Kan det vara bra att det gör ont? Det frågade Martin Fransson som är en annorlunda naprapat (och som du kunde läsa om i förra numret av Leva). Han hade konstaterat att jag var sensationellt frisk och välbalanserad på alla sätt, men jag sa att ”Om jag sitter vid datorn några timmar i sträck får jag faktiskt riktigt ont”.
Ja! Just det! Det SKA MAN FÅ! För vi är inte gjorda för att sitta i timmar vid en dator utan paus och vila. Så om vi gör det är det ju toppen att vi får ont, så att vi kanske, kanske fattar vinken och tar en paus eller åtminstone byter arbetsställning.
Men det gör vi sällan. Vi vilar inte när vi är trötta. Vi flyttar inte när vi vantrivs. Vi äter inte när vi är hungriga, sover inte när vi är sömniga, springer inte när vi blir rädda. Istället biter vi ihop och tar en tablett. Skärper oss och låter kroppens behov vänta tills klockan säger att det är rast eller tills jobbet är gjort. Treotröst istället för vila, iprenmannen istället för riktiga människor som gör oss hela. Och när själva livet gör ont skriver man ut andra tabletter.
Problemet är inte att ingenting får göra ont. Problemet är att vi inte tillåter oss att känna att det gör ont. Inte för att vi alla skulle gå under då. Utan för att vi skulle störa, ställa till, vara i vägen och sluta producera och konsumera. Istället faller till synes friska, unga människor bokstavligen till marken. Linda kollapsade en dag på tunnelbanan, läs hennes historia i det här numret. Och läs berättelsen om hur vi har lärt oss att äta mer och mer värktabletter. Vi lär oss att stå ut istället för att stå upp för oss själva. Ju duktigare vi blir på att bita ihop, desto sämre blir vi på att känna vad vi behöver, förstå kroppens signaler. Vi blir tablettavtrubbade huvudfotingar som på treåringens teckningar. Känner inget, fattar inget
förrän det är försent.
Var glad så länge du kan ha ont.
Var med och diskutera - klicka på Comment!
Comments