« juli 2009 | Main | september 2009 »
Snälla, nu när söndagen är lugn. Kan du tänka dig att ge mig 20 min av din tid? För det här är riktigt bra!! Precis så som jag skulle vilja göra ett tv program! Informativt men ändå lättsamt. Det är kanon bra och du förstår precis hur det hela ligger till. Gå in på www.storyofstuff.com och lyssna på Annie Leonard. Hon är grym!! Gillar du det, så skicka det gärna vidare. Det här är en viktig ekvation att förstå. 20 min är ingenting en söndag.
Ha en skön dag!! Malin
Morgonen var fin och jag vaknade tidigt. Jag tycker om att vara uppe före alla andra, sitta med min kopp te i mitt arbetsrum och filura lite. Betrakta morgonen bara genom fönstret. So far so good!!
Jag hade bestämt mig för att alla skulle få som dom ville idag. Deras önskan var min lag. Och även frukosten gick vackert som en dans. Vi åt länge tillsammans alla fyra. Pratade om ditt och datt och njöt av en riktig lång frukost. Men det var sedan problemen började uppstå. Det var många viljor!
Martin behövde åka till sin stuga i Bollnäs för att dra upp flytbryggan, Linn ville absolut inte åka dit, jo om det fanns ett HM där men det fanns det ju inte. Isak var ute på grannens studsmatta med fem andra grabbar och ville inte dra någonstans alls. Jag tänkte en stund att Martin skulle åka själv men när den där ledsna blicken nådde mig kunde jag bara inte. Och det är ju där som jag som morsa bara ska gå in och BESTÄMMA. Men icke. Jag mutade Linn med JC och Isak med bowling. I Bollnäs! Så vi åkte tillslut hela högen.
Vi behövde alla få lite änglaenergi av Martins syster Åsa och äta kärmors goda mat. Det var vi alla överens om. I metropolen Bollnäs fick Linn gå loss på en videofilm som hon redan har sett fyra gånger men som hon bara älskar. Hon lovade att köpa den för egna pengar så då kunde jag ju inte säga emot.
När det var klart ville Isak in på Team Sportia. -Varför då, frågade jag. -För att jag ska handla något. - Men vad ska du handla då? - Jag vet inte men något.
Det är då kloka mamma kommer in. - Men Isak man kan inte bara handla för handlades skull. Det kostar pengar och mamma är inte gjord av pengar. Dessutom finns det dom som är fattiga och inte ens har råd att äta. Och vi kan inte fortsätta detta slössamhälle. Tänk på miljön!! Vi bara konsumerar och konsumerar.
Där avbryter Isak mig med, - Ok! Kan vi gå in nu? Och så ger han mig det där fina leendet och de blå tindrande ögonen.
- Ja men du får bara handla strumpor! Muttrade jag!
Det är inte för intet han kallas Kung Isak. Varje år följer han med mig till Masesgården och hänger med Svenska Landslaget i Brottning. Han är deras maskot i en vecka och sedan är det bara att lägga sig ner i varje diskussion med honom. Han äger! Och kan utan några som helst nacksving få sin morsa på fall. Som nu. Och strumpor blev det...
Efter mat och shopping ville tonåringen hem, Martin till stugan och Isak till bowling och jag fick inte riktigt ihop det. Hur jag en vände mig så var det kärleksfullt bedjande ögon och hur jag än gjorde blev det fel. Slutligen blev det att Martin fick åka till stugan med sin pappa och kusiner och dra upp bryggan.
Vi åkte tillbaka hem och Linn gick till en kompis. Isak struntade i bowlingen och sprang tillbaka till polarna med studsmattan. Och jag satt helt plötsligt själv i köket. Dagen som skulle vara, "familjen samlad" hade blivit att alla drog åt var sitt håll. Först kändes det lite tråkigt men efter en stunds fundrande insåg jag att dagen faktiskt var perfekt. Vi hade varit tillsammans, träffat Åsa och familjen. OCH alla hade fått sin vilja i genom och gjort det dom helst av allt ville. Och jag då, vad skulle jag göra...
Jo jag gick och la mig i min hängmatta och kände in sommarens sista andetag. Njöt av björkarnas prakt ovanför mig och välkomnade, ändock lite sorgset, några få gula blad i dess krona. Jag låg stilla och gjorde precis ingenting... Och på något sätt hade jag slutat dagen som jag börjat den. Ensam men lycklig vetandes att alla gjorde det dom helst av allt ville göra. Så även jag... Vilken perfekt dag!
Namaste! Malin.
"Du la din hand på min rygg
Jag vände mig om och du gjorde
det man aldrig får göra
Du strök min panna med stora, värma,
sträva, trygga händer
och sa, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig
Ja det är något speciellt...
Nej nu ska jag äta frukost! Hoppas ni alla får en magisk lördag! Att ni ensamstående kvinnor, men inte bara ni morsor utan även ni ensamstående pappor, förstår hur fantastiska ni är! Och att ni inte lägger onödig tid på att grubbla över vad som skulle kunna varit, eller vad som har varit eller vad som kanske kommer längre fram. Njut bara av dagen och vet att du gör ett otroligt jobb! Att du är bäst! Och innan du lägger dig ikväll, OM du vill ha en man, eller kvinna för den delen, i ditt liv, se honom/henne framför dig. Se dig glad och se barnen lyckliga. Känn med hela kroppen som om det faktiskt var en verklighet. För det är då det har en större chans att bli det. Somna inte med sorg och ilska och tankar runt vad du INTE vill ha. Utan fokusera på det du vill ha i ditt liv som om det redan fanns där. DÅ kan din bön bli verklighet. Tankens kraft!!
Och tills dess han/hon dyker upp i ditt liv. Njut av att veta att du är en överlevare och världens bästa förälder, till dina barn.
Kram Malin
Den betyder väldigt mycket för mig och det gör ju inte saken sämre att en av mina vänner har skrivit den. Den är fantastik!
Brustna hjärtans kör, ekar i min själ
en visa som jag hört, tiden haft ihjäl.
Ännu står du kvar, du har inte stängt din dörr,
en fråga får ett svar och allt blir som förr.
Å det betyder allt för mig, å det betyder allt för mig.
Mörker väntar ljus, men tanken är ändå,
fånge i det hus, där hopplöshet består
Låt mig bli din hamn, kom in från öppet hav
jag letade och fann, hur lyckliga vi var
Å det betyder allt för mig, å det betyder allt för mig, mig
När verkligheten visar sig, jag tror på dig,
jag tror på dig.
När hela världen säger nej, jag tror på dig,
Jag tror på dig.
Klockan ringer in, makten gör ditt val
olycklig och blind, du sökte vad dom stal
Människan är svag och livet kan va kallt
när viljan släpper tag, så dämpar jag ditt fall
För du betyder allt för mig, för du betyder allt för mig, mig
När verkligheten visar sig, jag tror på dig,
jag tror på dig.
När hela världen säger nej, jag tror på dig,
jag tror på dig.
Tack Eva för dina kommentarer på min lilla fundrar sida! Det är precis så som du upplever den som jag vill att den ska vara. Att vem som helst, vart dom än är livet kan gå ut hit och bli lite extra närvarande i nuet. Att kunna följa min upptäcksresa i livet och kanske bi sporrad att göra sin egen. Livet händer här och nu!
Tack för dina ord. Jag försöker svara så ofta jag kan på era kommentarer men jag hinner inte alltid. Hoppas du förstår...
Ha det bäst!! Kram Malin
Jag har den senaste veckan, då jag har varit hemma i mitt hus i Hälsingland, fått väldigt mycket gjort. Jag har klippt gräset, tvättat kläder, plockat från bärbuskarna och fryst in. Jag har svarat på mail, betalat räkningar, lagat cykeln, köpt kläder till Linns vandring och hämtat bra skor till henne. Jag har varit i mitt gamla hem och rensat kartonger. Sorterat kläder och tvättat till den sk bytardagen då du kan sälja kläder som dina barn har vuxit ur och köpa kläder som andra barn vuxit ur. Jag har städat i tvättstugan och tömt alla väskor med kläder och saker som jag inte orkat ta reda på ifrån alla resor mellan sthlm och ljusdal. Jag har haft ett yoga pass för andra och gjort två egna.
Förutom det har jag fikat, spelat kort, cyklat och hälsat på vänner tillsammans med min son.
Så då undrar jag.. Är detta en typisk ensamstående mammas vardag? Att bara kör på och inget kan stoppas oss? För vi bara måste! Det där drivet som gör att vi, efter det att vi legat i förlossning och skrikit i flera timmar, har hur mycket energi som helst och kan betrakta den stackars pappan som ligger utmattad och sover bredvid den nyfödda. Någon slags överlevnads instinkt, "somna inte ifrån barnet" , som gör att vi reser oss efter varje fall?
Är det just den kraften som gör att jag känner mig som en super kvinna efter den här veckan? Och som gör att jag hör min mammas och min mormors röster inom mig säga, va fan ska man med en karl till egentligen?!
Eller är det så, att om jag inte hela tiden såg till att ha något att göra, skulle känna den saknad jag faktiskt känner över att inte ha mannen i mitt liv här... Är det det vi gör vi kvinnor? Flyr känslan av saknad?
Jag kommer ihåg när jag var 24 år gammal och nyligen separerat från mina stora barns far. Det var jul och jag hade släpat en julgran från torget och upp för trapporna till min våning som förstås låg högst upp. Jag minns att jag stod där i vardags rummet med en färdigt klädd julgran, mat på bordet till ungarna och det måste ha varit .. typ advent. Och jag tänkte, jag klara mig själv! Jag minns att jag kände mig oövervinnelig!! Och det var inte första gången det hände eller den känslan kom.
Eller var det bara så att om jag stannade upp... Om jag kände efter för mycket så skulle jag känna det jag egentligen kände. Ensamhet,saknad och sorg.
Jag vet inte... Jag vet bara att jag mår förbannat bra av att få så mycket gjort och känna att jag fixar det här. Jag har mitt hus, jag målar, tvättar och betalar räkningar. Shit jag fixar det här!
Men jag vet också att jag längtar så vansinnigt mycket efter Martin. Hans närhet och att få gömma mig i hans famn och var liten. Och bara tanken på att han kommer hem i morgon fyller mig med ett sådant lugn.... För då får han ta hand om tvätten! Jag orkar inte! ;)
Kram Malin
I morse kände jag för första gången att det riktigt hade vänt. Det kändes gott i hjärtat och jag var fylld med energi. Detoxen har kommit till sin ljusa sida. ÄNTLIGEN!!
Började morgonen med en c vitamin kick!! Två apelsiner, en citron, lite ingefära och en msk olivolja. Min son ville också ha men han fick med en tsk honung också så det inte var för surt. Drick allt på tom mage och låt det jobba lite innan du äter resten av frukosten.
Sedan blev det ett litet morgon Spa i badrummet!! Skrubba yogafötterna och resten av kroppen. Lite finare peeling till känsliga områden som brösten och magen och sedan en sväng med borsten på resten. Jag använder en olivolja till att smörja in kroppen med. Jag köpte den hos munkarna på Skiathos.
Jag har en liten rund plast hårborste som jag inte använder till håret utan som en liten ansiktsspikmatta. Suverän!!! Du trycker lite här och var så får du igång blodcirkulation i ansiktet jätte bra. Det känns också som detoxen och supergreens har gjort gott för ansiktet. Topp!!
Ha det bäst!!
Recent Comments