KÄRNFAMILJSKRIS Vem vill egentligen ha barn och varför? Välj bort barn om du vill ha ett liv, säger psykoanalytikern Corinne Maier. Vaddå, varför välja när vi kan få allt? säger författarna till en ny bok och ordinerar millimeterjämställdhet och rensning i piffträsket som bot mot mammaskulden och kärnfamiljskrisen AV CATHARINA HANSSON FOTO THERESIA KÖHLIN
Varför skaffar man barn? frågar jag Tinni Ernsjöö Rappe, författare till Skriet från kärnfamiljen.
–Oj, det var en bra fråga, säger hon eftertänksamt. Den biologiska klockan tickar… kommer jag att ångra mig annars? Man längtar rent kroppsligen, jag kunde känna det i armarna när man träffade en bebis.
Men Tinni tror inte att det är en genetisk effekt av att hjärnan marinerats i kvinnliga hormoner:
– Man är marinerad i bilden. Det är väldigt förväntat. Man drillas från att man är liten, först är det Lundbydockskåpet, sedan är man fri några år mellan 20 och 30 innan det är dags att skaffa det riktiga dockskåpet, en flock gulliga barn och en golden retriever.
Barnen eller moderskapet?
Ja, varför skaffar man barn? Är det barnen man vill ha? Familjen? Eller själva moderskapet?
Kvinnor verkar ha mycket att vinna på att skaffa barn och familj. En garanterad väg till uppskattning. Å, har du treee barn… och jobbar och är så duktig!.
Sedan – pang! – tar mammaskulden över. Man är för lite med sina barn eller man håller för hårt i sina barn. Man curlar för mycket eller man lämnar dem ensamma för mycket. Man fuskar på jobbet eller hämtar för sent på dagis.
Visst, att skaffa barn ger kvalitetsstämpeln riktig kvinna, men sedan är det bara att vingla fram i en hårfin balansgång mellan yrkeskvinnans mammaskuld och martyrmoderns offerkofta.
Kända och framgångsrika kvinnor berättar i intervjuer om hur de numera hinner träna/ha ett liv eftersom de bara har barnen varannan vecka. Ett nytt sätt att dela lika? Nej, de har skiljt sig.
Statistiken visar att det är kvinnorna som har mest att vinna på en skilsmässa. Det är kvinnorna som oftast tar initiativ till att skiljas och som blir lyckligare när de har gjort det. Männen får mindre kontakt med barnen och dricker mer.
Har kärnfamiljen blivit ett omöjligt projekt? Ett balanserande av livspussel, vardagsgnissel, vabbande och mammaskuld i fräscht inredda helveten som kräver mer alvedon, cipramil och statssubventionerad städhjälp än samhället hinner producera?
Samtidigt blomstrar familjeromantiken. Glassiga mammor med vackra barn i söta hem fyller livsstilsmagasinen. Mest mammor. Papporna är fortfarande på jobbet.
Varför dockskåpsleken?
Journalisterna Tinni Ernsjöö Rappe och Rebecka Edgren Aldén möttes på just en sådan tidning.
De undrade varför vi fortfarande leker dockskåpsleken där mamma avstår från karriären och pappa från barnen för att man ska få ihop det. Varför det? menar de. När vi kan få allt!
Deras bok Skriet från kärnfamiljen (Albert Bonniers) vill ifrågasätta kärnfamiljens femtiotalsarv. Om vi ska överleva, vi som faktiskt vill leva tillsammans med våra barn och den vi i kärlek har skapat dem med, så måste vi dela jämlikt, sänka kraven och kanske få lite mer hjälp från samhället, menar Tinni och Rebecka. De vill slåss för kärnfamiljen, men med nya förutsättningar, i demokrati och jämlikhet och utan krav på perfekt förvaring och nya kuddar i de vita sofforna.
Men, undrar jag, är inte det här glassiga magasinsidealet bara ett fenomen för Stockholms medelklass?
–Ja, det trodde jag verkligen. När vi var ute i landet och föreläste om Diagnos Duktig (Tinnis första bok, som hon skrev tillsammans med Jennie Sjögren), var vi rädda att uppfattas som två galna stockholmsbrudar. Men tjejer på landsbygden inredningsbloggar och är superpiffiga. Det har spridit sig, den här balla mamman som ska fortsätta leva som hon gjorde innan ... vilket kan vara ett rimligt krav! Man behöver inte helt gå upp i sin mammaroll.
–Vår generation vill ha allt. Men vi väljer bort. 80 procent av mammorna väljer bort karriären och jobbar deltid. Missförstå mig inte, jag är en stark förespråkare av deltid. Problemet är att det bara är mammor som jobbar deltid. Ska man jobba deltid tycker jag att båda ska göra det.
Dela på allt och sluta snöa in på vilka soffkuddar vi ska ha, det är receptet i Skriet från kärnfamiljen.
–Min generation bränner ut sig på att hitta den perfekta fiffiga förvaringen i hallen. Men vad är viktigast, hallen eller ett kul jobb?
Tinni tror att det skulle vara färre skilsmässor om vi kunde rensa i piffträsket.
– Jag tror att det framförallt handlar om att sätta sig ner och ta reda på vad jag egentligen vill, för det är skillnad på vad jag vill – och vad jag bara tror att jag vill.
Skalat ner och delat upp
Fyra år bodde Tinni och familjen i ett idylliskt radhus på Lidingö. Nyligen sålde de huset och massor av prylar och flyttade till en mindre lägenhet i stan.
– Vi ville inte pendla, vi ville jobba lite mindre. Vi drabbades väldigt starkt av bilder av okonventionella människor som levde helt andra liv. Vi började känna hur huset alltmer ägde oss och sa Fuck you, det är vi som äger dig, vi kan sälja dig.
Tinnis mamma grät, barnen hade ju haft det så bra, så nära till det gröna.
–Min tanke är att det var den här dockskåpsbilden hon grät över. Jag köper själv de här tidningarna, bläddrar och drömmer, tänker att man borde vara lycklig i den där bilden. Men det är bara i bilden den sortens lycka bor, i reklamen och min fantasi.
–Det skulle vara befriande och spännande att få läsa om familjer som lever på helt andra sätt, utbrister Tinni.
Okej, säger jag. Då fixar vi det.
--------------------------
Catharina Hansson är chefredaktör för Leva och har nu bett Tinni göra reportage om andra familjealternativ i kommande nummer av Leva.
Tinni Ernsjöö Rappe
Ålder: 38 år
Familj: Mannen Marc, dottern Lisen och _sonen Didrik.
Yrke: Journalist, författare, föreläsare.
Aktuell: Med boken Skriet från kärnfamiljen, tillsammans med Rebecka Edgren Aldén, utgiven på Albert Bonniers förlag.
http://skrietfrankarnfamiljen.blogspot.com
5 RÅD
Visst kan du få allt – om hur du blir kåt, glad och jämställd. ur boken Skriet från kärnfamiljen
1 DELA ALLTING LIKA – föräldraledighet, vab, hämtningar OCH _lämningar (det ska inte vara en som bara hämtar) och om en går ner i _deltid bör den andra också göra det.
2 DELA LIKA PÅ EGEN TID – aktiviteter, läxläsning, intressen, tvätt, _städning, BVC-besök, att ta hem barnens kompisar.
3 LEV SOM NI VILL ATT ERA BARN SKA LEVA.
4 PRATA ALDRIG SKIT om det andra könet.
5 BEKÄMPA HEMMAFRUIDEALET. Lägg mindre tid på pengar, _shopping, städning. Bjud hem folk när ni inte har städat.
Barnen eller livet!
VARNING FÖR BARN Corinne Maier är säker på sin sak. Om du vill ha ett liv finns bara ett alternativ: No kids. Den lyckliga familjen är en lögn och att bli förälder är att offra allt annat – sitt sexliv, sin frihet, sin karriär, sin förmåga att tänka. AV MARIE HELDÉN
– Att ifrågasätta föräldraskapet är något av det mest förbjudna man kan göra. Den moderna familjen är ett självcentrerat fängelse som bygger på barnet. Varje familj är ett hopplöst tilltrasslat ormbo, menar den franska författaren och psykoanalytikern Corinne Maier. Familjen, det är egoism i grupp. En gruppegoism som förnekar individen....
- Jag trodde att jag skulle bli mindre ensam om jag hade en familj, Nu har jag lärt mig att det kan föra med sig en ny slags ensamhet att leva i en familj. Den lyckliga familjen är en lögn. Fler mord och fall av barnmisshandel händer inom familjen än någon annanstans.
Vass och provokativ
– Barn medför en fruktansvärd massa arbete, de kostar en förmögenhet, förstör ditt sexliv och din karriär – i alla fall om du är kvinna.
I sin bok No kid. 40 skäl att inte skaffa barn (Schibstedförlagen) kritiserar Corinne Maier den
idealiserade och glamouriserade bilden av föräldraskapet.
– Jag har själv två barn så jag vet vad jag talar om, säger Corinne när hon möter Leva i Stockholm.
Corinne är en nätt fransyska med stort, lockigt hår, excentriska glasögon på nästippen och en nyfiken blick.
– Många människor tycker att jag är ett monster, but in fact, I don’t care.
Corinne ler vänligt över kaffekoppen. Risken att betraktas som ett monster tycks inte bekymra henne det minsta.
Som skribent är hon vass och provokativ. Corinne Maier undersöker, vänder och vrider på det västerländska samhällets ”sanningar” och nu har turen kommit till föräldraskapet.
Misstag att få barn
– Att föda barn var ett misstag, ett stort misstag.
Tillsammans med sin man, också han psykoanalytiker, har Corinne en son och en dotter.
– Moderskapet är en kvinnofälla. Ända fram till nittonhundratalet var det sällsynt att kvinnor var framstående författare, konstnärer, musiker eller vetenskapsmän. Det beror helt enkelt på att kvinnor har fått skitjobbet; att föda i smärta och uppfostra barnaskaran.
– Kan man tänka nytt medan man torkar barnstjärtar, ger nappflaskor och hjälper till med multi-plikationstabellen? Frågan är alltid öppen. Men nog måste man erkänna att moderskapets prosaiska och pressande sysslor är en stor broms när det gäller att breda ut tankens vingar?
– Jag själv är inget undantag, säger Corinne. Vem vet vad jag skulle ha kunnat bli om jag vore mindre hämmad av marktjänsten?
Idag arbetar majoriteten av alla mödrar i Europa men det är ganska få som når toppositioner i Frankrike trots en socialpolitik som gynnar barnfamiljer.
– Löneskillnaden mellan män och kvinnor ligger på i genomsnitt 27 procent! Att bli mamma betyder att förlora i pengar. Enligt en ekonom förlorar kvinnorna under hela sin yrkesverksamma tid i genomsnitt 100 000 till 150 000 euro på att uppfostra sina barn. Om 80 procent av dem arbetar utanför hemmet, så är det endast 30 procent som uppnår ansvarsfulla befattningar i Frankrike.
– Vill ni ha jämlikhet mellan kvinnor och män? Börja med att sluta skaffa barn!
Det allra svåraste för Corinne när hon fick barn var att ge upp den personliga friheten.
– Det finns ingen tid kvar att vara ”jag” längre. Om jag inte hade haft barn skulle jag ha rest jorden runt istället för att vakna varje morgon kl 7 för att barnen måste gå till skolan.
Då kan man ju undra varför hon födde sitt första barn?
– Jag var ung och förälskad och insåg inte hur enormt mycket arbete det skulle innebära. Och jag tror inte att barn gör dig till en bättre människa.
– Vad som gör dig till en bättre människa är om du försöker att göra något i livet som du verkligen tycker om. Ibland är det barn, men det kan också vara många andra saker!
Avundas barnlösa
Att vara barnlös i Frankrike är en defekt, ”Stackars henne, hon kunde nog inte få några”. De självvalt barnlösa egoisterna anses omogna.
– Att inte ha barn är ett val, inte ett handikapp. Istället för att tycka synd om de barnlösa, skulle vi avundas dem. Jag gör det. Som mamma till två barn vet jag bättre än de flesta varför det är ett misstag att ha barn.
Denna kommentar har fått franska läsare att gå i taket: ”Hur kan man säga så?”
Corinnes ögon är fulla av skratt.
– Det är inte så att jag önskar livet ur mina barn. Men det är en sådan fångenskap att vara mor, jag önskar att jag hade vetat om det innan. Småbarnstiden är en riktig pärs.
Men barnen då, vad säger de?
– Jag känner ingen som helst skuld, de får ta det som de vill.
Måste offra allt
– Vi blir lurade! I verkligheten är det så att ju fler barn som föds, desto färre människor säger sig vara lyckliga. Att bli förälder, det är att vara beredd att offra allt annat. Tvåsamhet, ledighet, sexliv, vänner och om du är kvinna - karriären.
– Som förälder måste man lära sig en mängd yrken; barnsköterska, dagmamma, ungdomsledare, pedagog, kock, lärare, polis, chaufför, sjuksköterska, psykolog och yrkesvägledare.
– Det är mycket för en enda människa. Det mest förvånande är att kvinnor med barn, som ändå är flexibla och flerdimensionella, står så lågt i kurs på arbetsmarknaden. Har du sett några arbetsgivare slåss för att få anställa mödrar över fyrtio?
– Jag skulle helst inte vilja ha några barn. Helst inte arbeta. Inte titta på tv-nyheterna. Inte medverka i den ekonomiska konkurrensen. Också ni kan välja att inte vilja. .... låt oss förbli splittrade, skeptiska och, om möjligt – utan ättlingar.
Marie Heldén är frilansjournalist och skrev senast om Julie Catterson Lindahl i Leva nr 6/2008.
Corinne Maier, 43 år, sambon Yves 45 år psykoanalytiker, dottern Laure, 13 år, sonen Cyrille, 10 år.
Bor i stort hus i Bryssel.
Född: i Schweiz, bodde 25 år i Frankrike, lever nu i Bryssel, Belgien.
Arbetar halvtid som psykoanalytiker, halvtid som författare.
Böcker: Hej Lättja 2005, Fransk psykoanalys är kul 2006, No kid. 40 skäl att inte skaffa barn 2008 (samtliga Svenska Förlaget).
Comments