”Nu vet vi varför vi känt oss som dumskallar”

- ADHD-diagnoserna har hjälpt mig och många andra till ett bättre liv, säger frilansjournalisten och författaren Annika Sundbaum-Melin. Här är hennes debattinlägg!
 
”Vi som har diagnosen ADHD – och som har fått den i vuxen ålder – är för det mesta lättade. Nu vet vi varför vi har känt oss som dumskallar. Varför vi inte klarar enkla vardagsnära saker utan enormt mycket arbete, medan vissa av oss är väldigt bra på annat. Jag personligen har alltid varit ganska bra på att skriva och har fått till ett par böcker och en ansenlig mängd artiklar under mitt liv.

Men det vardagliga med matlagning, egna studier eller läxförhör av ungar, passa tider, städning, ekonomisk framförhållning – är en enorm ansträngning som jag till viss del klarat därför att jag när barnen var små levde med män som hade en annan personlighet: Ordning och reda - städning på fredag.

Jag brukar säga under mina föreläsningar att det sannolikt är lättare för en man med ADHD att gå genom livet utan större bekymmer. Sannolikt är det istället hans största tillgång i karriären.  Ytterst få förväntar sig att en man ska komma ihåg matsäcken till dagis, föräldramötet, städningen hemma osv – och på jobbet har många framgångsrika män en sekreterare som sköter det praktiska.

Min vän och ”ADHD- kollega” Per Fosshaug som kallats en av världens bästa bandyspelare – skulle sannolikt inte ha klarat att exempelvis göra mål på fem sekunder – utan sin explosiva ADHD-personlighet. Och naturligtvis är inte medicinering det enda och inte ens en del av behandlingen för alla som har diagnosen.

Men den hittills längsta studien av ADHD hos unga (MTA-studien) visade att enbart intensiv beteendeterapi och insatser hemma och i skolan inte var tillräckligt, utan läkemedel behövdes också för att få fullgod effekt. Läkemedel kan antas vara en förutsättning för att kunna förbättra de kognitiva förmågorna så att man kan ta till sig (och komma ihåg!) terapierna som ges. Det ena utesluter inte på något sätt det andra. Massor av människor med ADHD (jag är själv en av dem) beskriver alla behandlingar och terapier de genomgått men inte kunnat tillgodogöra sig därför att de varit för ofokuserade…

Skulle man undersöka sambandet mellan alkohol och ADHD och våldsbrott – så tror jag definitivt att alkoholen ställer till det betydligt mer än diagnosen. Och att de som INTE medicinerar mår allra sämst eftersom nästan alla självmedicinerar – hittar det de mår bra av.

Jag vet inte varför Ingemar Gens tycker så illa om tanken på att man kan må bättre av mediciner eller på tanken att vissa kanske har en diagnos. Jag blir bara så oerhört trött på att alltid behöva försvara den jag är. Om jag mår så oerhört mycket bättre av att medicinera – kan jag då inte få göra det? Det är väldigt kränkande att ständigt bli mistrodd. Som om ADHD vore något att skryta med – eller en ursäkt. Det är det inte – men med kunskapen kan vi hjälpa oss själva – och andra - mycket mer.

En del av oss kommer aldrig ens ut i arbetslivet, andra gör fantastisk karriär i nöjes- eller idrottsbranschen eller någon annanstans – andra skaffar jobb men inte barn och klarar sig hyggligt med både sina tillkortakommanden och sina goda sidor. Andra gör karriär som kriminella eller heltidsmissbrukare.

Och till skillnad från vad som står i artikeln, tror jag varken att vi eller våra läkare och psykologer ens för en sekund inbillar oss att vår ”brain damage” endast och enbart beror på arvsanlag – eller någon slags bjupp i hjärnan som halkat fel.

Precis som med alla funktionshinder eller sjukdomar ska du, förutom den ärftliga faktorn, ha en extra sårbarhet för att det överhuvudtaget ska uppstå – trauman, svåra upplevelser, kärlekslöshet och missbruk i ursprungsfamiljen - allt spelar in. Men psykiatrin, skolan, dagis – samhället i stort – har ingen ekonomisk möjlighet att ta sig an varje enskilt fall. De flesta skolor har idag inte ens en skolkurator!

Precis som Levas chefredaktör Catharina Hansson skulle jag önska att vi kunde ägna mer tid åt vart och ett av de barn som har problem i skolan – och i nästan alla fall – också hemma. Att vi skulle lära oss acceptera olikheter, annorlunda människor – och istället för att ta reda på vad som är annorlunda i deras hjärna – ge dem allt stöd de behöver för att få vara sig själva.

Men verkligheten är inte sådan. Skolan har ingen som helst möjlighet att ge hjälp eftersom ekonomin är katastrofalt dålig och eftersom politiken vi för i landet knappast gagnar människor med funktionshinder.

Människor som inte passar in i gruppen blir mobbade – både som barn och vuxna. I dag är nämligen social kompetens det viktigaste i livet – och därför är det ibland förståeligt. För om en person – barn eller vuxen - exempelvis säger vad som faller henne/honom in utan möjlighet att hejda sig – är risken stor att svaret blir en käftsmäll. Vem vill höra att man är fet, dum i huvudet eller en ”domardjävel” – oavsett ålder?

ADHD orsakar också ofta ångest och livsleda – som man inte kan negligera även om man kan stå ut med annat beteende.

Människor som inte kan styra sina impulser eller inte kan ”läsa av” andra människor – måste få hjälp – och så länge världen ser ut som den gör är den enda hjälpen som finns just nu medicin – och terapi. Att mer hjälp inte ges handlar inte om ovilja – utan om samhällsklimat och samhällsekonomi.

Så länge inte samhället satsar extremt mycket pengar på samhällets orättvisor, på stöd och hjälp för alla som inte passar in i ”normalmallen” på missbrukare, på skolkuratorer, på barn som far illa, nyfattigdom, lärare, fritidsgårdar, föräldrar… psykiatrin – så måste vi göra det näst bästa – ge den hjälp vi kan.

Och då är det tveksamt att använda de metoder som KMR och Janne Larsson gör – därför att det går ut på att förstöra. Och ett sätt är att sälja in sina tankar till andra journalister – som nu då Ingemar Gens.

KMR är en organisation som grundades av scientologikyrkan med uppgift att koncentrera kampen mot psykiatrin, som den betraktar som sin huvudfiende – upphovet till allt ont från nageltrång till terrororganisationer. ”Det framgår till exempel av deras dvd ”Dödens industri” där Scientologerna anklagar psykiatrin bland annat för att i allians med läkemedelsindustrin vilja droga ner barn med narkotika.

Citat Vanna Beckman Läkartidningen:

”Oftast arbetar deras skribent Janne Larsson i det fördolda. Han begär ut handlingar från myndigheter som har beröring med ADHD -frågan, som till exempel Socialstyrelsen, Kriminalvården och Läkemedelsverket – på det senare har man sedan januari 2004 registrerat 171 ärenden med anknytning till Larsson. Ibland har flera dagar behövts till varje ärende för att kopiera papper, avidentifiera handlingar och kolla med jurister, berättar anställda på verket”.”

Kort sagt – de vill krossa och söndra och använder sig av en rad kända amerikanska skådespelare – och i Sverige – offentlighetsprincipen som sköld. Att de flesta människor som utreds, särskilt intagna på kriminalvårdsanstalter, inte vill gå ut med sina namn, det struntar KMR i – Herr Larsson lägger ut allt han kommer över på Internet.

Det skrivs i Levas artikel att Ylva Ginsberg är köpt av ett läkemedelsföretag och att hon också förstört sina studier av intagna på kriminalvårdsanstalten i Norrtälje. Uppgifter som Gens verkar ha hittat bland Janne Larssons indignerade artiklar.

(Läs här: http://www.kmr.nu/artikel_norrt.htm)

(läs också: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=16950&a=39387&l=sv)

Avsikten med studien är att utvärdera hur det fungerar att utreda, diagnostisera och behandla intagna på fängelse, och också i vilken utsträckning personerna fortsätter att ta medicin ett respektive tre år efter studiens slut, och slutligen hur insatserna påverkar risken för återfall i kriminalitet och missbruk. Forskningsarbetet bekostas av Psykiatrisamordningen, medan Stockholms läns landsting står för själva de neuropsykiatriska utredningarna, och projektet är alltså fristående i förhållande till läkemedelsindustrin. OCH Ylva Ginsberg har INTE förstört materialet.

Citat Vanna Beckman Läkartidningen

”I maj 2006 lämnades ansökan in till regionala etikprövningsnämnden. Redan innan nämnden hann sammanträda den 22 juni hade den första skrivelsen inkommit från Janne Larsson, där han förklarar projektet vara etiskt oförsvarbart och uppmanar nämnden att avslå ansökan.”

Men är det då inte bra att allt granskas – även om det ibland tycks vara ett medvetet drag för rättshaverister att förstöra och kosta pengar som kunde annats till betydligt bättre saker. Kanske omvårdnad av våra barn och våra medmänniskor i stort?

Avslutningsvis kloka ord från Vanna Beckman och Läkartidningen igen:

Som journalist är jag klar över vilken betydelse offentlighetsprincipen har för att både medierna och privatpersoner ska kunna undersöka och kontrollera vad som sker i ett visst ärende, och dra fram i ljuset sådant som är infekterat och sjukt. Enda sättet att motverka att en sekt som scientologerna kan utnyttja dessa medborgerliga rättigheter till att försöka snedvrida opinionen, och i verklig mening äventyra viktig forskning, är sannolikt att upplysa om deras arbetsmetoder. Offentlighet är ännu det bästa försvaret för offentlighetsprincipen.

Av: Annika Sundbaum-Melin Föreläsare, journalist, medlem i Attention

Läs mer på Annikas hemsida

Comments

[Troll]

Janne och Olle, eller är ni samma person kanske..

Hallååå..åtminstone en av er tror på Tetaner, hur kan man ta er på allvar då? Är det vetenskap?
Ungefär lika kunniga och insatta är ni i det här ämnet.
Vill inte vara den första att kläcka nyheten..men tyvärr..utomjordingar finns inte och adhd finns.

Beklagar verkligen om nyheten är tung att bära

[Lasse]

Tack igen Olle för att du understryker vad jag säger hela tiden. Jag är glad att du gör det och på det tydliga sätt det görs dessutom.
Visst behöver man inte leta länge innan man hittar något utan det räcker ju med 4-5 år bakåt i dtiden.
Attention består utav 10000 medlemmar som antingen har funktionshinder eller är anhöriga till någon med funktionshindret.
Det är självklart för mig betydligt större vikt vad dessa anser än vad du Olle anonymt kan finna 4-5 år tillbaks i tiden.
Dessutom gör du det vanliga felet att du blandar ihop adhd med mediciner och läkemedelsbolagen. Det är ett problem du äger och jag kan inte hjälpa dig med det förutom att jag känner en del som kan göra det om du så önskar.
Det är varken i Attentions intresse eller någon annan att någon skall få mediciner som de mår bra utav eller är direkt skadliga. Det är heller inte i förbundets intresse att läkemedelsbolagen kan agera illa osv. Men det har ingenting med adhd att göra oavsett om du gör allt du kan för att få till det så.

Det vore självklart större tyngd i dina argument eller Gens något märkliga artikel, ungefär 5-10 års försening, om det vore just personer med funktionshinder eller anhöriga som stod bakom den.

Både du och Gens gör misstaget att dumförklara en massa begåvade personer med en adhd problematik och jag antar att det kan vara syftet för åtminstonde en av er. Du får gissa vem.

Men tack för ditt stöd till de funktionshindrade. Det värmer.

[Olle]

Man behöver inte leta länge för att hitta hur föreningen Attention gör reklam för "mediciner" ihop med tillverkarna. Man får väl tro att Attention var på det klara med att detta entusiastiska pressmeddelande från Janssen/Attention om Concerta gick ut:
http://www.euroinvestor.se/News/ShowNewsStory.aspx?StoryId=8916950

[Lasse]

Tack Olle för att du stöttar mig i mina inlägg och bekräftar vad jag skriver.
Som du ser kunde du inte verifiera att Attention på något sätt gjort reklam för någon medicin och du är väl medveten om att Jansens utskick inte var ett samarbete utan något de gjorde utan attentions vetskap.
När gjorde Attention uttalanaden om medicineringens effekter.
Det är ju du som försöker lägga de orden i Attentions mun men det är du som äger det problemet och inte Attention.

Jag skriver inte Attentions namn eller försöker gömma mig anonymt utan skriver utifrån perspektivet vuxen med eget funktionshinder.
Varför mår du illa av min medicinering eller ick medicinering Olle. När bad jag om att du skulle ta annsvar för mig.

Visst är det jobbigt med människor som jobar för att andra skal få det bättre Olle. Vad är din insats.

Vart läser du om försvar av bolagen Olle i mina inlägg.

[Olle]

Ja kära nån, hur kan en styrelsemedlem i föreningen Attention förneka att föreningen "samarbetar" med läkemedelsindustrin och pratar varmt om "mediciner". Det är ju för tusan så att föreningen fått 1 miljon av Eli Lilly, att man med läkemedelsbolaget Janssen-Cilag skickat ut gemensamma uttalanden till pressen om hur bra det är med Concerta, att många i föreningens expertråd (kunskapsrådet) får eller fått betalt av läkemedelstillverkarna, skrivit böcker för läkemedelsbolagen, testat pillren åt bolagen, sitter eller suttit i marknadsföringsråden för läkemedelsbolag - ja, vi behöver inte fortsätta. Så¨fort kritik dyker upp mot läkemedelsbolagens piller är medlemmar i Attention där och försvarar bolagen, och berättar om att pillren inte alls har några märkvärdiga biverkningar etc etc.

[Lasse]

Jag vill börja med att tacka dig Olle för att du understrykte mitt inlägg och på ett tydligt sätt lyfter fram det jag vill ha sagt.

Då jag har varit med i Attention sedan snudd på den första början kan jag med fog hävda att Attention aldrig haft för avsikt att driva någon kampanj för några piller eller medicin. Om du gör dig besväret att titta på den verksamhet som bedrivits kan du se att den i princip enbart handlar om att motverka fördomar, där visar du ju att det behövs, ta kamp för barnens rätt till ett bra stöd i skolan, se skolprojektet, och att arbeta för att vuxna får ett bra stöd i vuxenlivet, se vuxenprojektet, och att det kommer fram utbildningar om arbetsmetoder och grunder om funktionshindren, se utbildningsprojektet. Det spelar nog ingen roll hur många gånger du säger det Olle för du kan inte få fram någonting där Attention tystar kritik mot medicinering osv. Tänk om du med samma iver ifrågasatt varför Janne Larsson driver en kampanj för att försämra för personer med adhd osv. Att få en diagnos och en förklaring på många saker betyder inte att man får medicin med automatik utan att man får en förståelse och förklaring på sina problem. Utifrån den kan man få stöd och hjälp med tex pedagogiska metoder och därmed klara av tex sin skolgång, sitt arbete eller annat. Under alla år jag varit med i Attention tror jag nog att den fråga som minst av allt kommit upp är medicinering och mig veterligt har aldrig någon kampanj för detta förekommit. Du får gärna visa med någon länk eller annat om du vet något annat.

När Gens skriver om tex den massiva kritik mot Norrtäljeprojektet nämner han inte med ett enda ord att det enbart var en enda person som drev den "massiva" kampanjen. Janne Larsson igen.
Gens anser att bara för att eva Kärfve skriver att Gillberg fuskat eller gjort fel i sin forskning så är detta en sanning. Notera då att hon står väldigt nära Janne Larsson och denne Janne tror att det är utomjordingar, theteaner, som gör människor psykiskt sjuka och enbrat scientologernas metoder hjälper. Så då måste vi väl utgå ifrån att utomjordingar finns för Janne skriver ju om det. Hela artikeln bygger på ett sammelsurium av tyckande från främst två källor, Eva Kärfve och Janne Larsson, där vi vet att den ena har dåliga kunskaper om adhd och forskning och den andre är en känd scientolog som vill värva kunder till dyra kurser hos scientologerna.
För oss med funktionshinder känns det verkligen märkligt att läsa hur vi får svåra psykiska problem av vår medicin, att den inte hjälper, att funktionshindret inte finns och att vi stigmatiseras av våra diagnoser. Jag tror mig aldrig någonsin mött en person som stigmatiserats av en diagnos men jag har träffat många som farit illa av socialtjänstens behandling av dem, som har kränkts av att andra tar sig friheten att påstå att deras problem inte finns, att känna sig kränkt av beskyllningar att de varit dåliga föräldrar som fått dessa stökiga barn och de som utretts som potentiella barnmisshandlare av sociala myndigheter. Dessa har stigmatiserats och kränkts och många har aldrig hämtat sig från dessa bemötanden utan dömts till ett liv i utanförskap.
Att tex fångarna på Norrtäljeanstalten nu kan få en förklaring på sina problem och utifrån en utredning få hjälp och stöd för ett bättre liv där metoder, beteendeterapi, medicinering osv ger dem ett bättre liv med möjlighet att se ett ljus i tunneln känns för många av oss som oerhört bra och varför andra störs av det får de gärna förklara. Jag är stolt över att Attention med anstalten kunnat vara med om projektet där och att vi tagit fram en studiecirkel för internerna där de får lära sig i studiecirkleform om sitt funktionshinder. Jag är stolt över att det är påbörjat ett projekt med studiecirkel med självhjälpsgrupper av personer med eget funktionshinder för att bygga upp stödfunktioner i samhället för internerna efter muck. Om det skulle innebära att pengar från läkemedelsbolagen kunde göra det ändå bättre för dem så är jag positiv till att låta dem betala om det innebär att de står utan kontroll över hur pengarna används.
Tittar du bakåt kan du se att Attention haft ett mycket framgångsrikt skolprojekt där fokus sattes på brister i lärarutbildningen och resultatet blev mycket bra. Vi har haft ett vuxenprojekt där vuxna med eget funktionshinder kunnat framställa material att använda för att underlätta inom tex socialtjänsten.
Vad personer som du och Janne Larsson har emot att dessa personer får ett bättre och meningsfullare liv vet jag inte och varför det görs försök att framställa det som att det alltid är mediciner och åter mediciner som ges vet jag inte heller.
Kanske kan Janne Larsson skriva och förklara.
Då får han gärna förklara hur han visste att det var psykmediciner som orsakade skolkatastrofen i finland när inte ens polisen där vet det ännu.
http://www.newsdesk.se/pressroom/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressrelease/view/antidepressiva-medel-ocksaa-bakom-den-finska-skolmassakern-178617

[Olle]

Jo Lasse det var en intressant punkt: Att Eli Lillys 1 miljon till föreningen Attention inte räckte till att få tyst på kritiken mot pillren (bevisat av artikeln i Leva). Det skulle alltså ha behövts än mer pengar från läkemedelsindustrin till Attention för att kväva kritiken.

[Lasse Andersson]

Ja Olle som du själv skriver så fick Attention 1 miljon på 2 år från Strattera där det var tydligt i avtalet att de inte på något sätt kunde påverka användandet av pengarna. Men då vi ansåg att för att slippa debatten med personer som tex dig så tackade vi nej sedan och därmed har vi inget sådant samarbete. När det gäller länken som Malin hänvisade till var det ett misstag från det läkemedelbolaget som skickade ut inbjudningar till sina kunder osv men de hade inget som helst samarbete med Atention då. Det vet säkert du om.

När det gäller att sprida information, produsera material så är det ingen större summa och vi var glada för den då och den hjälpte till att sprida knska men det räckte inte ända fram kan vi se för då hade ju inte Gens missförstått så mycket. Så visst har du en poäng i att de pengarna behövs. Tidningen Levas senaste nummer är ju ytterligare ett tecken på det.

[Olle]

Jovisst Malin - Attention fick hela 1 miljon kronor av läkemedelsbolaget Eli Lilly - tillverkar Strattera - under åren 2004-2005. Det vet denne Lasse, men ändå säger han "Som du då kan se så har inte Attention något sådant samarbete [med läkemedelsindustrin]". Konstigt. 1 miljon är ju inte precis kattskit.

[Lasse Andersson]

Hej Malin. Som du då kan se så har inte Attention något sådant samarbete alls utan det är bara vad personer som Janne Larsson lite längre upp här i tråden vill det att framstå som. Janne lite längre upp brukar inte vara så pigg på att skriva att han är scientolog eller att hans vän Peter Anstrin som är OTVIII inom scientologerna och är den andre av 3 som skriver på Kmrs sida. Samma Anstrin har alltå gått scientologikurser för 2,4 miljoner och det är där skon klämmer för Janne Larsson och de andra på kmr. De vill inte hjälpa barn och vuxna med Adhd utan de vill att du och andra skall gå deras kurser eller behandlas på narconons behandlingshem istället. Där kan du erbjudas bastubad mot bestrålning från kärnkraftverk som läckt osv.
Som patientorganisation har Attention aldrig tagit ställning för eller emot utan hänvisra till vedertagna behandlingsmetoder och hänvisar i övrigt till Läkemedelsverket osv.

Samme Janne Larsson som skriver längre upp i tråden kunde tidigare i år konstatera att skolmorden i Finland berodde på mediciner från psykiatrin. Han visste detta långt före polisen och han kan inte förklara hur han kommit fram till det.
En bra sida om Janne Larsson är denna. http://motpolen.webs.com/jlarssonsmissvisningar.htm .

Som du säkert redan vet så stämmer inte artikeln och den som skickade uppgifterna till tidningen var, du gissade rätt, Janne Larsson igen.

Samme Janne som bekämpar självklart allt stöd till tex Norrtäljeanstalten där en adhd avdelning startats och han har bekämpat med näbbar och klor.

Problemet med Mta studien är att den inte är tillförlitlig på grund för stora avhopp osv. Janne nämner inte gärna det...

[Henrik D. Ragnevi]

Vad har en person för värderingar om denne anser att man över mitt huvud har rätt att bestämma om jag ska få medicin eller inte?
Hur står det till med den här personens människosynen om denne tycker att bara för att jag har en funktionsnedsättning så ska jag inte ha rätt att fatta egna beslut som i slutändan bara rör mig själv.
Ni har tydligen inte ADHD, jättebra, då behöver ni inte ta någon medicin.
Då behöver ni heller inte ha någon åsikt om jag ska ha rätt till medicin.

Henrik D. Ragnevi (inlägg gjort som privatperson)
Är annars ordförande för Attention i Göteborg, suppleant i Attention riks, sekreterare i NSPHiG.

[Malin Samuelsson]

Hej Lasse,
Jag tänker närmast på patientföreningen Attention, som har nära samarbete med läkemedelsbranschen, se exempelvis artikel i Dagens Medicin:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2005/02/08/damplakemedel-del-av-inbjud/
Jag tittade lite på organisationens hemsida nu och om jag förstår det hela rätt så är du själv engagerad där - då antar jag att du känner till vilka olika bidrag och samarbeten det rör sig om i övrigt.
Hälsningar,
Malin

[Janne]

Om vi för ett tag struntar i alla personliga övertoner i Sundbaum-Melins inlägg så tar hon ju upp en väldigt viktig sak - MTA-studien. Jag skulle dock tro för sista gången.

Hon skriver: "Men den hittills längsta studien av ADHD hos unga (MTA-studien) visade att enbart intensiv beteendeterapi och insatser hemma och i skolan inte var tillräckligt, utan läkemedel behövdes också för att få fullgod effekt. Läkemedel kan antas vara en förutsättning för att kunna förbättra de kognitiva förmågorna så att man kan ta till sig (och komma ihåg!) terapierna som ges."

Ja, det var den amerikanska MTA-studien som bildade grund för explosionen i utskrivning av amfetamin och också det som är själva grundvalen för Björn Kadesjös rekommendationer i Socialstyrelsens ADHD-skrift. De inblandade forskarna, som nästan alla var väldigt positiva till amfetamin och hade långa, långa listor av finansiella kopplingar till läkemedelsbolag, hoppades komma fram till det som Sundbaum-Melin skriver. Och sade att de också hade gjort det. MEN det var 1999 – och idag är situationen helt annorlunda.

Så här sade en av huvudforskarna (Pelham) när uppföljningsresultaten av studien presenterades (2007): ”Vi hade trott att de barn som fick medicin en längre tid skulle ha bättre resultat. Så var det inte. Det finns inget som indikerar att medicin är bättre än inget alls i ett längre perspektiv.” Så här sade han när ytterligare uppföljningsresultat presenterades i mars i år: ”Den hållning som gruppen tog i sin första artikel var så bestämd att folk tycker det är pinsamt att säga att de hade fel och att vi vilseledde hela fältet.”

I tillägg till de frånvarande positiva långtidseffekterna berättade samma forskare om de tillväxtstörningar som barnen visat sig få: ”Barnen hade en avsevärd minskning i sin tillväxttakt, de växte inte lika mycket som andra barn, varken vad gäller deras längd eller deras vikt.” I forskningsrapporten (2007) tvingades man konstatera att barnen ”uppvisade minskning i tillväxttakt relaterad till centralstimulantian efter det att behandlingen inletts” och att det efter tre år inte fanns några bevis på att de tagit igen den förlorade tillväxten.

Amfetaminpreparaten påverkar, som forskarna skriver, hypofysen och därmed produktionen av tillväxthormoner. Forskarna nämnde dock inte att resultatet med den minskade tillväxttakten också innebär att den växande hjärnan under dessa tre år, under inverkan av de psykiatriska drogerna, inte utvecklas som den ska. Ett faktum som föräldrar säkert skulle vara intresserade av att få veta.

Och den främsta målgruppen för amfetaminpreparat har sagts vara barn med svåra problem.
Man skrev om de ”mest störda barnen med ADHD i MTA-studien”, barn som ”initialt hade höga symtomvärden och aggression vid baseline, lägre IQ, sämre sociala förmågor, och andra riskfaktorer”. För dessa barn gällde att den, enligt forskarna, inledande positiva effekten av ”medicinen” inte kvarstod och ”i stället fullständigt försvunnit efterhand när barnen kom upp till sena barnaår eller tidiga ungdomsår”; man skriver att detta resultat kan ses som ”ett stort bekymmer för dem som behandlar barn med ADHD”. Och det är bara att hålla med.

Att ametaminpreparat i tillägg till de bevisade frånvarande positiva effekterna ger andra svåra skadeverkningar är känt sedan länge. Men vi håller oss till de ovan i MTA-studien bevisade resultaten.

Och vi kan konstatera att om det inte vore för den makt som det psykofarmakologiska komplexet har så skulle bevisen för att amfetaminpreparat leder till tillväxthämningar och inte har några positiva långtidseffekter innebära att sådan ”behandling” förbjöds.

[Lasse Andersson]

Vilka patientföreningar talar du om nu. Självklart vill vi alla ha mediciner utan biverkningar osv. Men faktum är väl att man vet väldigt mycket om hur medicinerna fungerar men det behövs självklart långtidstudier. Mennär materialet kommer från Janne Larsson och man använder en för scientologerna närstående person som Eva Kärfve så blir det ju problem.
Vilka biverkningar tänker du speciellt på.
Det är viktigt att notera at den som mest sprider desinformation i ämnet är just Janne Larsson från scientologerna och han har lurat finare folk än Gens på Leva. Aftonbladets Ascberg åkte på en riktig blåsning för något år sedan och skrev om detta ämne och gick kmrs ärende. Aftonbladets hela artikel fanns på scientologernas hemsida ett halvt år tididgare.
Vad är ditt eget alternativ.
Själv tror jag på pedagogiska metoder osv men också att den enskilde bestämmer själv om han eller hon vill ta medicin och i övrigt bestämmer föräldrarna det och de har rätt att göra det utan moraliserande gliringar osv.

Föräldrar till barn med dessa funktionshinder sliter hårt och om medicin kan hjälpa deras barn och gör så att de kan få en bra utbildning och ett bra liv tycker jag att det är okey. Självklart tjänar läkemedelsbolagen på detta precis som de gjorde på min mammas cancermedicin, min pappas hjärtmedicin osv och de hade också biverkningar som vi alla vill slippa. Det är inte funktionshindren man skall angripa utan regelverket kring läkemedelsbolagen.

[Malin Samuelsson]

Varför är det så farligt att prata om biverkningarna av ADHD-medicinerna? Varför försöker patientföreningar och läkemedelsförespråkare föra bort ljuset från frågan och börja prata om scientologer och rättshaverister när seriösa forskare och till och med Läkemedelsverket och Socialstyrelsen säger att man inte riktigt vet hur medicinerna fungerar och att det behövs mer forskning och långtidsstudier? Vem tjänar på att vi äter mer mediciner? Svaret är ganska självklart och jag skulle vilja rekommendera er alla att läsa artikeln i Leva (vilket ni inte tycks ha gjort).
Hälsningar,
Malin Samuelsson

[nyfiken]

Det är oerhört märkligt att tala om tillfrisknande när det gäller funktionshinder.
Hur många blinda ser du bli friska menar du.

Bara synsättet ställer dig i ett offsideläge.

Kosten påverkar självklart men har inte alls de dramatiska resultat som du gör gällande.

Funktionshindren ökar inte utan vi blir bättre på att se och hjälpa.

[Sussie Olofsson]

Diagnoser i all ära men det är av vikt att komma fram till grundorsaken till de beteendeavvikelser som ligger till grund för diagnostiseringen.

Idag kan vi inte undgå att se vad som händer med de barn och ungdomar, samt vuxna, som utsätts för långt mera gifter och brister än vad vi, som var födda på femtiotalet och tidigare, någonsin utsattes för!
Ett utmärkt exempel, häromkvällen, visade UR angående bekämpningsmedlen och deras inverkan på hormoner och fertilitet. Hormoner är signalsubstanser, hormoner påverkar beteendet!

Otaliga är de rapporter om PCB, flamskyddsmedel och andra gifter som bl.a. påverkar köntillhörighet och beteende. Redan för över femton år sedan larmade man om beteendestörningar och tvåkönighet hos isbjörnar i Alaska; det visade sig att de bl.a. hade flamskyddsmedel i blodet!

Du blir vad Du äter! En bil som körs på felaktig bränsle och olja, hackar sig fram och riskerar att skära ihop till slut. Precis så är det med våra barn och ungdomar också! En del individer är mer känsliga en andra vilket, med största sannolikhet, skulle kunna klassas som genetisk betingat! Känsligheten märker vi av genom att lägga märke till att alla inte har drabbats av astma, nötallergi m.m.

Renare mat, som är kravodlad, och renare halvfabrikat med betydligt mindre mängd socker och andra smakförstärkare samt färgämnen kan ge oss ett friskare liv.
De som är extra känsliga bör även undvika mjölk- och mjöl- samt sojaprodukter eftersom, de med största sannolikhet, har svårigheter bryta ner proteinerna i dessa produkter. Vi har genetisk betingade faktorer som medverkar till detta. Jag är en av dem, men har kommit lindrigt undan! Det kallas gluten- och kaseinfri kost och ger ett mycket gott tillfrisknande, i väldigt många fall, vid svår autism (det är lättare märka förändringen ju svårare sjuk man är).
Även en lätt sjuk individ kan märka en tydlig skillnad inom loppet av några månader OM man håller sig helt ren från kasein och gluten, och helst även soja, samt balanserar sin tarm med tarmbakterier, tar Omega 3 och vitamineraltillskott.
I väntan på tillfrisknande är det av vikt att individen får kompensera sitt funktionshinder, så han/hon känner att han/hon duger och kan!

Helt frisk blir man aldrig! Det är precis som vid exempelvis nötallergi eller diabetes; man får anpassa kosten hela tiden!
En god kålsupare till astma, ångest, depression m.m. kan, inte allt för sällan, vara just mjölk och mjöl! Tills någon har bevisat motsatsen!

[Lasse Andersson]

Lysande Annika.
Väl skrivet och det är pinsamt att Janne Larsson kan smyga in sig överallt utan att någon verkar förstå hans avsikter.

Frågan som borde ställas. Var han nykter !!!! ;=))

[Alex]

Mycket bra skrivet Annika. Du har stor insikt och det känns uppfriskande att läsa någon som faktiskt vet något om vad de skriver om. Jag tror att man kan inte vara nog vaksam mot den destruktiva kampanj som scientologerna bedriver mot psykiatrin världen över, ofta i det dolda och med förvrängda uppgifter.

[Britt-Marie]

Bra Annika! Jag arbetar i skolvärlden och har fått många bevis för att både elever och föräldrar känner en lättnad när eleven fått en diagnos, t ex ADHD-diagnos. Dels kan eleven (i bästa fall) få adekvat hjälp och dels en förklaring till varför tillvaron inte alltid funkar.
/Britt-Marie

[Peter]

Väl skrivet Annika. Det är fantastiskt hur lätt det är för personer att tycka saker i frågor där de inte själva har (eller refererar till) någon egen DIREKT erfarenhet i ämnet.

Det behövs åsikter från de som lever med det i verkliga livet och kan stå upp för det de talar om på ett trovärdigt sätt. Hoppas att fler som (tyvärr) delar den erfarenheten med dig kommer fram här och ventilerar sina åsikter, oavsett inriktning.

/ Peter