Jesper Fundberg, 
Lektor i Idrottsvetenskap på Malmö högskola. Har skrivit avhandling om hur pojkar skapar sin identitet och pojkfotboll som manlig fostringsmiljö
Vad är en man?
– Det skiftar beroende på tid, rum, kultur och etnicitet, sexualitet. Det krångliga med manlighet är att det inte finns någon kärna. Man kan alltid hitta ett utsnitt av vad en man är men då kan man alltid hitta någon annan plats, eller tid som motbevisar den bilden. På 1800-talet var det manligt att gråta, och visa sina känslor. Idag ses det inte med blida ögon när en man gråter. Bilden av mannen kan ses som ett avtryck av sin samtid.
Sedan finns det de som med näbbar och klor vill försvara att det finns en manlighet, exempelvis inom psykoanalysen som pratar om en urmanlighet som mannen nu har förlorat. Varför det här är så viktigt vet jag inte men det kanske är ett tecken på att man känner sig hotad i sin identitet, att något håller på att förändras när det gäller bilden av mannen och maskuliniteter.
Maskulinitet?
Jag pratar hellre om maskuliniteter eftersom det finns flera olika. Men när jag är ute och föreläser och ber om att få exempel vad som är maskulint brukar det vara makt, pengar, status, porr och sport, att ta initiativ.
Men jag skulle vilja definiera maskuliniteter som motsatsen till det vi menar är feminint. Mäns förståelse av maskulinitet byggs upp utifrån vad de inte ska vara. I det fotbollslag av unga pojkar som jag studerat under arbetet med min avhandling fanns det en ständig rädsla för att inte vara man. Det vill säga, ”att spela som en kärring” skulle man inte göra, för det var att väja undan, ducka. Det var inte något manligt. I omklädningsrummet höll de på att fixa sig, ordna med hårspray, välja skjortor i all oändlighet, putsas och fixas. Men så fort det gick lite för långt fanns det alltid någon där som manade in pojkarna i ledet. För mycket fåfänga fick det inte vara, då skreks det ”bögvarning”, det vill säga det som ska definieras som maskulint måste hela tiden passas på, det får inte vara det och det. Men det är ju just det de är. De här pojkarna grät ju när de fick en boll på sig, eller råkade ut för en hård tackling – för det gör ju ont, de ville göra sig fina. Men mannens identitetsprocess går ut på att just stoppa det beteende som inte går in under det som vi har som bild av manlighet. Det betyder inte att mannen inte har allt det där, behov av att gråta när det gör ont, att vilja måna om sitt utseende. Men eftersom mannen är norm gäller det att i identifieringsprocessen så att säga ta spjärn mot det som är det andra, oftast då kvinnan. För för själva normen finns det inga ord som beskriver hur den är, normen bara är ju. Precis som att du inte så ofta tänker tanken en vanliga måndagmorgon att du är svensk. Det är först när du blir ifrågasatt som du reflekterar över det, när du är utomlands eller exempelvis vid vårt inträde i EU.
Män är mycket intresserad av andra män, att titta på varandra och kolla av sig själv om man funkar inom normen. Män gör ju hela tiden saker som inte håller sig inom ramen för bilden av manlighet.
Exempelvis är det ju många män som älskar att titta på andra män när de spelar fotboll. De blir ju nästan förälskade i de där muskulösa männen på planen. Det är då männen får påminna sig om hur det är att vara män. Så ofta, mitt under en spännande match kan kameran zooma in en snygg brud med stora bröst i publikhavet. Det funkar som en påminnelse för alla de 10 000-tals som sitter där och är upptagna av andra män. Det är ett sätt att säga, kom ihåg, det är det här ni är intresserade av det är det som gör er till män.
Vinster för män i ett jämställt samhälle? Gör kvinnorna några förluster?
– Det går väl inte att undvika 70-tals klichéer i det svaret, i ett jämställt samhälle skulle mannen så att säga kunna bejaka sin kvinnlighet, att vara mer emotionell, nära sina känslor, att inte alltid känna krav på att vara den rationella, icke-känslostyrda, att kunna ta del av flera aspekter av sin person. Att inte alltid vara den som ska ta initiativet och den som kan saker inom den praktiska sfären.
– Att kvinnor skulle göra några förluster har jag svårt att se. Däremot finns det ju en massa män, och även kvinnor som gör motstånd mot jämställdhetsarbetet. Det tror jag beror på en rädsla för det okända, man är nöjd med sitt lilla liv och är rädd för att behöva ändra sig, att på något sätt behöva bli pådyvlad manliga sidor.
Hur skulle morgondagens jämställda män skilja sig från dagens?
– Man skulle inte uppehålla sig så här mycket vid genus, vilket kön man har. Idag är det ju ett sådant otroligt fokus på vilket kön man har från första dagen frågas det; vad blev det? Och det är ju otroligt uppdelat inne i klädaffärerna när man ska handla till sina barn.
I ett jämställt samhälle skulle man kanske lyssna mer på vad som sägs istället för på vem som säger det. Jag tror att man överhuvudtaget skulle bli mer mottaglig för vad människor säger, det skulle berika våra liv.
Är våld en maskulin, biologisk egenskap?
– Det finns en stark uppfattning att det är så, att det handlar om testosteronet. Men det finns undersökningar som visar att det är de våldsamma handlingarna i sig som ökar mängden testosteron.
Att reducera frågan om våld till en sån liten grej som testosteron det är att förminska en problematik som är betydligt mer komplex. Det har att göra med hur vi kommunicerar, om status, makt och vilket förhållningssätt vi har till våld. Vi fostrar pojkar till att bli mer våldsamma.
Hur ser de ideologiska förutsättningarna ut för ett jämställt samhälle idag?
– Jag tror på ekonomi. Pengar ger oftast annat som makt och status, bättre arbetsvillkor. Det kan vara så krasst att det handlar om lön. Sedan sitter jämställdheten i huvudet, det vill säga hur vi tolkar och uppfattar saker. Det gäller att få människor att se saker på ett annat sätt och fundera över vad vi uppfattar som manligt och kvinnligt. Men det är ju sådant som tar betydligt längre tid.
Hur jämställda är vi i dagens samhälle?
- Oj, vad svårt, är det i jämförelse med andra länder, andra tider eller i jämförelse med vad vi vill uppnå. Okej, jag säger en 7:a.
Hur det ser ut om 20 år har jag ingen aning. Förmodligen går vi mot ett generellt mer jämställt samhälle. Samtidigt finns det arenor nu där motståndet är extremt starkt. Det kan ju vara just ett tecken på att vi är inne i en förändrings tid. Det finns en ökad efterfråga på vad som är manligt och kvinnligt och det visar att vi håller på att upphäva bilderna av hur vi definierar de olika könen. Normen är inte längre självklar.
