På mitt bord hamnade en ny bok om ledarskap ur ett biologiskt perspektiv. Ju mer vetenskapen går framåt och ju mer vi lär oss om människans förmåga att förändras, om vår enorma potential att forma våra liv på oändligt många olika sätt – desto envisare hänger andra upp sig på bakåtsträvande biologiska argument. I det här fallet förlorar jag helt intresset för boken när författaren påstår att han kan vila efter maten men inte hans fru och skillnaden hävdar han är biologisk.
Sanningen är att vi kan inte veta vad som är biologi eller inte, eftersom det egentligen aldrig har varit riktigt okej för kvinnor att ta det lugnt, softa, chilla, slappa – vila. En riktig kvinna har alltid för händer, hon sitter inte bara och slänger sig definitivt inte i soffan.
Göra ingenting – hur törs man?
I dag, när kvinnor världen över jobbar mer än män för varje krona och i många studier också producerar mer, säljer mer, levererar mer för varje arbetad timme kanske vi kunde ta oss rätten att dra ner på dubbelarbetet, vräka oss i soffan. Men inte. Istället är vi fullt upptagna med att fixa, inreda, shoppa, noppa ögonbryn, odla rosmarin, shoppa, göra veckomenyer, skjutsa barn, fylla kalendrar, räkna bonuskort, shoppa, bygga nya kök, shoppa… Arvet från mormor och farmor ligger där, men med nya sysslor att ständigt fylla sina ögonblick med.
Och det nya köket används knappt, för vi hinner aldrig vara där och vi hinner än mindre bjuda hem några vänner på middag. Det vill man kanske inte ens göra, eftersom man ännu inte har hunnit fixa den nya hallen, den nya matsalsmöbeln och den nya soffan.
Kanske ska vi nästan hoppas på att lågkonjunkturen kan ge en chans till vila – inte för att folk blir av med jobben, men för att det nya köket kan få vänta och det plötsligt blir tid att vila i det gamla, låta det fyllas av ingenting annat än doften från en rykande kopp te. Eller att låta matlagningen bli en långsam helhet, där man går in och ur ett nästan meditativt tillstånd av grytor, dofter och till slut en gastronomiskt fulländad upplevelse.
Eller så slänger vi ihop en snabb pasta, cyklar iväg till stallet, njuter av ögonblicket där och ruschar hem igen. Att vila är ju inte hela livet. Studier visar att de som ständigt är i rörelse lever friskare och längre. Det är förstås där njutningen finns, i pendlandet mellan stillhet och rörelse i en vilsam kontrast.
Temat i det här numret är ändå vila, sömn, en lugnande kopp te och långsamma grytor. Vi har också sammanställt en stor guide till meditation och här finns både de mer dynamiska metoderna som tvingar stressade dubbeljobbare att lägga undan att-göra-listan, såväl som de mer traditionella och den enkla vardagsmeditationen. Vad du än väljer, glöm inte att det är höst och att det i alla fall finns en liten sanning att hämta ur biologiboken: När mörkret kommer behöver du lite mer återhämtning: Ta det lugnt, softa, chilla, slappa – vila!
Comments