KROPPSSTRESSEN

GLOBAL  BULIMI

KROPPSNOJOR * MATPANIK * BANTNINGSHETS

KROPPSSTRESS I en värld där allt handlar om ständig tillväxt är det vi själva som växer mest. Kroppsstressen är total i en störtskur av budskap om att njuta och banta, unna oss och göra om oss, köpa fyra chokladkakor till priset av två och banta tre kilo på en vecka… Hur kan vi leva – eller ens överleva – i allt det här? AV CATHARINA HANSSON

 

Vi äter ihjäl oss under föraktfulla blickar från reklampelarnas underviktiga fotomodeller. Tillgången är absolut, kostnaden minimal och ätandet en kult i sig.

Ät mer, supersiza allt, köp tre för en – 30 procent mer utan extra kostnad! Varje dag är en fest på större tallrikar med större pizzor med extra allt.

Den rika världen håller på att drunkna i transfetter och dyrbar ekologi medan två tredjedelar av jordens befolkning svälter. I en global bulimi sköter västvärlden hetsätningen medan utvecklingsländerna töms och dräneras på allt.

Massproducerat billigt, med ett algblommande hav utan fisk. Fattiga bönder som tvingas sälja genmanipulerade grödor till underpris. Kvalitet är sekundärt i en tillväxtdriven konsumtionsekonomi. Socker och smakförstärkare är fetmans gödning och fyller ut, piffar upp processmat som fraktats runt jorden.

För inte så länge sedan utgjorde maten 20 procent av hushållsbudgeten. I dag är det 10 procent, trots att matkassarna är tyngre och större än någonsin, matmarknadernas kundvagnarna stora som pansarkryssare.

Men vi får inte bli mätta och nöjda. Samma globala jättar som säljer chokladen, läsken och den sockrade maten äger också bantningskurer och skönhetsprodukter. Produkter som man säljer med helt motsatta budskap.

I usa, världens fetaste land, har bantningsindustrin på tio år ökat sin omsättning från 35 till 50 miljarder dollar per år. 50 miljoner amerikaner bantar. Mellan fem och tio procent lyckas. Snabbast av allt ökar plastikoperationerna, som globalt omsätter 250 miljarder dollar per år. Tillväxten av kroppsstress, utseendeinvestering och bantningsångest överträffar alla konjunkturprognoser.

Vi skriver inte om bantning i Leva. Vi skriver om att leva våra bästa liv, inte om hur vi kan förminska dem till drömmen om att banta fyra kilo på två veckor. Leva handlar om att bli mer av vad vi är nöjda med och vill vara, om att växa som människor, inte om att krympa vårt midjemått – även om det kanske kan bli en konsekvens av att vi lever vårt liv fullt ut.

Men nu har det, trots allt, blivit dags att skriva om mat- och kroppsneurosen. En delikat uppgift, nästan en neuros i sig.

Ändå, det finns hopp. Läs om hur vi kan bli mer medvetna och anlägga vår egen mentala moteld, möt kvinnorna som krigar mot kroppsstressen och se hur metoden i en ny bok kan hjälpa oss att leva med vår kropp – inte mot den.

 

Mänsklig tillväxt med extra allt

STOR, STÖRRE, STÖRST Växande portioner och förpackningar lurar ögat och aptiten och resultatet med växande storlekar och tyngre kroppar låter inte vänta på sig. AV SARA HAMMARKRANTZ

De senaste tio åren har vi gått upp tre kilo i vikt. Från 84 till 87 kilo. Det är åtminstone den vikt som SAS räknar med att vi i genomsnitt har nuförtiden. De införde den nya vikten 2004, efter att ha vägt in 20 000 kunder inför flygningar från olika håll i världen.

Och innan vi ens hann säga ”omklädningsrum” så var en small inte längre en small, utan den nya small är faktiskt en medium. För ett par år sedan kom de stora klädkedjorna H&M, Lindex, Kapp-Ahl med flera överens om att låta klädstorlekarna växa. Small har gått från 34–36 till 36–38, medium från 38–40 till 40–42 och large från 42–44 till 46–48. Även midjemåtten har utökats hos en del klädtillverkare. 

Våra nya storlekar följer oss ända in i döden, bokstavligt och bildligt talat. På Fonus kistfabrik berättar man att antalet beställningar av extra stora kistor har ökat med 50 procent sedan 2003. xbl-kistorna (extra breda långa) har fått en extra decimeter på både bredd och längd. 

Och allting har sin början i att industrin – och de så kallade marknadskrafterna – trycker ut allt flera och större varor och förpackningar på marknaden. 

 

Tre gånger så mycket chips

1988 innehöll en chipspåse 100 gram flottiga potatisflagor, idag är festpåsen på 300 gram snarare regel än undantag.1988 innehöll en chipspåse 100 gram flottiga potatisflagor, idag är festpåsen på 300 gram snarare regel än undantag.

  

Ett glas eller en flaska vin?

I förrförra numret av Leva skrev vi om alkoholromantiken. Då insåg vi att det numera går ner en halv flaska vin i ett stort modernt vinglas. Fyllt till brädden går hela flaskan ner, så när som ett par klunkar.I förrförra numret av Leva skrev vi om alkoholromantiken. Då insåg vi att det numera går ner en halv flaska vin i ett stort modernt vinglas. Fyllt till brädden går hela flaskan ner, så när som ett par klunkar.

  

Barnpizzan har blivit stor

Den ordinarie pizzan för tjugo år sedan motsvarar barnpizzan idag.Den ordinarie pizzan för tjugo år sedan motsvarar barnpizzan idag.

  

Läskeblask har blivit vardag

När vi var små var en 33-centiliters läsk höjden av lyx. Numera försöker vi övertyga våra ungar om att en 1,5-litersflaska räcker till fler än en. Och i jämförelse med de nya 2-litersflaskorna som bryggerierna börjat köra ut, så framstår helt plötsligt även När vi var små var en 33-centiliters läsk höjden av lyx. Numera försöker vi övertyga våra ungar om att en 1,5-litersflaska räcker till fler än en. Och i jämförelse med de nya 2-litersflaskorna som bryggerierna börjat köra ut, så framstår helt plötsligt även

1,5-litersflaskan som ganska futtig.1,5-litersflaskan som ganska futtig.

  

Dubbelbulle

Kanelbullen väger idag mer än dubbelt så mycket som för tjugo år sedan. 1988 vägde den 30 gram, idag väger den cirka 78 gram.Kanelbullen väger idag mer än dubbelt så mycket som för tjugo år sedan. 1988 vägde den 30 gram, idag väger den cirka 78 gram.

  

Tre centimeter större tallrikar

Mattallrikarna har växt med tre centimeter sedan någon gång på 70-talet. Idag säljer Rörstrands tre gånger så många 27 centimeterstallrikar som 24 centimeters av sitt porslin Ostindia och Sundborn. I början av 1980-talet var efterfrågan på 27 centimeters tallrikar så liten att de tillverkades för hand. Mattallrikarna har växt med tre centimeter sedan någon gång på 70-talet. Idag säljer Rörstrands tre gånger så många 27 centimeterstallrikar som 24 centimeters av sitt porslin Ostindia och Sundborn. I början av 1980-talet var efterfrågan på 27 centimeters tallrikar så liten att de tillverkades för hand. 

De populära Matteus-tallrikarna är hela 32 centimeter och går inte in i ordinarie köksskåp. Men även där växer måtten, allt fler köksskåp tillverkas i 40 centimeters bredd.</li>De populära Matteus-tallrikarna är hela 32 centimeter och går inte in i ordinarie köksskåp. Men även där växer måtten, allt fler köksskåp tillverkas i 40 centimeters bredd.</li>

  

Enkilos godispåsar

För mer än 25 år sedan la man ettöresgodis i platta små vita papperspåsar. De rymde max 250 gram godis, idag regerar Karamellkungen med enkilospåsar.För mer än 25 år sedan la man ettöresgodis i platta små vita papperspåsar. De rymde max 250 gram godis, idag regerar Karamellkungen med enkilospåsar.

Källor: Dagen, Svenska Standardiseringsinstitutet, GI Viktkoll, Rörstrands.

Mental moteld 
Det är ett otal olika faktorer som påverkar hur vi äter och det handlar mer om perception än om smak. Det har Brian Wansink vid Cornell University, kommit fram till genom forskningen i sitt eget Food and Brand Lab. I sin bok ”Mindless Eating: Why We Eat More Than We Think”, beskriver han bland annat hur snygga vinetiketter lockar oss att dricka mer, stora tallrikar får oss att äta mer, fantasifulla menyer får oss att beställa dessert när vi är proppmätta. Vi blir hela tiden manipulerade att äta mer än vi vill och mår bra av. Har du själv tänkt på hur ofta vi råkar stå alldeles intill en hylla proppfull med chokladbitar?
Wansink menar att genom att uppmärksamma hur de här mekanismerna fungerar kan vi anlägga vår egen mentala moteld.
Gör tvärtom – se till att ha chokladen på den distans du vill och behöver. Två meters avstånd minskar konsumtionen med 50 procent hos Wansinks försökspersoner. 
Vi äter mest av det som finns mitt i kylskåpet. Fyll den delen med det som du verkligen vill äta och mår bra av.
Använd tallrikar som är lagom för den portion du önskar – små om du vill äta mindre. Vi äter i genomsnitt 92 procent av vad vi serverar oss, oavsett hur stor portionen är. // CH  

Hon för krig mot sockret

SÖT DROG  Bitten Jonsson är GI-extremisten som narkotikaklassar vår vanligaste kick – sockret. AV INGEMAR GENS

 

En alkoholist kanske kan undvika alkohol helt, men kan någon människa helt undvika socker?

Sjuksköterskan Bitten Jonsson är i krig med de snabba kolhydraterna, en korsriddare mot sockret, en gi-extremist skulle man kanske kunna säga. Det handlar om hur ”snabbt” sockret är – ungefär som hur hög alkoholprocent en dryck har. Om fullkornsbröd är lättöl, så är pasta vin och kanelbullar en snaps. De snabbaste sockerarterna fruktos och dextros, som då är rena tandläkarspriten, finns i frukter och bär – ska vi verkligen undvika dem?

– Ja. Frukt är en dessert, säger Bitten utan att tveka.

– Dietisterna och bantningsfolket har ställt till ett rent helvete med det här galna ätandet av frukt. Fruktosen är rena döden! Det är vansinnigt beroendeframkallande. För att inte tala om modifierad majsstärkelse… Vill du bli tokfet och få fettlever är det rätt medicin.

Analogin med spriten är verkligen relevant när det gäller Bitten. Hon flyttade 1982 till usa och upptäckte det hon egentligen redan visste:

– Jag har alltid gillat att dricka. Vad jag inte ville förstå, men tvingades inse var att jag var alkoholist.

Bitten genomgick behandling och påbörjade sin utbildning till beroendespecialist i usa och den verkar inte ha tagit slut än, för hon är sällsynt uppdaterad. Det är socker som gjort henne känd och hennes bok Sockerbomben blev enormt uppmärksammad när den kom för några år sedan. Bitten har utvecklat en holistisk behandlingsmodell – ”biokemisk reparation”, kallar hon den.

– Vi lagar hjärnan, kan man enkelt uttrycka det, och rättar till obalanser som uppkommit på grund av drogen – och socker är en sådan.

 

Kickar igång drogberoende

Hon menar att det borde heta glykosberoende efter ämnet som stökar till hjärnan och vår endorfin- och dopaminnivå.

– Har man väl kickat igång ett sockerberoende kan man överäta vadsomhelst och blir lättare beroende av andra droger, eftersom hjärnan redan är i obalans.

Men socker finns ju överallt, hur kan vi hantera trycket?

– Ibland tänker jag att jag måste flytta till en öde ö, eftersom jag inte kommer att stå ut. När jag ser hur unga människor äter, en ung växande hjärna...

– Vi äter inte bara för mycket socker utan dessutom för litet fett. Hjärnan består av 70 procent fett och därför behöver vi animaliskt sådant. Tack vare den fettskräck vi har haft under de senaste åren äter många för mycket kolhydrater och för litet fett.

Bitten ställer allt på ända. Hon och Socialstyrelsen är på kollisionskurs.

Hon presenterar dystra siffror. Bara 30 procent av oss är sockernormala. Resterande 70 procent är missbrukare och minst 30 procent är sockerberoende.

Så vad gör man då om man har ett sockerberoende – är det kört?

– Nej, nej, titta på mig. Jag lever ett toppenliv. Jag väljer att inte dricka alkohol eller äta socker, men jag äter massor med god mat.

Sockersjuk har fått en ny innebörd. 

Susie Orbach

Experten som slåss mot de farliga idealen 

LARM Mat har blivit ångest och vi försöker förverkliga oss själva via våra kroppar. Psykoterapeuten Susie Orbach, en av världens främsta experter på ätstörningar, slår larm om barn som far illa av vår neurotiska relation till mat. AV EVA WISTEN

 

I ett öppet brev till  Storbritanniens hälsominister Liam Donaldson tar ätstörningsexperten Susie Orbach upp de senaste rönen kring ökande barnfetma. Rådet hon ger föräldrar som oroar sig för att deras barn ska utveckla ett problematiskt förhållande till sina kropp är: Red ut din egen relation till vikt och mat.

– Vi har en hel generation barn nu som förknippar mat med ångest på grund av sina mammors ohälsosamma relation till mat och sin kropp, säger Susie Orbach.

Orbach har arbetat som psykoterapeut för personer med ätstörningar i över 30 år. Hon var rådgivare åt prinsessan Diana som led av bulimi och har skrivit flera böcker om kroppsideal och ätstörningar. 

Orbach vidhåller att dieter är ett av de mest ineffektiva sätten att gå ner i vikt över tid. Upprepad bantning sinkar din ämnesomsättning, uppmuntrar hetsätning och fixering kring mat och går aldrig att upprätthålla över tid.

För att få bukt med problem kring mat, ser Orbach till en persons hela emotionella tillstånd. Hon försöker hjälpa sina patienter att vara närvarande, identifiera och känna känslor och skaffa sig en mer nyanserad uppfattning av sin situation. Orbach arbetar med tre huvudspår:

Att hjälpa personen förstå ätstörningens ursprung för att kunna lösa de underliggande problemen.

Att skaffa sig en realistisk bild av sin kropp. Orealistiska ideal är ett problem Orbach ser har förvärrats drastiskt under sin karriär. De senaste 20, 30 åren har vår kultur varit ohälsosamt fixerad vid storlek. Folk förverkligar sig via sina kroppar. Vi har medvetna och omedvetna idéer om vilken storlek vi borde ha.

– Anorektiker kan känna att de tar upp för mycket plats till exempel, säger Orbach.

Det tredje steget är att att äta rätt, känna och uttrycka känslor. Personer med ätstörningar måste lära sig känna hunger, aptit, mättnadskänslor, men också andra känslor som ätande eller svält varit det gemensamma utloppet för.

– Om du äter för att du är arg, är det viktigt att identifiera den känslan och lära dig få utlopp för den, säger Orbach.

I sina böcker kommer Orbach gång på gång tillbaka till problemet kring ensidiga och orealistiska ideal i medier som trappas upp allt mer. Finns det några goda tecken alls?

– Nej. Tyvärr inte. Eller jo,  en generell medvetenhet.             Q

 

 

Hon vann mot ätstörningarna

"Man får inte anorexi för att man vill bli snygg"

 

PUSSEL Sofia Åkerman använder egna erfarenheter för att hjälpa andra, men tror inte att man ska söka svar om var anorexi och ätstörningar har sitt ursprung. Istället vill hon söka lösningen i det friska. AV INGEMAR GENS 

 

"Ett liv med ätstörningar är som att leva i ett mentalt fängelse där tillvaron helt och hållet styrs av tankarna på mat och ätande. "

De orden står att läsa på organisationen Shedos hemsida. Grundaren Sofia Åkerman vet. Hon var själv fånge i en bur av självskadebeteende under många år och tillbringade en stor del av sin uppväxt på sjukhus och låsta avdelningar. Idag föreläser hon och hjälper andra och hon utbildar sig till sjuksköterska.

 

Varför just matkontroll?

– Anorexi och bulimi har säkert funnits i alla tider, men inte i samma utsträckning som nu. Det finns förstås inga säkra svar om varför det är så, bara teorier. Numera har det blivit väldigt mycket fokus på mat. Rent generellt ska man vara så perfekt på alla vis.

Men Sofie menar att det inte är så enkelt att det bara handlar om att  man vill bli snygg, att det inte i första hand handlar om utseende och ideal.

– Det är många pusselbitar som skapar en ätstörning. Kanske vill man behålla kontrollen över något i en kaosartad värld. Det kan vara något som formas i relationen till andra människor. Anorexi syns på utsidan. När man blir så där mager ser andra för första gången att man mår dåligt. Det blir ett sätt att kommunicera, visa hur man mår.

– När man börjar analysera sitt ätande så kommer man alltid att hitta fel, menar Sofia och säger att nästa steg är att börja korrigera. Sedan blir man fast i den härvan.

– Jag får mejl från unga tjejer som frågar: Jag åt ett halvt paket glass idag – har jag bulimi? Det är ganska normalt för en ung tjej att äta ett halvt paket glass någon gång. Så fort man börjar analysera hittar man fel och blir orolig.

Den vanligaste ätstörningen är uns (Utan Närmare Specifikation). I begreppet ryms ätstörningar som inte uppfyller kriterierna för till exempel anorexi, där man måste väga minst 15 procent under beräknad normalvikt.

– Man har ett spänt förhållande till mat. Det tar upp mycket av ens tid utan att man har utvecklat en tydlig bulimi eller anorexi.

Sofia utvecklar hur till exempel överviktiga kan lida av hetsätningstörning och unga killar av megarexi. Det sistnämnda en sorts omvänd anorexi där det gäller att bli så muskulös som möjligt.

Finns det några råd man kan komma med?

– Det finns ingenting som gör att det blir bra direkt. Men jag har kommit att intressera mig jättemycket för det som kallas salutogenes. Med ett salutogent synsätt frågar man sig vad som får oss att hålla oss friska, istället för vad det är som gör oss sjuka. Man försöker lyfta fram det sunda och positiva istället för att lyfta fram felen. Det måste man öva på när man äter och man måste träna på att se det fina med sin kropp.

– Det är svårt och kräver mycket övning.

Sofia förklarar att det finns en självdestruktiv och självbevarande sida hos dem med ätstörningar. Hon drömde en gång att hon befann sig i ett bageri och var tvungen att äta upp alla kakorna.

– Det var både en dröm och en mardröm.

 

Vad gör man som förälder?

– Föräldrar befinner sig i en svår situation för de är lite för nära. Det är inte dem man släpper in i första hand. Det viktigaste man kan göra som förälder är att inte låta sjukdomen vinna och att inte låta sig bli utestängd, att inte låta ätstörningsmonstret styra. 

 

"Det är ingen tillfällighet att 4 - 5 % av unga kvinnor mellan 15 och 35 år lider av ätstörningar i industrialiserade länder i västvärlden medan ätstörningar är praktiskt taget okända i Kina, Indien, Afrika och många Arabländer.
En flicka som har vuxit upp i ett land där ätstörningar är sällsynta och flyttar till ett land där media diskuterar kroppsstorlek, vikt, träning och dieter, kommer inom ett år eller två att riskera att utveckla en ätstörning precis som flickor som alltid levat i denna typ av kultur.
Betydelsen av smalhet i en kultur och den enorma påverkan den har på kvinnor kan förstås genom följande lilla undersökning:
Bläddra i några damtidningar. Försök att hitta en tidning som inte innehåller någon diet. Titta sedan på annonserna. Hur ser modellerna ut? Är de utmärglade eller ser de ut som kvinnor gör mest?
De sista 40 åren har medelvikten ökat hos befolkningen i stort medan medelvikten hos fotomodeller hela tiden har minskat.
En tonåring som tittade i ett modemagasin på 60-talet såg modeller som såg ut som hon själv i kroppen. Nuförtiden ser tonåringarna modeller som väger 20 % mindre än de själva och börjar tänka att de måste banta för att få en lika åtråvärd och smal kropp.
Här är en viktig orsak till att det är så många fler som drabbas av ätstörningar idag. 
Källa Web4Health/EU

Ätstörningskliniken Mando vid Karolinska i Huddinge öppnar nu landets första avdelning för överviktiga och feta där man får lära sig att äta rätt mat i rätt mängd och i rätt hastighet.
– Hittills har vi goda forskningsresultat när det gäller bulimiker och anorektiker, som många uppfattar som kroniker. Men våra forskningsresultat visar att dessa flickor blir helt friska. Nu har vi testat våra metoder på överviktiga och feta, och resultaten har inte låtit vänta på sig, säger Cecilia Bergh, läkare och vd på kliniken. De inskrivna följer ett strikt program. En del börjar i slutenvård, sedan övergår man till dagvård.             källa netdoktor

 

 

Börja leva först!

ACT Först måste man bli smal eller operera brösten eller bli frisk från sin kroppsstress. Sedan kan man börja leva. Tror vi! Men en ny bok vänder på lösningen – låt livet börja nu.  AV CATHARINA HANSSON

Många har satt sina liv på ”paus”, medan de utkämpar ett energikrävande, nedslående krig mot sina kroppar. För dem har psykoterapeuterna Ata Ghaderi och Tomas Parling skrivit boken Lev med din kropp (Natur och Kultur).  Det handlar  om att steg för steg börja göra de saker man vill samtidigt som man känner sig missnöjd, eller otillräcklig.

Avståndet är i dag större än någonsin mellan det rådande kroppsidealet och hur vi verkligen ser ut och det är medias fel, menar Ata Ghaderi:

– Vi pumpas ständigt med olika typer av budskap som talar om vad som är önskvärt, vad man bör undvika och det via så många kanaler att man inte kan undgå det.  Kommunikationen är så förenklad, smalhet kopplas till framgång, attraktivitet, lycka...

– Det är inte lätt att ändra social klass eller social talang. Utseende och kropp läggs fram som något vi snabbt kan påverka, om man tror media.

Relationen mellan självkänsla och utseende pendlar ständigt hos oss alla. Många är missnöjda  med sitt utseende och det innebär att man har obehagliga tankar cirklande i huvudet. Det kan också betyda att man undviker vissa saker, till exempel att bada eller att vara där det finns speglar. Andra kan få svårt att umgås eftersom man vill dölja eller kontrollera kroppen. Det blir ett hinder både socialt och i arbetslivet. Depressioner, ätstörningar eller ångest kan vara nästa nivå och då behövs definitivt professionell hjälp.

Boken Lev med din kropp vänder sig till de personer där relationen till kroppen har blivit ett hinder. Ata Ghaderi tycker att alla som tänker negativt om sin kropp har nytta av boken:

– En tanke med den är att ge ökad självkännedom. Det är inte alltid man på ett systematiskt sätt kollat på vad man tänker och tycker om sig själv och sin kropp. Hur mycket tid och investering har det egentligen gått åt till kroppen och utseendet? Vill man verkligen ha det så?             n

 

 

7 steg till

kroppsacceptans

Här är en kortfattad version av bokens övningar i att lära känna, acceptera och använda din kropp:

Förberedelser: Lär känna och acceptera din kropp Ta reda på vad du egentligen har för kroppsuppfattning.

Steg 1: Livsvärden – vad är viktigt i ditt liv? Rör dig mot dina livsvärden istället för att undvika obehag.

Steg 2: Återupptäck din kropp – bortom din inre dialog. Notera och registrera hur du kontrollerar och döljer utseendet.

Steg 3: Relationen mellan kroppsuppfattning och självkänsla. Tänk dig din självkänsla som en cirkeldiagram. Hur stor del upptas av kroppen och utseendet?

Steg 4: Kartlägg din inre dialog. Förstå din inre dialog och dina egna sändningar från ”Radio Missnöje”. De  tankarna, handlingarna och känslorna har format din kroppsattityd. Man kan lära om, men bara genom att skaffa sig nya erfarenheter.

Steg 5:  Villighet och acceptans – konsten att leva. Jämför de jobbiga tankarna om din kropp med att bära en tung ryggsäck. Det blir tyngre om man håller den ifrån sig. Acceptera tyngden och låt säcken vila mot ryggen för då blir den lättare att bära.

Steg 6. Ta hand om din kropp och var närvarande. Det är som slalomåkning – det handlar inte bara om att ta sig nerför backen, utan också om att njuta av upplevelsen.

Steg 7. Behåll förändringar och förebygg återfall. Observera, hur du håller dig kvar på rätt väg – det är lättare och mer meningsfullt än motsatsen. Var vaksam på varningssignaler som att du pratar illa om din kropp, undviker vissa kläder eller tittar nedvärderande på andra.

Några exempel på hur kroppsfixering kan ta sig uttryck
Vanliga beteenden och ritualer när man ska kontrollera och rätta till sitt utseende, smyga för att undvika obehag, med mera:

• Undviker stranden, poolen, badhuset.
  
• Undviker ställen med stora speglar.
  
• Undviker personer som är vackra, smala eller pratar mycket om utseende och vikt.
  
• Väger eller inte väger sig.
  
• Äter inte med och inför andra.
  
• Undviker gester eller uttryck som man upplever visar ens brister tydligare.
  
• Vaktar på hur man sitter eller står.
  
• Undviker ställningar vid sex som gör att ens partner kan se områden som man inte vill ska synas.
  
• Ofta går på toaletten för att kontrollera hur man ser ut.
  
• Kollar så att inte låren flyter ut över stolen.
  
• Speglar sig i varje spegel eller blank yta.
  
• Undviker fester och sociala sammankomster.
  

ACT

Ata Ghaderi och Tomas Parling forskar på ACT, Acceptance and Commitment Therapy, vid Uppsala universitet. Mycket kortfattat går ACT ut på att acceptera att lidande och obehag är en del av livet och börja leva i riktning mot sina värderingar istället för i undvikande av obehag. Man kan välja att tolka förkortningen som:

Accept – acceptera

Choose – gör val

Take action – agera

MER LÄSNING: ”Sluta grubbla, börja leva” av Steven Hayes

Comments

[freelance writers]

sometime can't answer the questions given not because the person don't have knowledge on the topic, it's because the questions is not appropriate or irrelevance.