Malin Berghagens blogg

Jag tänkte att jag och barnen skulle se Romeo och Julia av Baz Luhrman ikväll. Men det blev Gilbert Grape istället. Jag minns så väl första gången jag såg den att jag var helt övertygad om att Leonard Di Caprio hade ett funktionshinder. Han var sååå trovärdig. Johnny Depps Gilbert är så fin och genomtänkt. Jag träffade Peter Hedges, författaren, den sommaren som han var i Sverige på besök inför inspelningen av filmen. Han kände ingen och Lasse Hallström bad mig ta ut honom på stan. Aldrig anade jag då att den skulle bli så bra. Lasse Hallström är Kung!!! Och min fjortonåriga dotter och min sjuårige son älskade den dom med. En bra film att titta på med barnen om livets värderingar, olikheter och orättvisor. Men också en film om kärlek. Namaste Malin

Mellan två sängar, hallon och sol.

 Jag och Isak åkte igår ut till Martins stuga i skogen för att överraska honom. Det var olidligt tråkigt hemma så vi satte oss i bilen och körde i en tim genom sommar natten. Isak somnade rätt snabbt men innan dess hade vi tryckt i oss en nonstop med fullkomlig iver. När vi åkte in på den lilla vägen mot telefonnätets ingemannsland  släckte jag ner lyset på bilen och gled sakta fram mot huset. Och jag smög mot min älskades fönster. Om vi kysses i natten vet bara grodan som hoppade över det våta gräset. 

Morgonen smekte mig över pannan genom det lilla fönstret vid sängen. Bredvid mig på ena sidan låg en man med skäggmys och små snarkningar. På den andra sidan låg en rågblond prins som tryckte sig närmare min axel. Allt var stilla. Det är så märkligt för ... med alla mina fyra barn och med 22 år med barn i mitt liv så har vanan att hamna i skarven mellan två sängar gjort mig nästan bekväm med den obekväma känslan i ryggen. Jag kan inte minnas om det är någonsin någon som har erbjudit sig att ta skarven. Nej det är på något sätt mammans lott i livet. Att hamna på skarven mellan två sängar. 

Det är också på mammans lott att bli utan täcke och på något märkligt sätt hela tiden, trots sömnens grepp om en genom natten, se till att alla de andra får täcke. Där låg jag nu och betraktade den skäggige mannen på min ena sidan som virat in sig i det ena täcket. Och på den andra sidan, den lille blonde pojken och hans totala invirande av det andra. Och där låg jag på min lilla skarv och ser ju att ingen av dom använder något av täckena utan egentligen sparkat fram både armar och ben för att få lite svalka. Jag ler åt nattens tappra försök och smyger mig upp och ut på trappen. Inte en människa någonstans. Bara skog, sjö och ängar med vackra hästar som säger godmorgon fröken Berghagen med sina trygga blickar. I endast lila trosor vandrar jag fri som en fågel ut i solen och över gräsmattan och mot min frukost, hallonbuskarna som fullkomligt hänger med klasar av hallon. Och för första gången på många år äter jag mig mätt på hallon. 

Det känns som sommarens sista dagar. Men jag hoppas så att det inte är det. Inne sover mina prinsar. Och utanför står jag som Eva i paradiset och fyller mig med sommarens gåvor dag. Svalorna flyger högt ovanför mig. Och jag ber tyst, " - Stanna kvar ett tag till älskade sommar. Stanna ett tag till! " 

Rikast i världen..

Stegen kändes inte alls tunga när vi till slut klev av tåget sent i går kväll. Isak var visserligen trött men inte alls gnällig. När jag lyfte upp honom på min rygg och började promenera hem tänkte jag på alla gånger jag gjort just detta. Med en liten väska, yogamattan och min son på ryggen gett mig ut på olika äventyr. Jag sa till Martin då vi gick igenom Ljusdals tysta gator att jag hoppas att vi aldrig slutar vara enkla. Att det bohemiska enkla alltid kommer vara en del av vårt liv. Jag har bott på lyxhotell den senaste veckan visserligen men pga att jag vann några hotell nätter där. Men vi har handlat mat på affären, vänt på slantar och promenerat mycket för att njuta av enkelheten. Och trängts med greker, italienare och andra globetrotters i en buss de nätter när vi har åkte hem från Skiathos nattliv. Och det är rikedom för mig. Upplevelserna!

 

Jag älskar ringen för 1500 som jag fick av Martin med den feta brasilianska kristallen men jag får panik när jag inte hittar den lilla ringen med silversköldpadda som vi köpte på Peace and Love-festivalen för 200 kr. Den är värd så mycket mer för mig. För det är i den hans kärlek till mig finns. Och det som för oss samman. 

Vicky sa en kväll, " - Rikedom sitter i dina värderingar av livet. När känner du dig som rikast? När du är ute på en yacht och se stjärnorna ovanför dig eller när du ligger på stranden och ser stjärnorna ovanför dig? Samma stjärnor, det är bara prislappen på underlaget som är olika. Funderar på det.. "  Sedan utbrister hon med armarna i stora gester. "- På stranden så klart!!! På stranden!!" 

När jag tittar på Martin där han går med sin ryggsäck, släpandes vår väska genom Ljusdals gator känner jag att det inte spelar någon roll. Jag är rik så länge jag är med mina barn och med honom. Så länge jag får vara frisk och kan uppleva livet som ges till mig. Jag är lycklig så länge jag förstår hur bra jag har det som lever i ett land där det finns rent vatten, äldrevård  och ett hus som värmer mig. Men framför allt är jag lycklig så länge jag värdesätter de små ögonblicken i livet, möten med andra människor och att få se min son somna tryggt bredvid mig. Vetskapen om att andra inte har det så gör mig ödmjuk. Väldigt ödmjuk! 

Martin säger efter en stund. "- Nu har mörkret börjat visa sig här uppe också. Man kan se stjärnorna nu." Och jag tittar upp. Samma stjärnor... Isak knorrar.. "- När är vi framme? " Och jag viskar tillbaka att det är vi snart. Och inom mig ber jag tyst. 

" - Gode Gud, låt mig alltid värdesätta livets små ögonblick och dess möten. Låt mig aldrig gnälla över obetydliga ting. "

När morgonen väl kommer i mitt lilla Ville Villekullahus möter mig dagen med sopor som stått i en vecka och möglat. Två räkningar som är på väg till inkasso och bilens vänsterdäck som har rostat igen. Men jag låter inte det beröra mig. Utan slänger soporna, betalar räkningarna och ringer grannen om bilen. För detta är en del av livet. En del av verkligheten. Och efter min vecka som varit är jag fullt medveten om att gnälla nu vore rent patetisk! 

Så jag och Isak går och plockar röda vinbär från vår buske. Häller det på vaniljyogurten med honung och nötter och sätter oss vid köksbordet. Vi är alldeles tysta. Inte för att vi inte har något att prata om utan pga att vi njuter av varje tugga. För att vi vet att vi just nu är rikast i hela världen! 

Namaste Malin 

Fler svenskar har varit hos Vicky..

Vicky och hennes man Nikos Santikos som äger hotellet vi bodde på är några av de trevligaste människor jag träffat. Inte alls ytliga och uppnästa. Väldigt nära och down to earth. Dom vill att deras gäster ska känna harmoni och lugn och både jag och Martin kände att dom båda utstrålade just detta. Dom var genuint intresserade av oss och fanns på hotellet nästan hela tiden för att ta hand om sina gäster. Ibland så känner man bara någonstans inom sig att denna människa har jag träffat förut. Vicky och jag pratade ofta i mun på varandra och hade läst samma böcker, sett samma filmer och drömde samma drömmar. Det var nästan kusligt emellanåt. Under en middag sa Vicky, "Livet är till för att upplevas. Lev ut den du är fullt ut! Våga ta steget och följ din dröm. Även om du inte når hela vägen så har du i alla fall försökt." Då log jag från öra till öra kan jag säga. 

Jag hoppas att detta är en vän som kommer att finnas kvar i mitt liv och det är inte för att hon har några underbart vackra hotell i mitt grekiska paradis. Utan pga att hon är en av de människor jag träffat som gett mig intrycket av att vara, PÅ RIKTIGT. 

 Satt ute på nätet och drömde mig tillbaka till Skiathos Princess Hotel. Försökte kolla in om deras Hotell på Alonissos skulle vara bra för mina Yogaresor. Vicky pratade så varmt om det. Då hittade jag den här bilden med Vicky och några solbrända hunkar! Tycker jag känner igen han där till höger...

Hemma igen!

Vår vecka i Grekland har varit precis allt vad vi önskade och mycket mer. Jag förstår nu tanken bakom att ha Egen tid och att åka utan barnen. Jag som alltid velat ha med mig barnen för jag känt att det har varit orättvist mot dom om dom inte får uppleva nya saker precis som vi. Förstår tanken fullt ut nu och ska regelbundet se till att vi kommer iväg så här bara Martin och jag. "Vård av förälder" är nog så viktigt!! 

Min pappa sa en gång. " - Alla pratar om att man ska åka iväg och " rädda äktenskapet" men det är väl inte så konstigt att man hittar tillbaka till varandra eller stärker kärleken när man ligger näst intill naken på en strand med den du älskar, äter romantiska middagar på magiska platser och smörjer varandra på ryggen varje dag. Konsten är att göra det hemma! " Jag förstår honom men det hjälper en hel del att åka bort och få egen tid med sin partner. Jag var kär i Martin innan jag åkte. Nu har jag andnöd utan honom. 

Jag har också träffat nya vänner. Martins kollega på Bandit, Danne Mc kenzie, och hans tjej Malin var ju nere på Skiathos samtidigt som oss. Vi har skrattat, varit kulturella, åkt på mopedutflykter och ätit goda middagar tillsammans. Utan något tvång att ses och med hänsyn till den Egna tiden. En bra grej är faktiskt att bo på olika hotell och ses när man kan. Martin och Danne har varit fullkomligt galna emellanåt! Tack och lov! När dom båda badade näck och moonade ovan vattenytan är jag glad över att jag inte var där. Eller kanske jag missade årets bild! 

Flygresan hem gick jättebra förutom att vi hade en ung tjugoårig brud bakom oss som druckit för mycket, skrattade för högt och var för angelägen om att berätta om alla killar hon nästan fått i säng. Hennes vokabulär bestod av "Fucking amazing" och " Fett" i varenda mening. 

Så fort vi landat bar det snabbt iväg hemåt och iväg till fest på Berns med barnen. Alla utom Isak som var för liten. Klädsel var svart och rött och jag hade inga lämpliga skor så min mamma stannade till utanför Berns hotell på väg till Pride och så fick jag låna hennes bling bling skor. 

När jag väl lyfte blicken från mina fötter och såg mina tre barn stå där så fint klädda... så vuxna högg något tag i mig. En känsla av melankoli men också en stolhet... Vad stora dom blivit.. Har jag hunnit med att lära dom allt jag ville lära dom... Är jag klar med min uppfostran nu eller kan vi backa lite... Vill jag det ? Nej, jag vill vara i nuet med dom. Vara i deras liv på deras villkor nu. Så vi kramade om varandra och gick in. Jag, Martin och mina stora barn. Det är viktigt att inte bara vara förälder utan också vara vän. Att ha kul tillsammans. Även om det är föräldern i mig som drar ner Loves korta kjol lite mer ner mot knäna och skrapar bort skräp på Christophers kavaj. Och ger Linn läsk istället för Champagne. För mina barn slutar dom aldrig vara hur gamla dom än är.

Namaste Malin

Papa Angelo

En dag bad Vicky att få visa oss muséet uppe vid klostret på Skiathos. När vi hade vår moppedag med Malin och Danne så var vi visserligen där, men då var själva muséet stängt, så vi tackade ja och begav oss upp på berget igen. Vicky berättade att örarna Sporades där Skiatos, Skopelos och Alonissos ingår inte riktigt hängde med i turistsvängen på 70-90 talet. Svenskarna åkte tex mycket hellre till de lite mer karga öarna Rhodos, Kreta och Kos. Men det är alla tacksamma för idag. Mycket pga att det är fortfarande är rätt lugna öar. Skiathos står för det mer livfulla med häftiga badstränder och mycket restauranger, barer och shopping. Men du kan ändå finna helt tomma stränder att gömma dig på uppe på den norra sidan. Skopelos är mer vackra byggnader och även nu den sk Mamma mia-ön där filmen spelades in.

Pierce Brosnan med familj bodde tex på Vickys hotell. 

Alonissos är mer för naturälskaren som kanske vill vandra eller åka iväg på liten kärleksresa. Alonissos kommer förmodligen bli en eko-ö så småningom. Veckan innan vi kom hade Vicky ett stort konvent på sitt hotell med starka röster från hela världen. Det var tänkt att Clinton skulle komma och det var då Johan Palme var här. Ja just det Johan PALME, inte idol Johan Palm som jag trodde. Fast det hade ju varit rätt kul om han hade varit här för ett stort miljö- och ekonomikonvent. 

Väl uppe på klostret satt han där Papa Angelo i skuggan av vindruvs-rankorna i taket. Han kom upp till klostret för tolv år sedan och då var det bara en liten kyrka och en mur. Idag är det ett vackert museum med allt ifrån kriget med turkarna, kyrkohistoria på Skiathos, livet på ön och de otroliga musikrummen med instrument från hela världen. Vi var förstummade! Jag gick förstås igång på alla vackra ikoner. Framför allt den gamla ikonen med Jesus sittandes görandes en Mudra med handen. Det blev som om Jesus och Buddha möttes i samma bild på ett ortodoxt kloster. WOAOW!! 

Martin i sin tur gick igång på alla instrument som skänkts klostret av en diplomatfamilj som rest runt hela världen. En otrolig samling! 

Vi kände båda två att på Skiathos fann vi allt det vi vill ha på en semester. Stränderna och värmen. Kulturen och historia. Smakerna, dofterna och intrycken. Äventyr och stillhet. Allt vi båda söker.

Namaste Malin

Iväg till doktorn.

I tisdags, min första riktiga dag på stranden, la en dum liten geting sig till rätta på mitt innanlår. Utan att fråga, utan att på något sätt vara andfådd eller ge minsta sken av att behöva nödlanda just på mig. Jag var ju förstås helt omedveten där jag låg på mage och läste min bok av Maria Scherer och när värmen blev lite väl intensiv på ryggen så var det nödvändigt för mig att få vända mig om på rygg. Vi har inte rett ut detta helt, jag och getingen, vems felet egentligen var. Jag tycker att han kunde ha förvarnat mig att han satt där i godan ro och smaskade. Han tycker säkert att jag kunde varit lite smidigare än jag var när jag nu klämde den stackaren mot mitt ben. I hans totala total förvirring och förstås panik över att detta jätte lår nu närmade sig honom, stack han till. TVÅ GÅNGER!!

Han hävdar väldigt övertygande att det var i rent självförsvar och jag kan inte annat än tro honom. MEN, mitt ben svällde upp inom loppet av ett dygn. Hela insidan av benet blev till en stenhård jättelimpa och när så onsdagen kom var jag tvungen att uppsöka läkare. En väldigt vänlig läkare som förklarade att jag hade fått en allergisk reaktion och att det var bra att jag kom in. De kunde bli värre. Han ringde och konsulterade med sin kompanjon om medicineringen och båda kom fram till att det var histamin och cortison som gällde. Som tur var har jag alltid histamin med mig när jag är ute och reser så det var nog bra att jag tog en så fort jag blev stucken. Annars vette sjutton hur jag hade sett ut. Jag behövde inte betala något nu utan han bad mig komma tillbaka dagen efter. Allt skulle gå på reseförsäkringen. 

Den natten var olidlig!!! Svullnaden gick ner lite grann men fy i helvete vad det kliade!! Jag la på kalla våta handukar, tittade på tv, låg och tittade på Martin som sov stenhårt. 

Dagen efteråt hade det redan blivit mycket bättre och vi åkte till Alonissos som bestämt. Jag bad att få flytta på tiden till torsdagen istället och när jag väl kom till läkaren igen så var det hans kollega som tog emot. Även han otroligt trevlig och snäll. Han förklarade allt väldigt noga och skrev ett kvitto till mig som jag sedan kunde ge till Apollo. Jag fick betala 100 eu vilket är lite mer än 1000 kronor. Men jag betalade bara 230 kr för försäkringen. Så köp ALLTID en försäkring!!

Nu har svullnaden gått ner helt och det är söndag. Jag ska äta cortison två dagar till. Jag frågade Vicky som äger hotellet om läkarna här och hon sa att hon aldrig varit orolig här på Skiathos eller de andra öarna. Dom är väldigt duktiga och du får ringa dom dygnet runt om något händer efter att du besökt dom.

Min läkare Dr Sarantis Vlachos. Så om ni någon gång besöker Skiathos och behöver hjälp. Sök upp The Surgery vid buss hållplats 18 och 23. They are the best!! 

Jag älskar berg!

Jag tror jag funnit mitt paradis! 

Igår var vi på ön Alonissos och hälsade på Linn och hennes kompis. På vägen dit passerade vi Mamma mia-ön Skopelos och jag måste erkänna att jag letade efter ön och kyrkan där dom viger sig i filmen. Men jag såg den inte.  Det får bli nästa år! När vi väl kom till Alonissios blev det total förälskelse på en gång. En liten ö som strålande harmoni och lugn. Alltså inget för dig som vill partaja utan snarare för dom som vill åka iväg och vandra eller bara vara kära. De blå dörrarnas ö. . 

Vi badade på gömda stenstränder och snorklade efter små Nemofiskar. Våra vänner ville visa oss den gamla staden som låg högst upp på ön. Och för varje meter upp på toppen blev jag och Martin tystare och tystare. Vi älskar ju berg båda två och utsikten var enastående. 

Den gamla staden hängde verkligen på toppen och de små caféerna lika så. Jag ville aldrig gå därifrån. Dom bad att få visa oss muren men varnade oss för höjden. Men så fort vi kom fram ställde jag mig på muren och sträckte ut mina armar av lycka. Jag hade funnit mitt paradis!! Jag sa till Martin att vi måste tillbaka och ta yogabilder härifrån. Och på vägen tillbaka fann vi faktiskt en liten yogastudio. Jag sprang runt alldeles exalterad men fann den inte. Alltså måste jag tillbaka för att hitta den!!! 

Vi åt på en god fiskrestaurang vid hamnen innan vi tog sista färjan hem vid 22. 

Ett äventyr på moppe!

KL är 22 på kvällen och vi sitter på balkongen i mörkret med var sitt glas vin i handen. Någonstans nedanför oss spelar ett liveband ABBAhits på något av Hotellets barer. Men vi trivs bäst här. Tänk att få se stjärnhimmeln mitt i sommaren. I dag har vi haft våran moppedag. Inte speciellt miljövänligt och vi har säkert dragit i oss en del avgaser men det var gott för själen och ett ljuvligt äventyr. 

Vi åkte till en strand som alla pratat om, Koukounaries, men det var ingen direkt hit. Jo säkert för 22-åringar som vill lyssna på musik i stora högtalare och se ett gäng sixpack och stringbikinis. Men det var ju inte riktigt det vi var ute efter. 

Nej vi ville hitta den där lilla egna stranden. Det lilla paradiset. Och vi fann den! Den hette The Hidden beach, så klart, och låg en bra bit ner ifrån vägen. Utsikten på vägen dit var fantastisk och vi var tvungna att stanna flera gånger och bara ta in det storslagna. 

Skiathos är en sk Malin-ö. Det betyder, en massa kyrkor! Så på väg mot The Platanos Café med den enorma panorama vyn stannade vi till vid Evangelistaklostret. Vi var alla rätt tagna av denna plats. Skiathos är en vacker ö men som alla platser där det finns mycket sol och värme är det rätt torrt för blommorna. Men när vi kom in på klostergården blommade det för fullt. En trappa var fylld med krukor med basilika. Det var nästan lite overkligt. 

Det var alldeles stilla förutom fåglarna i de stora burarna som sjöng det bästa dom kunde. Vi var alldeles övertygade om att värsta munkkören hade sitt bästa " gig"  inne i kyrkan men vi insåg senare att det bara var en cd-spelare som gick. Men väl där inne satt en munk i sin absoluta stillhet och vi smög försiktigt därifrån. Det var mäktigt ändå. Vi köpte deras olivolja och den var helt otroligt god plus att vi köpte var sitt.... japp mycket riktigt. Varsitt kors! Mitt snart hundrade kors och Martins minst tusende halsband. Nu har han Ganesha från Indien runt halsen, en lyckoamulett från indien, en indian fjäder och en massa annat så varför inte hänga dit ett vackert kors också. Malin like!!! 

Efter dagens moppetur satte vi oss utmattade och fyllda av intryck på ett litet hak precis bredvid hotellet. Som barn var jag mycket på Rhodos och varje gång jag var där tog jag en sk grekisk Kebab. Nu, efter all denna helighet och magiska stränder och fantastiska vyer fick vegetarianen sätta sig åt sidan och Moi, alltså JAG tog en mig en Gyros. Grillat fläskkött med rödlök och Tzatziki i en wrap. Och jag skulle ljuga om jag sa att det INTE var värt det Det var gudomligt gott! Förlåt kära gris! Förlåt kära mage men det smakade nästan lika gott som jag mindes det. Det var 30 år sen sist!! 

Imorgon drar vi till Linn och sveper förbi Mamma Mia ön.

Namaste!! MALIN

Att inte vara lycklig behöver inte betyda att man är olycklig.

Tisdagen planerade vi in som vår sol dag. Skönt att inte bestämma något utan bara vara. Några lager solskydd och sen lägga sig och bränna. Men det blev mycket spring ner i vattnet också. Jag köpte en flytmadrass som vi slogs om att ligga på. Vi försökte också sitta på den samtidigt men det var näst intill omöjligt. Jag skrattade så mycket att jag fick en ordentlig rengöring av näsgångarna pga allt saltvatten jag drog i mig. Det var skönt att få vara som barn och bara skratta hysteriskt. Vi tog varsin drink som förmodligen kommer bli våran standarddrink resten av veckan på stranden. En kall öl till Martin och en färskpressad fruktdrink till mig. 

Det var skönt att inte göra någonting. Vi båda läser böcker som har med själsliga tankar och funderingar att göra så vi pratade mycket medan vi låg där i solen. Tex om att " Inte vara lycklig behöver inte betyda att man är olycklig" Vi pratade om att många i väst beklagar sig över att andra har det bättre. Att något alltid fattas dom och man drömmer om den lycka som men ser på tv när vi borde känna en tacksamhet över att vi bor i hem där det finns el och vatten. att vi bor i ett land med fri sjukvård för våra barn och där luften är relativt ren och även vattnet. Vi pratade om att vara nöjd med det man har och känna en tacksamhet för de små miraklerna i livet då en stor del av världen inte har det så bra som vi har det i här Sverige. Att den lyx vi ser hos några få är den lyx som fattiga länder ser i många av oss. 

Jag och Martin har den senaste månaden ställt samma fråga till våra vänner. Vad skulle du göra om du vann 49 miljoner? Du måste bara tänka på dig själv och inte ge bort det till välgörenhet. Vad blir ditt svar? Det lustiga är att svaren oftast INTE är köpa ett slott, shoppa en ny garderob och smycken för flera tusen utan snarare. " Jag skulle renovera mitt hus. Köpa en trea i vasastan för där har jag alltid velat bo. Resa jorden runt. Eller något så enkelt som att köpa den där släpvagnen jag behöver. Trots att vi har 49 miljoner vill vi ha det lite mindre storslagna. Kanske bara njuta av friheten att inte känna pressen av att få ihop pengar till nästa månads räkningar eller till nästa sommars semester är allt vi egentligen behöver. Friden i hjärtat och släppa oron räcker långt. För egentligen har vi det rätt bra.

För min egen del fyller jag varje timme med tacksamhet över varje ögonblick som jag just nu får uppleva. Jag vet att det regnar hemma och några har en semester som blivit förstörd. Så jag är tacksam och förstår att det är inte alla som har möjligheten att åka iväg som jag nu gjort.

Vi gick in i en liten kyrka här bredvid. Jag gör ju alltid det är jag reser. Jag är galen i kyrkor! Och då infann sig samma känsla som alltid fyller mig när jag kliver in i anderummet. En ödmjukhet för något större. Så jag tackar. Tackar för mina barn och att dom får vara friska. Mitt hus som ligger nära barnens skola. Mina föräldrar och mina vänner. Men framför allt. Varje ögonblick av att bara få vara här och nu och att få leva.

Nu ska vi ut och åka moped över ön. Hoppas du får en fin dag! 

Namaste Malin

Äntligen!!

Hej där!!

Nu har vi äntligen landat på Skiathos och fått vårt lilla dygn tillsammans utan tel och datorer. Men nu ska jag blogga lite som jag lovat min chef. Lite varje dag. Vi bor otroligt fint på ett femstjärnigt hotell. 

Jag kanske ska ta det från början. För ett och ett halvt år sedan var jag konferencier på ett event Select travel på Berns. Där fick vi alla möjlighet att köpa lotter till olika finare hotell ute i världen. Under en av mina presentationer berättar jag för alla att jag har så starka minnen ifrån Skiathos i Grekland. Att min mamma tog mig hit en sommar då den nästan höll på att regna bort. Jag minns fortfarande de goda sopporna, Frappen som jag fick smaka av mamma och dofterna. En tim senare har vi lott dragning och JAG VINNER 4 dagar på ett hotell på SKIATHOS. Helt skruvat!! 

Nu när Martin fyllde 30 tyckte jag det var läge och åka. Att få ge honom något extra. Och här är vi nu!! Dessutom passar min dotter Linn på att hälsa på en kompis som bor här nere men på en annan ö. Så hon ska vara där hela veckan.

Så här kommer mina anteckningar från första dagen:

 Dag 1 i Skiathos.

 Sitter på planet och allt är lugnt. Fantastiskt väder ute och vi ser Öland nedanför oss. Martin sover redan medan Linn försöker men hennes långa ben vill sig inte riktigt. Varje gång jag flyger blir jag lika orolig men så fort jag kommer upp i luften hänförs jag av vår vackra planet och hennes skörhet. Och jag älskar denna plats i Universum!

  Alltid är det samma sak. Du kliver ut ur planet och värmen, dofterna slår emot dig. Då vill jag bara stå kvar en liten stund. Låta de som står bakom mig passera och bara stå still. Njuta! Jag tog tag i Linn och sa, - Känner du? Hon log, - Ja det gör jag.

 Vi bor helt fantastiskt fint! Det första jag gjorde det var att beställa en Frappe. Kallt kaffe med skummad mjölk, is och lite socker. Första gången jag smakade det var när mamma drack det för säkert 30 år sedan här på Skiathos. Den var godare än jag minns den. 

Vi la oss sedan på stranden. Det är perfekt varmt. Lite svalkande och inte för klippigt varmt. Lunchen blev, en grekisk sallad, så klart. Vicky som äger stället kom fram och hälsade oss välkomna och berättade att Johan Palm var här i förra veckan. Jag förstår varför han valde vårt hotell. Det är inte mycket svenskar här. Inte en enda har jag sett hittills. Och vill man vara lite ifred så är det här perfekt.

 Vi tog bussen in till Skiathos, en resa på ca 7 km. Bussen var verkligen knökfull men det hindrade inte chauffören från att trycka in fler av oss. Vinden fläktade genom fönstren och jag höll hårt om Martin när vi svängde genom kurvorna. Väl nere i stan träffade vi Malin och Danne, vänner till Martin. Vi hittade en jättemysig krog på en klippavsatts med utsikt över Medelhavet. Ett tag lät jag mina ögon bara vila på Martin medan han pratade… Hm… jag är väldigt tacksam!

 

 

Varför är jag helt såld på Pocket shoppen? Jag kan verkligen fastna där!!

Då bär det av!

När jag nu gick ut och kollade på www.leva. nu märkte jag att inlägget som jag la in i Lördags inte lades in.... Jag såg att det sparades och såg hur det låg uppe på min sparade sida men hur jag än gjorde kom det aldrg upp på själva sidan. Jag tänkte att det kanske kom senare men tydligen inte. Datavärlden kan verkligen göra en frustrerad!! Jag hade i alla fall skrivit ett ganska långt inlägg om Fans. Det hade varit en kull dag på utställningen med Västeråsligan. Några som varit mammas fans länge. Sedan var Diggilo här och då fick jag träffa Nklas Strömstedt, suck!! Och Niklas fick träffa Eric Bazillian i the Hooters. En riktig FANs dag alltså. Nåväl... Ni får läsa den någon annan gång.

(Hej Malin! Catharina här. Ring eller SMS:a mig om det trasslar! Du hade sparat texten som en sida (Page). Så allt finns kvar! Och här är länken: "Alla har vi ett litet fan inom oss" > > > Kram och lycka till med resan och yogaplanerna :-)

Nu sitter vi på arlanda och väntar på att få åka iväg till Skiathos. Jag var tio år när jag var där sist. Det ska bli heeeeeeeeeelt underbart! Det är också första gången som jag och Martin reser tillsammans. Det ska bli riktigt mysigt. Min dotter ska också med men hon ska bo hos en kompis vars farmor har ett hus på Mamma mia ön. Gissa om hon är lycklig.

Yoga mattorna är med. Ja just det mattorna plural!! Martin kommer inte undan längre!!! Nu SKA han yoga! Jag kommer hålla er informerade varje dag på resan om våra äventyr! HA det bäst så länge!

Namaste Malin

Jag sitter och funderar runt sol och regn, sol och regn... Är det tråkigt eller är det bara så att vi har blivit ett tropiskt land med regnperioder som i Thailand? Jag väljer nog att tänka så. Bort med "- Nej inte regn nu igen! " utan istället fram med " - Wooooow jag bor i tropikerna!!!
Barnen tänker inte "sabbad semester" och vi kanske ska göra som dom? Min son springer fram och tillbaka, i det varma regnet, mellan cafét och utställningen och skrattar så han kiknar. Tillslut kan inte jag heller motstå och springer efter honom. Gör som honom. Och istället för att kura ihop mig i ett usch tvi oj så sträcker jag på mig, lyfter ansiktet mot regnet och ler, inte skrattar, men ler. Men när jag möter hans förvånade ansikte skrattar vi båda två åt vårt bus.

Och efter en stund kommer solen tillbaka igen.
En liten flicka står stilla vid en vatten pöl. Hon har en sommar kjol på sig och en fin rosa t-shirt. Jag riktigt ser ut hela vattenpölen talar till henne. Hon tittar på mamma och pappa men dom fikar och pratar med sina vänner. Och sedan kan hon inte längre stå emot och hon tar satts och hoppar! Två och en halv gång hinner hon hoppa innan pappa ropar neeeeej!!! Men to late!! Hon ler med hela ansiktet och alla vid bordet skrattar. Men där går min gräns... Malin Berghagen hoppar i vattenpölar på Lillbabs café!!! Hur skulle det se ut? Eller är jag bara vuxet tråkig och ... feg? Förmodligen!

Namaste Malin

Rosskrub

Som några av er vet så har jag varit intresserad av örter och naturlig väg till hälsa sedan barns ben. Jag minns så väl när jag gjorde mitt första rosenvatten och ställde i mammas skafferi. Jag hade då en bok som hette "Naturligt " som jag fortfarande har kvar men härom dagen fick jag en bok i min hand som heter " Lisens örts spa" Nu har jag och mitt dotter Linn läst varje sida i den nästan. Den här heeeeeeelt ljuvlig. Så idag tänkte jag faktiskt pröva ett av recepten. Mammas rosor är magiska just nu och jag fundrar på om jag ska göra en Rosen scrub? 

Jag är ju helt galen i rosor och har hur ånga rosen parfymer som helst. Mina barn blir arg när jag använder något annat. Så en Rosen scrub låter precis som något för mig. Den har både kokos fett och mandel olja i sig så huden kommer bli mjuk som sammet.

Här är Receptet från Lisen:

Kronblad av 10 rosa rosor

10 gram kokos fett

2 dl strösocker 

1 dl mandel olja

1 tsk rivet skal av citron

Smält kokosfet i ett vatten bad. Lägg övriga ingredienser i ett liter mått. Mixa ihop dom med en mixer stav till en jämn röra, den ska påminna lite om pesto i konsistensen. Rör ner det smälta kokosfettet i blandningen. Häll upp blandningen i en ren glas eller plas burk. 

Skubben kan du använda till hela kroppen. Massera in den efter en dusch eller ett bad. Låt den verka några minuter och skölj sedan av. Du behöver inte smörja in dig efteråt eftersom skrubben innehåller fett. Den håller i ca 6 månader i burken. 

Berätta gärna här hur det går för dig om du testar att göra den. Jag vill gärna veta. 

Namaste Malin

Wiiiiiiiiiiiiiiiiiie! Jag och Martin åker till Grekland på måndag!!! Vi har båda rest mycket innan vi träffades men aldrig tillsammans men nu bär det av. Nyp mig snälla!!

Malin

Jag sov i min lilla gäst stuga i natt tillsammans med Martin. En liten 1800 tals timmerstuga med öppenspis. Solen bröt sig in genom träden tidigt och väckte varje liten blomma i min trädgård. När jag väl slog upp mina ögon och såg ut genom de låga fönstren i stugan kändes det som om jag var på landet. Inte mitt i Ljusdal.
När jag sedan öppnade den lilla lilla dörren och gick ut på brokvisten. Tog några försiktiga steg i det dagg våta gräset. Och lät fingrarna gnuggas mot vinbärsbuskarnas blad kändes det fortfarande som om jag var på landet. Det kändes som sommarlov och ledigt i hela kroppen.

Men bara av att vända blicken lite åt vänster dök mitt villa villekulla hus i småstadsmyller upp. Jag klev in i hallen och över alla tusen skor som låg huller om buller. Det var alldeles tyst i huset... än så länge. Klockan är ju redan nio, tänkte jag och hörde min mammas klagan från när jag var liten. " - Ska ni sova bort hela sommaren!!! "

Nåväl fröken Berghagen, njut av lugnet så länge det varar!! I min egen takt gjorde jag ordning frukosten. Gröt på quinoa, amarantfrön och hirs. Till det, uppskurna jordgubbar och bannan. Men vad skulle de få till gröten? Och då flög nog den lille fan i mig... Jag gör sesammjölk!! Och då måste jag ju använda MIXERN!! Attans också! Då kommer ju alla vakna, log jag tyst för mig själv. Så fram med sesamfrön, vatten och banan och igång med mixern bara!!!!

Och det tog inte lång stund förrän hela huset var i full gång. Döttrar som lånade kläder av varandra, Mimi som gjorde ren toaletterna mot min vilja och Isak som sprang ut till kompisar utan frukost i magen och i strumporna. Martin och Loves Peter turades om med Kaffemaskinen. Huset hade vaknat!

Jag, jag gick lugnt och stilla ut mot klädes-strecket och började ta ner den rena tvätten. Det doftade gott! Jag tittade bort mot min lilla stuga och sedan på mitt lilla Villa villekulla hus. Två helt olika världar men min värld. Som jag älskar! Som andas liv men också frid och sommar!

Namaste Malin

Från Lillbabs till Hanna Hedlund, Rockweekend och Martin fyllde 30!

Jag är ledsen att jag inte skrivit men det är varit full rulle nu när barnen har varit hos sin pappa. Dels har jag ju hjälpt mamma på hennes utställning. Det har varit väldigt kul! Det är många som blir förvånade när dom ser att jag sitter där. Ingen förväntar sig det. - Men här är ju du på riktigt! brukar dom säga. Och jag bara skrattar! Pensionärerna fotograferar och berättar en massa historier om när dom såg Lillbabs första gången. Jag bjuder gärna på det och skriver ner det dom berättar. 

Dels har jag jagat en nylon strängad gitarr till Martin som hans föräldrar och syskon ville ge honom i 30 års present. Så tiden har bara sprungit iväg! 

På onsdagen var världens finaste Hanna på Torön och spelade och jag och Martin åkte självklart dit. Hannas låt Besvärjelse är hjärtskärande och hennes monologer är kanon!! Som en liten överraskning kom hennes syster Lina upp på scenen och sjöng. Det var verkligen jätte bra! Började längta efter min lilla syster Kristin. Tänk att hon fyller 40 i höst!! Men hon är ju liten!!! 

När Hanna, Lina och jag kramades innan vi skiljdes åt bestämde vi oss för att ses på Rockweekend i Kilafors till helgen. Men vi insåg att vi aldrig skulle gå samma dag. Lina drog dit på torsdagen och sedan vidare till Tyskland med Alcazar. Jag och Martin gick på Fredagen för då spelade Mustasch och Paradise lost och Hanna och hennes Martin på Lördagen. Det var nog mest synd om Lina för det var den dagen de regnade mest i hela landet. Men är det festival så är det. Så Gummistövlarna på!!!

Jag och Martin kunde inte röra oss en meter utan att någon röck tag i honom. Allt i från Bandit fans till kompisar från Bollnäs. När vi äntligen hittade Danne McKenzie, trummisen i Mustasch, överraskade han Martin med att säga, - Du ska upp på scenen!! Martin såg helt frågande ut. Visserligen lirade han med Mustasch hela förra sommaren men det här väntade han sig inte. Han sken som en sol när han drog iväg med Danne och jag ställde mig i ett lämpligt hörn och väntade. En kille försökte prata med mig under spelningen. - Gillar DU hårdrock, fan det trodde jag inte. Jag bara log och nickade. - Är du här själv eller? försökte han lite osmidigt. - Nej jag är här med min pojkvän. - Jaha svarade den smått berusade mannen. Vart är han då? - Där! sa jag och pekade upp på scenen. Och just då drog Martin iväg ett grymt gitarr solo. - Där är han! Han som spelar nu. - Ajfan, sa killen och gick. Jag, jag log ännu mer.  

På lördagen var det dax att fixa ordning festen för den blivande 30 åringen och det vart en otroligt lyckad kväll. Alla Martin barndoms polare kom och invigde den nybyggda flytbryggan. Det var sol och varmt. Dagen efter kom regnet igen. Han hade verkligen tur!! 

Jag har aldrig sett honom skratta så mycket som han gjorde den kvällen. Han fick sin nylon strängade gitarr och alla de vänner ha ville ha runt sig den dagen. Han somnade lycklig den natten. Och jag med. Jag har den finsate, galnaste och snällaste pojkvännen ever!! Och äntligen är han 30!! 

Vaknade med ett samtal som höll på för fullt i mitt huvud!

Vad märkligt det är när man vaknar och det är fullt ös i huvudet med tusen tankar. Vad kommer dom alla ifrån? Självklart är det en massa ord som måste rensas ut. Kanske även en dröm som triggat alla dessa tankar. Det sista jag kommer ihåg från natten var att jag drömde att jag var på en nattklubb och åkte rullskridskor – förföljd av en av killarna i Ace of Base! Tycker inte att den drömmen kan påverka mig till några större diskussioner. Bara en förundran över hur knasiga drömmar kan vara.

Så mina tankar. Jag har under en ganska lång tid umgåtts med människor som på många olika sätt anser sig var " The awekening people" . Dom håller kanske på med yoga, meditation, medvetenhet eller någon annan andligt utvecklande ritual. Dom berättar gärna om olika klokskaper som dom har kommit fram till. Dom påpekar också gärna när någon är, enligt deras mening, på fel väg och försöker då med den mjukaste röst vägleda dom åt rätt håll. MEN, vid kniviga situationer, där livets verklighet ger dom en liten hårdare knuff mot axeln och deras egon skakas om ordentligt, är all andlig utveckling så gott som GONE! 

Då visar dom sina rätta jag genom att anklaga, förtala, blame shifta och till exempel snacka skit på sina bloggar utan att ens ta kontakt med personen eller personerna dom är arga på. Jag har sett människor som jag haft en enorm respekt för på grund av deras medvetenhet men där jag, när man kommit dom lite närmare, sett hur deras egon fullkomligt exploderar i jobbiga situationer. Ja det är väl  kanske inte så konstigt en liten stund, men enligt min mening borde alla som jobbar för andligt utveckling ganska snabbt koppla in sin egopolis och betänka: vad kan JAG lära mig av detta och har JAG någon skuld till detta? Det borde ju finnas en vilja att inte gå med denna negation inom sig, utan istället närma sig det hela med en vilja att reda ut och förstå för att kunna växa. Jag menar inte att man behöver acceptera andras beteenden, som möjligen sårat en, men det borde finnas en vilja att reda ut. Man kan inte bara stänga dörren och bestämma sig för att JAG HAR RÄTT och sedan gå omkring med en syrlighet.

Men där i ligger faktiskt också mitt eget problem. Jag kan i vissa situationer bara stänga dörren, inte för att jag är arg, utan snarare feg och för att jag inte orkar eller för att jag är sårad. Som officiell person är det många som hör av sig till mig och har många geniala idéer som dom vill göra tillsammans med mig. Jag har många som vill ha hjälp på olika sätt men det är omöjligt för mig att hjälpa alla. Och eftersom jag blivit utnyttjad så många gånger på grund av mitt namn, är det nästan så att jag testar dom och om dom verkligen är genuina, ett tag först. Ganska snabbt visar det sig om dom var sanna eller inte. 

Några som jag möter på vägen kan jag också bli god vän med,  även om bekantskapen är ny. Men trots allt, dom som står mig riktigt nära är ju min familj, Martin och mina barn. Dom ger jag all min lediga tid så ibland hinner jag inte med alla dessa nya bekantskaper.

I båda dom här fallen brukar deras verkliga jag visa sig ganska snabbt, om dom inte får  uppmärksamheten av mig dom anser sig ha rätt till. Då får jag syrliga sms  och märkliga mail. Osv..

Problemet med mig då är att jag bara stänger av. Jag blir så ledsen av den här oförståelsen och dom små anklagelserna med bitter krydda att jag bara stänger av. Jag vet det är fel. Om jag var av den åsikten att jag anser mig vara en själsligt växande person borde jag möta upp och reda ut. Men istället stänger jag bara av... Jag är medveten om mitt beteende och jag jobbar på det, men väljer fortfarande den enkla vägen, att gå. Och så skyller jag på att "en sann vän älskar villkorslöst". Men jag erkänner det är fegt.

Så visst, det är inte enkelt och jag borde kanske inte bli förvånad. För hur andlig en person än försöker vara eller växa själsligen så är vi på jorden och trots allt " bara" människor – med våra enorma egon att tampas med. Och hur vida vi gör fel eller inte kommer vi förhoppningsvis  fram till en tidig morgon då vi vaknar med tusen tankar i huvudet. Och om inte, så ser Karmalagen till att vi förstår det en dag. 

Jag säger bara, suck, puh och hjälp!! Men också tack! I am awake!!! 

Sommarens bästa morgon

Igår ringde vår vän Marcus Hellsten och frågade om jag hade lust och ringa och väcka en vän till honom – Peter – som dom skulle ha svensexa för. Jag skulle ringa honom idag och väcka honom kl 07.45. Men Maria och barnen var hos oss igår kväll och vi gjorde ett berg av nachos.  Maria och jag har åtta barn tillsammans så det var fullt ös. Barnen turades om att gunga varandra i hängmattan och vi vuxna satt på verandan och njöt av sommarkvällen. Senare turades vi om att göra olika paryogaövningar med barnen i vardagsrummet medan killarna plinkade på gitarren. Det var mycket skratt och bus så det blev sent innan vi äntligen gick och la oss.

Jag är allergisk mot klöver och just nu är den väldigt bråkig med mig, så därför tog det ett tag innan jag somnade in. I allt sommarkvällsbus och med alla mina snörvlingar glömde jag sätta telefonen på väckning inför morgonens svensexauppdrag. Men det märkliga var att jag drömde att jag höll i en svensexa. Jag stod vid en bil och skulle ge någon ett par nycklar. I drömmen tänkte jag på att jag inte fick glömma att ringa och att jag måste vakna. Jag slog upp ögonen och tittade på klockan – den var bara 07.25. Vilken tur!!

Jag ringde Per och sjöng Godmorgon i telefonen. Jag berättade också om kassen med kläder som stod utanför dörren och att han måste bege sig till Götgatan vid 7eleven. Jag sa till honom att kyssa sin blivande fru tre gånger innan han gick . Det sista hittade jag på själv. ;)
När jag väl var klar med mitt uppdrag gjorde jag mig ett kopp hett vatten med honung. Sedan öppnade jag verandadörren, plockade några blad mynta och lavendel och la i koppen. Hela huset var tyst och alla sov. Jag gick ut och la mig i min fina hängmatta. Solen sökte sig genom den stora björken och vinden spelade lätt i trädkronan. Svalorna flög högt ovanför mig och jag såg ut över min trädgård. Mitt hem, min familj och min vackra morgon. Jag kände mig enormt tacksam!!!

Där inne i huset sov min familj alldeles ovetande om mig och mitt möte med morgonen. Och dom fick gärna sova en stund till...

Namaste Malin