Kaos! Vem vill ha det? I våra tankar ser vi sönderfall och anarki. I kaos kan vad som helst hända – och vi har lärt oss att det ska vara något farligt, fult och förskräckande. För vårt inre ser vi hur mörka krafter får fritt spelrum. Bara i ordningen kan vi vara lyckliga, tror vi. Det lustiga är att vi aldrig frågar oss: ”Vems ordning?” Det är som om vi trodde att ordning och reda är en naturlag som vi har att rätta oss efter.
Men naturen har istället skapat den mänskliga hjärnan för just kaos. Den älskar oordning, den leker som bäst när den får en rejäl röra att själv sortera på sitt alldeles eget sätt. En ordning för varje människa som vi justerar för att vara överens. Vi tycker om att sortera, skapa mönster och se likheter där det går.
I det här numret bygger vårt tankeverktyg på en ny bok som visar hur kaos och röra kan göra oss mer framgångsrika, kreativa och effektiva, medan strikta strukturer och strategier stjäl kraft, kostar pengar och gör företag och människor stela och långsamma i en alltmer föränderlig värld. Och en ny tanke: Det är den inlärda rädslan för kaoset – inte själva röran – som gör oss stressade.
Och även själva stressen vill vi ordna. Liksom alla våra andra känslor och tillstånd. Dela in i friskt och sjukt. Den ordningsskapande människan kämpar frenetiskt för att sortera, göra etiketter, pressa och klistra in i ett mänskligt herbarium med prydligt textade diagnoser. Diagnoser som ska passa som hand i handske med de mediciner som skapar multimiljardvinster för läkemedelsbolagen.
I dag tycks det råda kompakt enighet om att alltmer exakta diagnoser och alltfler läkemedel är vad vi behöver. Man försöker till och med hitta blodprov som ska kunna avgöra hur själen mår. Ett avancerat spel med många starka intressen iblandade har drivit utvecklingen i den riktningen.
Ändå – det kunde ha varit annorlunda. Medicinerna är i själva verket inte alls särskilt exakta. Man vet egentligen inte riktigt vad de gör. Och i många studier har de inte varit mer effektiva än sockerpiller. Istället tror man där att den positiva effekten skapades genom den mänskliga kontakten under försöken.
Och kanske är det ibland bara det vi behöver. Terapeuten Jaakko Seikkula beskriver det som att han försöker vara i ett tryggt kaos, hoppa ner tillsammans med den nödställde i samma fors för att hjälpas åt att hitta ett lämpligt ställe att ta sig upp på land.
Läs mer om honom och om spelet om pillren i det här numret. Och pröva att tänka på kaos på ett nytt sätt:
I kaos kan vad som helst hända – och det kan vara något alldeles fantastiskt.
Skriv och tyck till om kaos eller ordning, mediciner eller människor! Klicka på "Comment"!
Comments