Peter Eriksson,
frilansskribent och satiriker och skriver för tidskrifter, tv, teaterscener och ståuppkomiker. Författare till På Y-fronten intet nytt: eller jakten på den nya mansrollen (Bokförlaget DN).
Vad är en man?
– Man och manlighet kan liknas vid hårdvara respektive mjukvara. Man är något man föds till medan manlighet är en samling värderingar, ideal och tabun som, i likhet med en dators mjukvara, kan ändras, bli förlegad och behöva uppgraderas.
Den vanligaste definitionen av manligt är väl som motsatsen till kvinnligt. Räknas något som typiskt kvinnligt ska en man undvika det till varje pris, annars kan han uppfattas som en fjolla. Det är nog därför män undviker att t.ex. använda fuktkräm, vara hemma med barnen, köra små bilar, prata om känslor osv. Det här är dock en definition av manlighet som börjar få problem eftersom dagens kvinnor mer och mer ger sig in på männens område och gör i princip allt som killar tidigare haft monopol på. Det var hur som helst en korkad idé från första början eftersom att vända vad som ses som kvinnliga handlingar och tankemönster ryggen pga några dammiga gamla mansideal är att begränsa sig oerhört som människa, och riskera att missa en massa trevligt och nyttigt.
Andra typiskt manliga karaktärsdrag är status och konkurrens, ta risker och visa sig modig, vara kontrollerad och handlingskraftig, visa lojalitet.
I ett jämställt samhälle bör man se individen istället för grupptillhörigheten. Hur individ A skiljer sig från individ B är både viktigare och intressantare än olikheterna mellan män och kvinnor.
Finns det några vinster för män av att bli mer jämställda?
– Manlig frigörelse är lite som äppelcidervinäger – bra mot ta mig fanken allt. Män kan göra massor med vinster om de börjar granska, ifrågasätta och uppdatera sin egen könsroll. Den främsta är väl att leva längre och friskare. Det är ingen slump att svenska mäns medellivslängd är kortare än kvinnornas – det är självförvållat. Det manliga idealet att leva hetsigt och att ta risker är i dagens trygga servicesamhälle bara dumt, och är förmodligen orsaken till att det är tre gånger vanligare med dödsolyckor bland män. Den våghalsigaste machokillen på hela intensiven är en tveksam titel att erövra.
Att inte tillåtas prata om sina innersta känslor, helst de negativa som t.ex. sorg, saknad eller maktlöshet, är också mycket ohälsosamt. Män har därför inte samma välfyllda verktygslåda som kvinnor för att hantera kriser. Biter man ihop och håller masken äter oroskänslorna bara upp en inifrån. Fyra gånger fler män än kvinnor super ihjäl sig i Sverige. Det är även fyra gånger vanligare med självmord bland män.
Det finns även mycket att vinna i personlig frihet. För att kalla sig det starkare könet finns det oerhört mycket man inte får göra som man. Allt som på något sätt kan tolkas som kvinnligt t.ex. Jag har personligen råkat ut för den här Riktiga Karlar Käkar Inte Paté-mentaliteten flera gånger, t.ex. blivit hånad i baren när jag beställt en mandarincider (riktiga karlar dricker ju bärs). Det här är mycket ironiskt eftersom manlighet är starkt kopplad till individualism, var man en ö och det där dravlet, och män överlag blir rejält upprörda över att t.ex. ens partner, myndigheter eller andra lägger sig i ens beteende och livsmönster, men ändå dras med ett mansideal som t.o.m. dikterar vad man får äta och dricka.
Hur jämställda är vi i dagens Sverige på en skala 1-10?
8. En bra men lömsk siffra. Vi har kommit långt med jämställdheten, men är definitivt inte i mål. Problemet när ämnet debatteras flitigt är att många tror att det händer mycket bara för att det pratas en massa. Hör många manliga, och för all del även kvinnliga, röster som tycker att det börjar bli nog med feminism och jämställdhet nu, men det de har tröttnat på är ju ord och inte handling.
Är våld en maskulin, biologisk egenskap? Eller kommer kvinnor att öka sin andel av våldsbrotten i takt med ökad makt?
De första kvinnliga boxarna har slagit ihjäl varandra i ringen, vi ser allt fler kvinnliga soldater och terrorister och i mina grannkvarter härjar ett tjejgäng som är precis lika duktiga på att råna och misshandla som grabbarna. Våld tycks ha mycket mer att göra med sociala orsaker än med biologiska. Ska få stopp på våldet är det nog viktigare att titta på faktorer som maktlöshet och utanförskap än på kön.
På vilket sätt (ur)skiljer sig morgondagens jämställda män från dagens?
– Jag tror att morgondagens jämställda män har lättare för att se sig själv och andra som individer än som en del av en grupp, vilket i sin tur leder till att man lättare kan strunta i förlegade ideal och gruppmentaliteter. Den yngre generationen har en förmåga att vara individualistisk utan att vara ego, och lyckas rätt bra med att nonchalera normer. Jag hoppas att det kommer att se varandra som människor och inte som kön.
Kommer kvinnorna att ha makten i det offentliga rummet om 20 år?
Det vore synd. Det är ju inte jämställt det heller.
