I nya numret av Leva skriver vi om problematiken kring ADHD-diagnosen och de läkemedel som används vid behandlingen.
Inför artikeln har Levas Ingemar Gens intervjuat forskare och representanter för Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Vi ville ge en bild av var man står i frågan idag och valde att tala med etablerade forskare och experter som har inflytande över riktlinjer och rekommendationer.
Med artikeln gör Leva ett tydligt ställningstagande mot den alltför rikliga diagnosticeringen och medicineringen av ADHD och ett allt snävare normalitetsbegrepp som strävar efter att sjukdomsförklara.
Vi efterlyser större acceptans och andra sätt att stötta de här barnen och deras föräldrar.
I likhet med Socialstyrelsen efterlyser vi mer kunskap om långtidseffekterna - men det saknas data om långtidsbehandling eftersom alltför många behandlingar avbrutits på grund av biverkningarna.
En av Levas frilansmedarbetare, Annika Sundbaum-Melin, har själv ADHD-diagnos och för att visa en annan sida av frågan har hon skrivit ett svar på artikeln, som vi nu har publicerat här på hemsidan.
Vi har också öppnat för debatt med kommentarer från läsare. För dig som läser inläggen kan det vara bra att veta att en stor andel kommer från samma avsändare som har använt olika signaturer. Det är också uppenbart att många skriver utan att ha läst Levas artikel. Därför har vi nu också publicerat artikeln här.
Läs hela artikeln här:
Läs gärna min ledare från det aktuella numret också >>>
Christel Doppings artikel om metoder istället för medicin >>>
Catharina Hansson
chefredaktör och ansvarig utgivare
Leva
jovisst är de amfetaminpreparat som ges till barnen toxiska (giftiga) ämnen. Det är tragiskt att föräldrar vilseleds till den grad som nu sker - de kan tyvärr inte ge ett "informerat samtycke" av det skälet att de får falsk och vilseledande information om de medel som ges till barnen. Och efter de senaste
Posted by: roulette en ligne | 10/13/2011 at 11:01 PM
Hej!
Jag har läst artikeln om ADHD och funderat på de frågor som ni skickade ut via er chefredaktör.
Mitt resonemang är ett annat än det som man kan anta som allmänt. Barnen med ADHD är i skolan
en grupp som anses vara störande eftersom de kan ha svårt att sitta still. Vad jag vet är vi gjorda för att
röra på oss. Ett barn som anses ha ADHD är mer direkta i sitt känsloutspel. Det upplever jag som ärligt
och är mycket viktigare för mig, än att möta en människa som håller inne med sina tankar om mig. Alltså
mera lärorikt för mig. Barnen visar ganska snart sitt missnöje med den undervisning som ges. Barn, och för
all del vuxna, med ADHD, brukar lära sig från delarna och på så sätt skapa en helhet. I den svenska skolan
blir en sådan grupp med människor lidande, då den svenska skolan har ett annat sätt att undervisa. Skolan
uppmärksammar inte sina egna problem med att fånga barnens uppmärksamhet. Det är skolans problem, absolut
aldrig barnens, med det är de som straffas. Och den som faktiskt har modet att säga emot är i de flesta
fall ett barn med ADHD. Vad det då kommer att handla om är att tysta ned det här på ett eller annat sätt.
Det finns psykologer i USA som i princip konstruerar diagnoser för att kunna skicka ut mediciner. Jag minns
särskilt diskussionen om bipolär light förra året. Det går aldrig att frångå Gillberg o Kadesjö i det här
sammanhanget. Kadesjö var i Karlstad o Värmland för några år sedan.
Kort och gott. Om det är en personlighetstyp att vara som en människa som skulle kunna ha en ADHD-diagnos då
blir tankarna om medicinering ganska skrämmande. Det kommer då att handla om att jämna ut
personligheten. Och då är vi inne på det som Sverige har varit ganska bra på tidigare. Rasbiologi. Och då har
det gått för långt. Det är lättare att se mitt resonemang på min blogg.
Läs gärna min blogg kring mina tankar om ADHD, och andra frågor, där jag behandlar det här ämnet från
olika synvinklar: blogg.aftonbladet.se/22101 Välkomna!
Vad jag har gjort i korthet är att leta fram redskap som passar bra för den som är belönad med
en ADHD-personlighet och hur man på bästa sätt tar fram de fantastiskt positiva egenskaper en
person som har denna personlightet. Det handlar bla om meditation istället för medikation. Har precis
startat ett samarbete med bildningsförbundet Sensus som rör de här frågorna och andra.
Själv har jag en personlighet som klockrent motsvarar ADD eller det gamla DAMP-begreppet, och
använder nu alla mina positiva egenskaper fullt ut.
Varma hälsningar
Fredrik Waller
Posted by: Fredrik Waller | 04/29/2009 at 12:39 PM
Till de föräldrar som får höra om att barnen lider av en "biokemisk obalans" eller att de har någon form av brist som behöver rättas till med "medicin" kan jag säga att det är en bluff. Inte ett enda av de barn som får ADHD-preparat har fått någon sådan brist uppmätt eller konstaterad, av det enkla skälet att det inte går att mäta. Fortsättningen på historien om "brist" är då att man måste hitta "den rätta dosen" - som då tänks vara just den mängd som rättar till denna brist eller obalans. Och eftersom utgångspunkten (idén om obalansen eller bristen) är falsk är förstås idén om den "rätta dosen" detsamma. I det här "ideologiska paketet" ingår då också att de biverkningar som dyker upp antingen är ett tecken på små felaktigheter i dos eller preparattyp (som att man behöver byta Ritalin mot Concerta eller liknande), eller är något man måste stå ut med för att få "felet" (bristen) korrigerad. Men tyvärr, de så kallade "biverkningarna" är bara rena förgiftningsskador - jovisst är de amfetaminpreparat som ges till barnen toxiska (giftiga) ämnen. Det är tragiskt att föräldrar vilseleds till den grad som nu sker - de kan tyvärr inte ge ett "informerat samtycke" av det skälet att de får falsk och vilseledande information om de medel som ges till barnen. Och efter de senaste (senfärdigt publicerade) resultaten av den största ADHD-studien, den så kallade MTA-studien står två saker glasklara: pillren har inga som helst positiva långtidseffekter för beteende eller skolframgång, och de har en tydlig tillväxthämmande effekt (barnen växer inte som de ska). Jag förstår att dessa data för många kan vara en besk medicin men den är långt mycket nyttigare för barnen än den som prånglas ut av profithungriga läkemedelsbolag och till dem hörande biologiska psykiatriker.
Posted by: Janne | 04/28/2009 at 11:28 PM
Är själv far till ett barn med diagnos ADHD(är far till totalt 3st)
Vi är en stabil kärnfamilj, med lugna stabila förhållanden, ingen känd historik inom släkten med liknande symtom.
Att ha ett barn med denna diagnos ställer enomra krav på hela familjen och då framför allt för barnet i fråga som har diagnosen.
Vi har haft enormt stöd från BUP i form av rådgivning mm och har även genomgått en 12 veckor lång föräldrautbildning.
Nu har vi påbörjat medicinering av vår lilla prins, och kan se enorma framsteg i hans utveckling, varvid jag som förälder kan rekommendera mediciering.
Som förälder vill man det bästa för sitt barn, och om medicinering hjälper, anser jag att man skall prova detta. Det skall tilläggas att det är en tids utprovning till man hittar rätt typ och dos
Pappa Magnus
Posted by: Magnus | 04/28/2009 at 09:55 PM
Lena mfl
De närmast konspiratoriska resonemang som uppkommer så fort psykiatri i allmänhet och ADHD i synnerhet diskuteras är stötande och helt uppenbart grundat dels på influenser från USA och dels på okunskap. I USA drivs via scietologikyrkans frontorganisation CCHR (KMR i sverige) en hätsk propaganda mot psykiatrin och uppmärksamhetsstörningar har definitivt fått aggera som främsta måltavla. Ffa grundat på tycke och okunskap.
När läkemedelsindustrin nämns i samma andetag som tex ADHD märks det varifrån villfarelserna kommer.
Lena. Du skriver att "vi ska se över hur familjen som barnen komer ifrån mår". Javisst, jättebra. Kanske dags att ta forskningen på allvar i så fall, eftersom ärftligheten är här när det gäller ADHD och det är välkännt att nerupsykiatrisk afunktionshinder ökar risken för olika missbruk. Det kan ju vara så att föräldrarna i den familj du talar om också har en NP-problematik. Om rätt stöd och resurser sätts in för dessa kanske familjen hade fungerat bättre, men i dagsläget är väntetiden för utredning många gånger flera år för vuxna.
Att alla som har svårt att sitta still i skolan skulle få centralstimulantia är så fel det kan bli. Detta kommer också från den antipsykiatriska lobbyn, som hämtar sina sk fakta från USA, där förskrivningen ser helt annorlunda ut.
Bara för att man "tycker" att piller till barn låter otrevligt, betyder det inte att ADHD existerar eller att centralstimulantia kan vara livsavgörande får många. Tyckande och tal om "nerdrogning av barn" hör inte hemma i en seriös debatt.
Posted by: SS | 04/27/2009 at 02:05 PM
Hej! Följer denna debatt med spänning och är väldigt glad att det äntligen kommer fram en annan sida av bokstvsproblematiken.Har under ett år arbetat med barn som fått diagnos och jag känner ett flertal familjer som har ett eller flera bokstavsbarn.
Inte i en enda av dessa familjer råder lugn och ro eller tydlig gränsättning. Och flertalet av föräldrarna har missbrukarproblem. Tror att vi ska se över hur familjen som barnen komer ifrån mår. Läkemedelsföretagen säljer till varje pris beroendeframkallande mediciner och vi uppmanas ständigt att hitta de fysiska åkommorna istället för att ta tag i och ta ansvar i våra liv.Det är alltid lättare att skylla på någon annan eller lindra ångesten med piller. Att ge barn droger, som förstör inre organ, skadar hjärnan och skapar ett beroende är för mig HELT OFATTBART! På Sergelstorg kallas det för knarklagning. Vad kallas det för i läkarvärlden?
Posted by: Lena | 04/24/2009 at 03:18 PM