt öra, Nu åker vi hem ..
Namaste Malin
Recent Comments