« Dagens lunch!! | Main | Nu är kurserna för 2010 ute på hemsidan. »

01/22/2010

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Herregud vad bra du uttrycker det...just så...

Jag hörde om en pojke i Tahiti på radion just....han hade varit levande begravd under rasmassorna i flera dygn, han blev tvungen att amputera ett ben och han hade blivit av med hela sin familj och många vänner!
Journalisten frågade vad han tänkte göra nu.....han sa att han tänker kämpa....kämpa allt vad han har, för att hitta nya vägar att gå!
Jag fick gåshud....

Åh...jag älskar som jag aldrig älskat!

Kära Malin ..du skriver så vackert och det ger en eftertanke som hänger kvar. underbart med människor som kan inspirera varandra. Jag läser just Finn din livsuppgift av Robin Sharma du har säkert redan läst den ,väldigt bra bok. Tack för dina påminnelser om lidandet på Haiti det fick mig att ännu en gång denna veckan gå in och sätta in en slant.Ha en härlig helg med dina kära. Kram Lotta

Suck o tack Malin, så fint o så tänkvärt, precis den medicinen jag behövde nu.
Min varmaste kram

Jag hörde en gång en intervju med en pojke i ett fattigt land kommer inte ihåg vilket(det var ett tag sedan). Han sa att han inte förstod meningen med att folk i rikare länder skulle ha dåligt samvete för de som bor i de fattiga länderna. Hade han själv haft förmånen att bo i ett rikt land skulle han utnyttjat och njutigt av det till 100%. Jag tror att han menar att om man väl får tillgången så utnyttja den. Jag vet inte men jag brukar tänka på det han sa när jag får se missär från andra länder. Vara glad för att man har det man har och nyttja det till fullo men med respekt. Jag mår också väldigt dåligt när jag läser om människor som är svårt sjuka, och har otroligt mycket empati för föräldrar till dödssjuka barn. När jag hör om sådan så tänker jag tankar som att ta vara på mina barn allt måste vara bra och rosenrött, inte bli arg, ha mycket tålamod osv. Då tänker jag på en mamma som har ett barn sjuk i cancer som sa att hon inget hellre önskade att hon fick vara hemma och tjata på sitt barn, bli arg, bli vänner och allt som hör det normala till istället för att bo på ett sjukhus och vänta på om barnet ska bli friskt el dö. Det kanske finns någon mening med att vi oftast inte kan hålla de här, ta hand om varandra tankarna levande särskilt länge. De finns där ett tag ef katastrofläget för att sakta vända om och släppa fram vardagen och stöket kring det igen. För att sluta bli besviken av att inte kunna hålla katastroftankarna kvar länge el för alltid så försöker jag lära mig att uppskatta vardagen och sakta men säkert förändra det som inte behöver finnas kvar. Ta hand om er! Maria S

Mina ögon tåras. Du skriver så vackert Malin. Så tänkvärt! Mina tankar gick till Haiti imorse i bilen på väg till min butik. Så jag har skrivet ett litet inlägg på min blogg där jag ber mina bloggläsare att SMS:a till insamlingen du startat. Ett litet bidrag med ett stort hjärta. Ett SMS på vår mobil....några sekunder av vår lördag...en liten slant...som tillsammans med alla andra slantar kan bli en stor slant. Sköt om dig! Stor kram Ulrika

Tack Malin för allt otroligt fint o tänkvärt du skriver, blir berörd så att tårarna rinner, speciellt din kärleksförklaring till Martin, precis så vill jag uppleva kärleken en dag. Är för första gången inne på din blogg ,men jag lovar att det inte är den sista. Du inspirerar så o visar att vi människor har förmågan att påverka o åstakomma mycket.
Jag jobbar själv som yogalärare sen två år tillbaka o jag känner precis som du att jag har en vilja att vilja påverka människor till att växa i sina egna liv o få ökad insikt om sig själva o andra. Genom att göra detta känner även lilla jag att jag bidrar till att förändra världen på ett positivt sätt även om det är i mindre skala än så länge.
Kan också känna igen mig själv i dina tankar o funderingar när det gäller allt som pågår i ens eget inre liv.
Tack för att du gav ljus till min dag.
Goda tankar o varm kram/Annika

Så himla klokt :). Kram!

Malin, det är underbart att släppa dessa föreställningar, en efter en. Det ger en sådan frihet, även ett uppvaknade i hur man uppfattar verkligheten.

Men hur är det med att leva i nuet? Eller "mindfulnes" om man vill omgärda sig med "fina" ord. Vad det innebär att vara i nuet, det förstår man av denna underbara film baserad på en verklighetsskilldring om Dan Millman: The Peaceful Warrior
http://www.vattumannen.se/Product.aspx? ProdNo=F001323

"Dan Millman
f.d. världsmästare i gymnastik, kampsportsinstruktör, gymnastiklärare och fakultetsmedlem vid Stanford, U.C. Berkely och Oberlin College.
Han är medlem i U.C. Gymnastics Hall of Fame.

I mer än två decennier har Dans verk påverkat ledare inom alla yrkesområden – hälsovård, psykologi, undervisning, affärsverksamhet, politik, underhållning, sport och humaniora – som delar ett gemensamt intresse inom områdena personlig utveckling, andligt liv och mänsklig potential.

http://en.wikipedia.org/wiki/Dan_Millman
http://www.danmillman.com/ "

Malin, ursäkta reklamen, men om du inte redan sett filmen, gör det.

The comments to this entry are closed.