Pga olika skäl kände jag idag att jag inte hade lust att blogga längre. Och ibland undrar jag över varför jag gör det... Är det ett behov av att synas eller en önskan att bli hörd? Är det en vilja att få inspirera eller är det för att få en klapp på axeln? Och vilket det än är... finns det spår av bekräftelse i det?
VARFÖR gör jag det jag gör? Om svaret är; nej, jag söker inte bekräftelse för jag HAR något att säga. Då kommer nästa fråga, varför tror jag att det jag säger kan ge något till någon annan? Är jag självgod?
Mmmm jag tror att det absolut finns en liten doft av bekräftelse behov i mig. Jag skulle ljuga om jag sa något annat!! Och visst, jag är så galen att jag tror att jag KAN påverka.
MEN det finns också en enorm kärlek till samtalet, mötet med människor, kunskapsutbyten OCH önskan att förändra världen. Ja tänk, något så " litet" som att förändra världen. Hur kan lilla jag tro att lilla jag kan förändra världen? Jo för om inte jag tror på att den lilla enskilda människan kan göra underverk för vår jord, vårt samhälle, vår värld, då rasar allt för mig.
Var och en av oss kan göra mirakler och det är tillsammans vi kan göra underverk. Det är som Ole sa till mig idag på sin charmiga danska. " Vi pratar om att jordens medvetande höjs. Men den kan inte höjas utan människans hjälp. Vi är hjärncellerna på denna vackra kropp vi kallar jord och var och en av oss måste jobba på att höja SITT eget medvetande för att jordens ska höjas. Och det gör vi enbart genom att växa som människor, ifrågasätta oss själva, komma till insikt och växa igen." Klok man Ole! Men det gav mig en tankeställare.
Så, jag satte mig ner och så tänkte jag på en konflikt jag hade med någon på bloggen. Någon som gjort mig ledsen. Hon ansåg, att jag som utropat " Vad kan vi göra för Haiti!! " nu låg och latade mig i en ansiktsbehandling på ett hälsohem. Det sårade mig och gjorde mig upprörd för hon visste inte vad jag hade gjort för Haiti den dagen.
Nåväl, jag satte med ner och skrev värsta svaret men sedan deletade jag alltihop. Jag stannade upp och tänkte, varför hade jag blivit så upprörd ? Att människor som inte känner oss har åsikter om oss är ju det första vi kändisbarn får lära oss. Jag vet detta! Så jag försökte vända på alltihop.
För hur det än är så ser hon det ur sitt perspektiv. Hon kan omöjligt se det från mitt. Hon känner mig inte, är inte här och har inte frågat mig. Sååå då måste ju hennes reaktion var sann för henne... Jag kan inte förstå den men jag måste någonstans acceptera att det är hennes sanning om mig.
Det är som om vi har en vas med blommor framför oss. Och för mig, som sitter där jag sitter, ser ju blommorna ut på ett visst sätt. Men för den som sitter på andra sidan om vasen ser färgerna och blommorna helt annorlunda ut. Han kan beskriva det för mig men bilden jag då ser i mitt inre är ändå inte densamma som han upplever. Om jag inte går och sätter mig på hans sida. Men även då, kan vår upplevelse av vasen vara helt olika pga av den tidigare upplevelsen av blommor.Om han har en dålig erfarenhet av blommor tycker han kanske att det är fult och vill gå därifrån. Medan jag inte alls förstår vad han pratar om. Jag kan ALDRIG gå in i hans tidigare upplevelser av blommor och förstå varför han trots allt vill gå. Men jag kan försöka förstå eller åtminstone acceptera att det är så han känner.
Och så är det med allt. Även om vi upplever samma upplevelse så kan våra tidigare erfarenheter färga upplevelsen olika.
Och så är det nog med att vara en officiell person och med bloggandet. Från ett annat håll sett och med de egna värderingarna och de egna erfarenheterna som färgar bilden, så är det klart att jag för dom där ute är någon helt annan än den jag känner att jag är. Och det är deras sanning om mig. Den är sedd från ett annat håll och därifrån kanske jag är någon helt annan än den jag känner att jag är. Hm så höjdes mitt medvetande en aning och..
Jag ber om ursäkt för att jag blev arg. Du har rätt till din åsikt om mig. Precis som jag har rätt till att bli besviken över den. Men jag accepterar att du har den bilden av mig.
Märkligt, nu är jag varken arg eller ledsen längre...
Hur var det nu med bloggandet... jag försöker nog ett tag till...
För jag är så pass självgod att jag anser mig ha något att ge. Och det är så otroligt kul också!! Och är det någon som skiver några kommentarer på min sida som inte passar. Då kan jag ju bara ta bort det. Herre gud, jag är ju gudinna över min egen blogg!!!
Namaste Malin
Vilket intressant inlägg. Kul att du fortsätter blogga. För mig är du inspirerande. :)Haha, rolig slutkläm där. =)
Posted by: Fia | 01/20/2010 at 21:57
Gillar din Blogg Malin, tycker att du är inspirerande. Jag vill också tro att den enskilda människan kan bidra till förändringar i världen!
”Be the change you want to see in the world” – Gandhi
Har du någon mer info om din Yogakurs?
Önskar dig en trevlig kväll!
/ E
Posted by: E_ | 01/20/2010 at 22:01
Åååå bästa Malin, jag blev i nån sekund lite orolig över att du skulle sluta blogga när jag läste ditt inlägg men förstod ganska snabbt att nej, nej Malin låter sig inte slås ner av nån som inte känner henne och bilda sina egen uppfattning och sanning av Malin. Glad blev jag igen. Jag bli så inspirerad av dig och du ge mig styrka varje dag. Tack! Tror verkligen att den enskilda människan kan bidra till förändringar. Puss på dig!
Posted by: Sandra Elstrin | 01/20/2010 at 22:16
Vad underbart att Du vände och vred på alltsammans....och vips så fanns det en sanning som faktiskt lär oss alla någonting. Även om det i det här fallet var någon som gjorde dig ledsen så gav det Dig och oss nått att fundera på. Ofta slår det mig att jag själv reagerar på vad folk säger eller gör...och nästan lika ofta måste jag påminna mig själv om att det är min reaktion som blir mitt problem. Inte det nån sa eller gjorde egentligen utan känslan som kommer till mig. Min egen tanke och känsla kan jag påverka. Det andra gör och säger kommer jag aldrig kunna styra. Visst är det intressanta funderingar? man kan vrida och vända...och man kan bli lätt knasig..men ändå är det inspirerande att arbeta med sig själv.
Avslutar med att önska alla en trevlig natt...och Du Malin. Tror inte så många av Dina bloggläsare känner Dig på riktigt. Var glad för det. Du ger till oss och vi bjuder tillbaka ibland när andan faller på. Det är fint så...Det räcker så...Jag tycker inte alltid som Du...jag ser inte alltid blommorna från Din sida av vasen...Men jag gillar att vi kollar på samma blommor. För mig räcker det bra så...Kram
Posted by: Monika | 01/20/2010 at 22:30
Du har massor att ge och vi är många som njuter av dina ord varje dag. Jag är så otroligt glad att du fortsätter blogga.
//Maria
Posted by: Lairama | 01/20/2010 at 22:33
Så otroligt välskrivet o sant!
Inspirerande!
Det är lika läskigt att vara såutlämnande vare sej man är kändisbarn eller inte, men jag mpste söga att du ör SÅ inspirerande och verkar vaar enunderbar människa Malin!
Jag hade väl ingen speciell tanke om dej, innan jag såg "det okända" när du var programledare, men då började jag gilla ditt lugn och hur mysig du verkade. Nu ser jag dig inte alls som en offentlig person, utan "bara" en människa som inspirerar,delar med sig och har Mycket liknande tankar som jag. En kvinna,en mor,en syster,en gudinna som oss alla andra! i det lilla och det stora! Namaste´Malin, iA
Posted by: iA | 01/20/2010 at 22:34
Fina du!
Hur du ska göra med bloggandet måste du känna själv, men jag..........hoppas att du fortsätter. Jag gillar din blogg och har följt den sen i somras. Du verkar vara en härlig, jordnära och inspirerande tjej!
Kram, Heléne
Posted by: Heléne | 01/20/2010 at 22:36
Tack Malin!
För att jag får ta del av dina tankar och din syn på livet!!! Du inspirerar mig och säkert många fler. Tack för dessa underbara ord i detta inlägg önskar dig lycka till med allt!
Många varma kramar i vinterkylan, Carina
Posted by: Carina Swärd | 01/20/2010 at 22:36
Klok beslut..
En gudinna i verkligheten är sympatiskt å inspirerande. Även om det kan blåsa ibland. Det är väl bara att tacka för insikterna du fick av hennes kommentar...
Posted by: Monika | 01/20/2010 at 22:54
Blev lite nervös att du skulle sluta blogga.... Vill inte läsa blondinbellas eller kenzas bloggar. Vi BEHÖVER någon som DU; lite äldre (bara lite), mycket mer livserfarenhet, mycket mer självinsikt osv.....och jäkligt duktig på att blogga!
Kram Malin
Posted by: Malin | 01/20/2010 at 23:14
<3<3<3 hade så många tankar jag tänkte skriva..sååå vips for de iväg...
kram fina kloka du:)
Posted by: sigrid | 01/20/2010 at 23:21
Härligt att du fortsätter att blogga!
Det är så få bloggare som vågar ge ett sådant svar som du just gav. Utföra ett resonemang och komma fram till något som både du själv och vi andra kan lära oss något av.
Ja visst är du en offentlig person men för det får ingen tro att det därför är OK att använda dig som slasktratt.
Lyssnar nu på Stefan Einhorns ljudbok "Konsten att vara snäll" och jag håller med honom, det spelar ingen roll av vilken anledning man är snäll (för egen vinning, höja sitt ego etc.) det viktiga är att man ÄR snäll och utför goda handlingar för det ger ringar på vattnet.
Fortsätt med ditt fina budskap för det känns som att vi är många som verkligen uppskattar dig och dina tankar.
Kram Carina
Posted by: Carina H | 01/20/2010 at 23:38
Det mest märkliga hände nu när jag läste din blogg...(jag läser den varje dag och tycker att den och du är otroligt inspirerande) nu när jag läste den så hördes det som det var din röst och inte min som läste den, det har aldrig hänt förr...varken på din blogg eller någon annans som jag läser. För mig betyder det att din blogg och dina inlägg är träffande, jag hoppas verkligen att du fortsätter.
Kram Anna-Lena
Posted by: Anna-Lena | 01/21/2010 at 01:06
Du är fantastisk !
Som vände på denna människas ...
Ja som tyckte så mycket utan att igentligen veta alls, hoppas hon läser nu i efterhand ser hur illa hon gjorde dig & tänker sig för nästa gång.
Du har gett mig så mycket du vet inte vem jag är, bara en bloggföljerska vän På FB men jo jag lär mig att verdera mitt liv på ett annatvis & endel pga av dig.
Hoppas du orkar fortsätta, men en ide & tanke ?
Kan du inte blogga och som en bloggerska Sanna man inte kan spy galla till.
Bara dela med dig av det du vill, tror endel människor mår bra av att kasta skit på andra, eller jag vet inte.
Läser som jag brukar & håller tummarna för att du orkar fortsätta.
Varma Kramar
Lollo Down Under
Posted by: Lollo | 01/21/2010 at 05:04
Malin. Du ger så mycket kraft o tröst när det behövs. Älskar din blogg, följer den slaviskt o återberättar ibland för andra alla kloka saker du har präntat ner. Min man frågar ibland: Å hur har Malin det då...Bara bra, svarar jag oftast:)
Kram/Pia
Posted by: Pia | 01/21/2010 at 07:37
Kändisbarn el inte....för mig är Du en fantastisk förebild som inspirerar och ger mig kraft. En lysande Yogainstruktör, författare, inspiratör, ängel och medsyster i en samma strålande stjärna.
Du uttrycker sån passion, ödmjukhet, integritet och närvaro i dina texter som påverkar oss andra, vilket genererar, mycket och starka känslor.
Det är själva poängen med din blogg anser jag....uttrycket för alla känslor.
Jag blir starkare av att läsa om dina erfarenheter, som jag känner igen mig i månt o mycke, och jag får energi , lust och eftertanke.
Jag ser mig själv i dig...
Fortsätt du, att alltid vara äkta och sann mot dig själv. Reflektera över andras åsikter och synpunkter men....Om andras värderingar krockar med dina, ska De inte vara kvar utan söka sig vidare.
Du skall definitivt inte lägga ner!
Är du trött på oss.....vila någon dag från bloggen....reflektera och återkom!
Krrrrrrraaam och önskar en underbar dag!
//Anette <3
Posted by: Anette <3 | 01/21/2010 at 07:40
Du är fantastisk! Tro inget annat! Du har åtskilliga gånger gett mig energi och tankvärda funderingar! Jag har rek din blogg till min dotter. Vad kan jag mer säga...Sin dotter önskar man det bästa! Kram på dig! Ewa
Posted by: Ewa Wåhlander | 01/21/2010 at 07:46
Jag känner inte dig visste inte alls att du var kändisbarn(har inte bott så länge i ditt land och har ej koll på alla kändisar och icke kändisar).
Jag började läsa din blogg efter en väns rekomendation. Jag kan säga att jag har blivit beroende av starta min dag med att läsa din blogg. mest för hur du tänker och analyserar. för ett tag sen en arbetskamrat har sagt många elaka saker om mig, fortfarnde kan jag ej förstå hur en männska kan vara så elak att går över alla gränser bara för att "vinna" över en kollega. i många månader har jag ältat detta och arg på mig själv, varför jag tillåte att hon ska vara i mina tankar dag efter dag... men till slut det var du genom din bloggande(idag) som gav mig svaret, det är hennes saning och kanske jag ska helt enkelt acceptera detta. jag kan ej ändra det men jag kan ändra mig själv att inte tillåta att hon ska kryper under hela mina tankar och vardag.... Malin jag är inte så naiv att tro att en männsika kan ändra hela världen men jag vet att om man har kunnat ändra bara en männsika har man lyckats.du inspirerar och du har något att förmedla. du vänder på mina tankar och du säger att "man inte ska ge upp sina drömmar". fortsätt med din budskap. och tro inte att alla kommer uppskattar din blogg vi läser detta utifrån hur vi själva mår.jag hoppas att detta inte ska vara ett press på dig du får sluta när du vill. men om vi bor i ett samhälle att man är så avundsjuk på varndra, att man är bara ute efter andras fel och brsiter att vi tömmer varndra på energi och kraft då är det synd att någon som du ska sluta med sina budskap. vi behöve flera som du, så jag ser framemot att fortsättaläsa dina kloka ord!
Posted by: maryam | 01/21/2010 at 08:26
Du ger massor av Energi och klokhet , jag tror många av oss känner igen sig i dig...
Vissa jobbiga människor på jorden har vi fått för att vi skall lära oss något om oss själva ( enligt Kaj Pollack )
det tror jag på ..
Posted by: Britten Söderström | 01/21/2010 at 08:28
Svaret på din fråga lyser som den klaraste stjärna i mörkret - klart du ska fortsätta blogga! Som alltid när jag läst dina inlägg får jag en varm känsla i mage och hjärta. Klokskap när den är som bäst!
BAMSEKRAM!
Posted by: Camilla | 01/21/2010 at 08:37
Du ger sååå mycket! Och med tanke på alla kommentarer du får, så vet jag att jag inte är den enda som tycker det. Fortsätt var den du är - och snälla fortsätt blogga!! Om det är det DU vill förstås...
Må så gott!
KRAM!
Posted by: Anna | 01/21/2010 at 08:44
Hej Malin!
Jag läser din blogg varje dag sedan några månader tillbaka några månader tillbaka och jag blir lika inspirerad och glad i själen varje gång. :)
Jag hoppas verkligen att du inte lägger ner bloggen för jag förstår när jag läser andras inlägg att du behövs.
Det är inte lätt att vara en offentlig person för med detta kommer inte bara vänliga ord utan även "påhopp" i olika former.
Visst kan man bli ledsen över andras hårda ord, men jag hoppas att du struntar i detta och låter det bero. Detta är DIN blogg och DINA tankar. Varken jag eller någon annan kan säga att du skriver eller gör fel saker. Alla är vi olika och det är ju det som är så intressant med att vara människa.
Kör på Malin för vi är många som vill fortsätta att läsa dina vackra ord! :)
Namaste
//Carina
Posted by: Carina | 01/21/2010 at 08:50
Känner så väl igen ditt sätt att tänka Malin! Hela tiden är jag på mig själv och tänker "har jag bekräftelsebehov?"och det ena med det andra. Men vi är ju här och har en mänsklig upplevelse, så det är klart att vi har ALLT det där som det innebär att vara människa, och det är inte dåligt för det. Bara man ser och accepterar sin mänsklighet, typ. Din blogg är ngt väldigt BRA. Det hade känts mera självgott om du dragit in din blogg. För att upp nå ngt måste man utstå mkt obehag och besvikelser. Jag tror att vi kan förändra!! Just nu är jag inne i en svacka i mitt liv och har svårt att se och acceptera allt vad det innebär att vara människa.. Din blogg ger hopp och tröst.
Kram m
Posted by: Martina | 01/21/2010 at 08:56
Du är klok som en bok, känslig som en skör blomma för frost..
Forsätt ge oss som "hör" dig, av dina tankar, låt dig inte nånsin bli golvad av de fåtal som inte gör det, dem finns runt oss oavsett vad och hur vi än gör o förklarar oss.
Klart du tar illa vid dig när du blir missförstådd, allt annat vore konstigt, så jag blir glad när du vänder på allt så du kommer ut på "andra sidan" o hoppas av hela mitt hjärta att du forsätter...
Ge gott, få gott..
Namaste.
Nette
Posted by: Nette | 01/21/2010 at 10:03
Det är redan 23 kommentarer om att du ska fortsätta blogga.
Vi är dina soldater Malin även om alla inte kommenterar och du har fler soldater som vill försvara dig än du tror.
Vi är soldater utan vapen men vi vet hur man försvarar ändå.
Posted by: A | 01/21/2010 at 10:08