Klas Hyllander, organisationen Män för jämställdhet
www.man-net.nu/
Hur definierar man en man? Hur definierar man maskulinitet som
begrepp?
-En man kan givetvis definieras utifrån olika grunder. En man kan bestämmas biologiskt, på ett mer eller mindre entydigt sätt om man utgår exempelvis från kromosomuppsättning. Men mer intressant i det här sammanhanget är att en man också definieras socialt, d v s utifrån vad en man gör och hur en man är. Dessa definitioner är fler än en och dessutom föränderliga. Män kan exempelvis gå ut och in ur dessa definitioner: ibland kan en man bete sig omanligt, i en annan situation manligt, enligt en viss definition. Det finns givetvis en koppling mellan den biologiska definitionen och de sociala: de sociala definitionerna av en man aktiveras och är knutna främst till människor som är födda biologiska pojkar.
Maskulinitet brukar jag tänka på som en samling konstruerade föreställningar och förväntningar om mannens egenskaper och "natur". Dessa föreställningar fungerar som norm för hur pojkar och män ska vara för att accepteras och få status i sin omgivning. Överföringen av maskulinitet på pojkar sker alltså genom ett slags informellt belönings- och bestraffningssystem. Normen uppbärs inte bara av individuella kvinnor och män, utan också av en rad samhällsinstitutioner såsom skola, arbete, militär- och rättsväsendet, föräldraskap, kultur och media, sportindustrin, drogindustrin etc. Normen påverkar hur omgivningen bemöter och agerar mot i huvudsakligen människor som är födda biologiska pojkar. Det uppstår alltså därför en viss präglande systematik i pojkars uppväxt och livserfarenheter. Denna systematik omsätts efterhand också i sociala positioner och beteendemönster hos dessa individer, i takt med att föreställningarna införlivas i de egna identiteterna. Dessa beteendemönster och identiteter tänker jag mig också ingå i begreppet maskulinitet. Män blir därmed själva agenter i att föra maskulinitet vidare, både med kvinnor och andra män som måltavlor. Maskulinitet kan, enligt mitt sätt att se det, också kallas mäns och pojkars genus.
Maskulinitet är i vår kultur, sedan ganska lång tid tillbaka, definierat i förhållande till motsvarande konstruerade föreställningar om kvinnor, i ett olikhets- och maktförhållande. Män ska, för att ses som manliga, främst inte bete sig eller vara så kallat kvinnliga. En man som beter sig som en kvinna, enligt definitionerna, riskerar hot eller våld i olika former. Denna respons är i sig ett vittnesmål om att förövarna själva hotats på samma tema. Även olika maskuliniteter är rangordnande i en hierarki eller en maktordning.
Vi har som regel svårt att upptäcka att maskulinitet är socialt konstruerat eftersom maskuliniteter, genom sin maktposition, ter sig som det naturliga sättet för en människa att vara på.
Dominant maskulinitet, som länge varit den rådande mansnormen, bygger på att män ska ha kontroll, vara behärskade, vara oberoende, inte känna och vara olik (van-)föreställningen om kvinnan. Denna mansnorm skadar och begränsar också pojkar på en rad olika sätt, parallellt med de privilegier som den också ger upphov till. Dominant maskulinitet har varit, och är alltjämt, både ett nyttigt verktyg i skapandet av samhällets illegitima maktpyramider, men också en överlevnadsstrategi för att besvara hoten av samma maktpyramider.
I ett jämställt samhälle, på vilket sätt (ur)skiljer sig en man
från en kvinna?
- Jag tror det är mycket svårt - för oss som lever idag - att föreställa oss hur ett sant inkluderande och jämställt samhälle är att leva i - ingen av oss har någonsin upplevt det. I ett verkligt jämställt samhälle tror jag inte att man talar om män respektive kvinnor som grupper på samma sätt som idag. Verkligt fria livsval för både kvinnor och män är då möjliga, vilket gör att olikheten i hur olika kvinnors liv gestaltas är mycket större än idag. Detsamma gäller för män. Jämför man ändå grupperna män och kvinnor upptäcker man inte så stora skillnader mellan grupperna. Kanske är det så att endast de biologiska funktionerna i samband med fortplantning urskiljer kvinna och man. (Tycker man att detta verkar tråkigt är det förmodligen en känsla som är en följd av dagens begränsande normer och ideal.)
Är våld en maskulin, biologisk egenskap? Eller kommer kvinnor att
öka sin andel av våldsbrotten i takt med ökad makt?
– Våld är inte en biologisk egenskap, våld är ett socialt betingat beteende. Att män är överrepresenterade som förövare av fysiskt våld är dock kopplat till, och en följd av, de erfarenheter och de livsvillkor som präglar en uppväxt under det jag kallar dominant maskulinitet.
Våld är ett beteende som är möjligt för alla människor. Om sociala normer för dominant maskulinitet får fortsätta att vara den osynliggjorda normen för alla i samhälls- och arbetslivet - och om vi gör misstaget att definiera jämställdhet som att också flickor och kvinnor ska inrättas i denna norm för att få makt - så gissar jag att också fler kvinnor än idag kommer att införliva våldsbeteenden. Men detta kommer då inte att leda till det som åtminstone jag menar med ett sant jämställt och demokratiskt samhälle - våld, som alltid är ett maktmedel, kan inte existera annat än som marginell företeelse i ett sant jämställt och demokratiskt samhälle.
Finns det ett könskrig?
- Jag vet inte vad begreppet könskrig betyder. Och jag är tveksam till om begreppet kan vara konstruktivt för att skapa förståelse och förändring av situationen. Det som finns är en illegitim och orättfärdig
maktordning utgående från kön och sexualitet, som begränsar alla människors varande och relationer.
Hur ser (de ideologiska?) förutsättningarna för ett jämställt samhälle ut?
Ett fåpunktsprogram:
- Alla människor föds med en mycket stor potential till empati, samarbete, lärande och utveckling.
- Kvinnor och män är först och främst människor, och är i själva verket oerhört lika i våra grundläggande mänskliga egenskaper. Samtidigt är varje människa unik.
- Ojämställdheten, och alla andra maktordningar, skadar, begränsar och separerar människor från varandra. Människor kan återställa sina förmågor till empati och samarbete.
- Jämställdhet kan inte uppnås utan att även andra maktordningar, baserade på hudfärg, etnicitet, klass, sexuell läggning, ålder, rörelsehinder etc. raseras.
- Jämställdhet kan inte uppnås utan en förändring bland både individer och samhällsinstitutioner
Finns det några vinster för män av att bli mer jämställda?
- Ja, män har en hel del att vinna på att förändra sina liv i förhållande till hur vi lever idag. Många av de problem som män upplever i sina liv är knutna just till de förutsättningarna som normer för dominant maskulinitet ger. Jag tänker på allt från mäns överrepresentation i kriminalitet, självmord, drogmissbruk, olyckor etc.. till ensamhet, torftiga relationer och svårigheter att uttrycka känslor och närhet. Men det är en del av den rådande könsordningen att mäns sätt att leva och mäns problem görs naturliga och osynliggörs, vilket också konserverar ordningen.
Enligt mig är det just förändring för jämställdhet som också män behöver, även med hänsyn tagen till att vi då ger upp en rad manliga privilegier och positioner.
Men en utmaning är att just i förhållande till de reella ideal som vi lever med idag - som ju är en produkt av bl a ojämställda könsnormer och andra maktordningar - så känner eller upplever inte män att vi har något att vinna på jämställdhet - åtminstone inte för egen del. Detta är en utmaning för att alla som vill verka för jämställdhet.
Hur jämställda är vi i dagens Sverige på en skala 1-10?
3
Kommer kvinnorna att ha makten i det offentliga rummet om 20 år?
- Nej, det tror jag inte.
