Vi önskar dig en glad Valborg!!
« mars 2010 | Main | maj 2010 »
.... på Nytorget på söder i Stockholm. En av dessa heroiska caféer som faktiskt tillåter hundar. Ägarinnan har en egen hund som går lös både inne och ute. Helt van promenerar den ut till parken och gör sina behov för att sedan gå tillbaka till Mattes café. Bodhi tittar nyfiket medan han försöker så obesvärad ut vid mina fötter. Den andra hunden lägger sig mitt på trottoaren och då lyfter Bodhi på huvudet och ser märkbart förvånad ut. Som om han tänkte.. Är du inte riktigt klok!!! Det är ju kallt där!!
Bodhi är nämligen lite kinkig när det gäller kyla. Själv ligger han på sin gråa pläd.
Det är inte speciellt kallt här trotts att solen gömts väl av molnen. En kvinna kommer fram och frågar om jag kan se till hennes barnvagn och det gör jag så gärna. Bredvid mig på andra sidan sitter en man som skrattar medan han läser tidningen. Nytorget myllrar som alltid och samba musiken dansar sig ut genom högtalarna här på Gildas.
Tänk att våren och sommaren är på väg! Då kommer denna lilla oas på söder vara fylld till bredden med folk och det kommer vara svårt att få plats vid några av utecaféerna. Så det är till att njuta nu medan man kan!
Efter allt papper sorterande till revisorn denna morgon känner jag mig riktigt värd något gott... Hm..
Nej nu ska jag ta en kaffe latte tror jag!!
Kramiz Malin
Då var jag hemma igen och sthlm möter mig även med sol. Lite kallare här dock. Dagarna har varit galet roliga och vackra och här kommer ett lite godbitar från vårt äventyr med 4good.
Morgonen var sagolik vacker från mitt balkongfönster. Jag såg fram emot att få yoga på stranden med de andra:
En stilla morgon på stranden...
Vi bodde på ett av Vingresors hotell och sängarna var så sköna. Jag sov som en stock!!
Frukosten var inte den bästa i Portugal men här var det däremot det motsatta. ÄNTLIGEN!!! Jätte god hälsosam frukost!
Det fanns internet på rummen men även flera datorer att låna nere i lobbyn.
Och även en bra träningslokal med utsikt över cafét och stranden.
4good brudarna Katrin och Carina sitter och jobbar i loungen. Ser jobbigt ut ;)
En god lunch med tex Paella.
Lite Afrodance på stranden..
Ingen tjejresa utan lite vinprovning. Här testar vi olika Cavor:
Trine gör det sk. syresättavinet tricket. Hon är bara såååååå härlig!
Jag åt en tomat och mozzarella sallad som mer såg ut som en bakelse..
Jag och Katrin från 4good, Trine från Ztv och Sara från Leva åkte iväg på en liten utflykt med Seats coola bil och hamnade helt fel och högt uppe på en klippa. Det var såååå läaskigt och när vi sedan märkte att det var en återvänds gränd blev det ju inte mindre scary!! Ny snygg bil och allt! Tänk om vi hamnade i havet!! SÅ jag bad brudarna gå ut så det endast var jag och bilen som tog det doppet i så fall...
Men vackert var det!!
Sista kvällen åt vi inne i gamla stan...mysiga små gränder och intressanta samtal... Jag tycker om dessa kvinnor! Tack för att ni finns!
En sista stund med den varma solen innan bussarna kom.. Många skrev upp sig på nästa resa igen.
Allt gick bra på flygresan hem! Thomas Cooks bolag var grymt trevliga, miljövänliga och med goood mat!! Martin kom ut och mötte mig på flygplatsen. Min älskling! Och om vi kysstes vet endast vinden alena... ;)
Hoppas du får en fin onsdag! Kram Malin
Jag sitter på balkongen och möts av morgon solen. Vi har precis yogat nere på stranden och ödmjukat oss inför dagen som kommer. Kärleksfullt väckt varje led och varje muskel i närvaro av morgonljuset och solens värmande strålar.
Nu har jag gått upp på mitt rum och satt mig på balkongen en stund. Nedanför hör jag frukostgästernas mummel och min mage börjar längta efter fruktsallad och yogurt. Men jag ville så gärna ta in denna morgon en liten stund till.
Så jag bar ut min dator och satte mig ned att skriva och då slog det mig att den dröm jag alltid haft, att finna en plats där ute i världen där orden rinner ur mig som pärlorna när den sköra tråden går av och dom faller vackert ner mot marken... Att den platsen kanske är här...
Eller är det bara så att det nu är dags..
Jag vet inte... Jag vet bara att jag känner mig hemma här. Och kanske är det som min pappa sa... När jag var lite tog både pappa och mamma mig hit på olika resor och vi var här under två veckor. Ibland sjöng dom på kvällarna men dagarna var våra. Kanske är det som han sa, att här var vi familj. Dom fanns hos mig hela tiden. Och eftersom dom var skilda åkte jag hit mer än en gång och fick uppleva tid tillsammans med var och en av dom.
Kanske är det därför mitt hjärta alltid slår extra slag av lycka när planet flyger in över Palma. Eller sorgen att åka här ifrån känns märkligt stor. Här var vi familj och vi sågs varje dag. På samma sätt som jag och barnen nu varit tillsammans i tre veckor i Portugal.
Vi har ätit tillsammans varje kväll. Skrattat och gjort aktiviteter tillsammans. Men även bråkat om kläder som slängs på golvet i rummet och att komma hem ifrån nattklubbarna på nätterna. Men vi har varit tillsammans. Hållit om varandra och mått bra.
Det är bara så tråkigt att vi slutar att göra detta när barnen blir stor... Istället för att fråga om våra barn och deras familjer vill följa med på en resa åker vi med vänner. Det är ju också mysigt men... Det här är guld värt! Jag vet att det är svårt att få till det men... Ibland kanske vi måste försöka för att få uppleva saker tillsammans.
Som sagt, jag vet inte...
Men det jag vet är att orden inte fattas mig och att mitt hjärta är fyllt av kärlek till livet. Och att jag ödmjukt just nu ser ut mot havet och tackar Gudinnan för det liv jag lever. Må jag alltid vårda det och låta det föda goda tankar och handlingar mot dem jag möter på min väg...
Tack!! Namaste... ( Låt min själ omfamna din) Malin
Ja då var tiden med ärtiga sportkläder över och tillbaka till hippi Malin igen. Men det var härligt att få strutta runt i lite Craft i några veckor. Kolla in Johannas rutmage och armar!!! I want!!
Det var svårt att lämna alla de fina vännerna som jag nu lärt känna i Portugal. Men det var ännu värre att skiljas från Martin och barnen på flygplatsen i Faro. Jag är inte så förtjust i att flyga och ännu värre när vi åker åt olika håll.
Men samtidigt känner jag att det är något speciellt med resan till Mallorca. Jag tycker om den här ön! Och jag skulle lätt kunna tänka mig att bo här.
Jag måste berätta något lustigt. När jag skulle kliva på planet rann tårarna ner för mina kinder. Jag blir så trött på mig själv när jag blir rädd. DÅ ser jag en man som läser en tidning och på baksidan står det ett namn med stora bokstäver som alltid får mig att tänka på Ärkeängeln Michael. Tårarna rinner då till lite till men mer av att jag förstår att jag inte ska vara orolig. Jag torkar tårarna och säger tyst för mig själv; Skärp dig Berghagen!! Du vill ju resa!! Du VILL bo utomlands en dag!! Då MÅSTE du flyga!!! Änglarna vakar över dig!! Och så bet jag ihop och bad om hjälp!
Planet var fullt. Men där jag satt var det HELT tomt! Tre lediga platser så jag kunde lägga mig ner om jag ville då vi väl kommit upp. Tyst viskar jag tack... Mindre chans för panik när jag har lite space...
Resan gick bra och så fort vi lämnat marken började min totala kärlek till vår planet ta över min rädsla. Jag tackar igen..
När vi landar går jag mot banden som kommer med våra väskor. Jag har bara en liten väska med mig så jag tar ingen vagn. Våra väskor ska komma på band 14 så det var bara att börja gå. Jag hade tryckt ner mycket i dataväskan också som jag bar på min axel och nu började jag bli lite sur på mig själv för att jag inte tog någon vagn. DÅ ser jag en vagn som någon lämnat vid ett av banden. Det är tomt runt omkring så jag börjar springa. När jag väl får tag i den och slängt upp väskan så tittar jag upp för att se vart jag är någonstans. Band 14!
Jag tackar igen...
Nu var det dags att få tag i en taxi. Jag tycker det känns lite obehagligt. Kan jag lita på taxichaffisar här... Det tar 35 min dit jag ska och tänk om jag hamnar med någon farlig man... Ja jag är lite dramatisk lagd...Jag ber tyst om en kvinna men tänker snabbt att det kanske inte är så vanligt med kvinnliga chaffisar här. När jag kommer fram visar mig taxivärden fram till en stor fin bil och där står.... En kvinna!!
Jag tackar igen! TACK!! När det är rätt går det lätt!!
Foto: Mat från avslutningsfesten i Portugal. Såååå god mat!
Foto: Martin njuter av en god dessert på Infante.
Foto: När vi hade packat klart idag så gick vi ut och åt hemmagjord glass så barnen skulle stå sig ett tag. Mumma! Rummet lämnades lite väl ostädat och det har jag lite dåligt samvete för...
Mitt nya " hem" på Mallorca är så fint och med eget kök och allt!
Foto: Min utsikt från mitt fönster i Alcudia.
Jag gjorde mig snabbt i ordning för middagen hade redan börjat för tjejerna. I restaurangen möts jag av 135 galna partytjejer som senare under kvällen dansar loss på dansgolvet. Ja snacka om kontraster!! Hälsovecka i Portugal med familjen och nu tre härliga tjej dagar på Mallorca!!
Efter ha varit här i tre veckor var det så dags för oss att gå bergspasset. Isak var hemma med de andra barnen i Monte Gordo. Det var så vackert och det doftande så gott!!
Lavendelbuskarna var enorma och de vita rosorna blommade för fullt. Det var svårt att urskilja dofterna för samtidigt som vi kunde känna den markanta doften från apelsinblommarna, kom det söta lugnande inslag av just lavendel och rosmarin. Men även kände vi doften av blöt jord pga det tidiga regnet som svept över bergen på morgonen. Och det gav också tallarna och pinjeträden en möjlighet att ge oss sitt välkomnande med essenser av barr och kåda.
Här kommer lite klipp som vi tog på vår vandring:
Det var en skön dag med mycket intryck och när vi kom hem somnade vi utmattade allihop på sängen.
Kram Från oss!!
Jag var lite nervös när jag fick nycklarna till lånebilen i hand... Var jag riktigt klok som tog barnen på en bilresa till Sevilla? Den skulle ta 1,5 tim och jag hade aldrig åkt denna sträcka förut. Hallå!!! Jag har aldrig kört bil i Spanien ever!! Tänk om något skulle hända. Men jag var fast besluten att få hämta hem Martin och hade han tagit sig ca 400 mil för att komma till mig så var det bara självklart att jag skulle ta mig till Sevilla. Dessutom skulle Linn fylla 15 dagen efter så det fick bli hennes present. En shopping dag i Sevilla.
Resan gick jätte bra och bara efter några mil njöt jag. Mil efter mil med apelsinlundar och vacker landskaps bild. Men när vi kom in i Sevilla växte paniken igen. Shit vad med bilar och Gud vad mycket folk. Staden var sanslöst vacker med den lilla floden och de vackra husen. Så småningom förstod vi att det var Tjurfäktning på gång så därför detta myller av människor. Vi åkte förbi det ena parkeringshuset efter det andra och det var köer och full över allt. Martin skulle komma med bussen från Malaga och jag hade absolut ingen aning om buss vart stationen var.
Då såg vi en autobusskylt och började leta. Men efter några varv tappade vi bort oss igen. Då såg vi ett parkeringhus som var ledigt och åkte in. När vi klev ut på gatan igen stod vi precis utanför Autobus byggnaden!! Coolt!!
Mycket pussar och kramar blev det när vår Martin äntligen kom!!
Vi fick en bild på Bodhi via nätet och Caroline. Titta så vacker han är!!! Åh vad jag längtar efter honom!!!
Nej nu ska vi äta födelsedags middag med min stora tjej! Kram Malin
I fredags hade vi avslutningsfest för alla som varit här i Portugal en vecka. DÅ passade jag på att spela in en hälsning till Tess Merkel som fyller 40 år. Här kommer den!!! Grattis Älskling!!! Love you!!!!!
Fredagarna är det alltid fullt Schema här på Springtime. Yoga som vanligt och sedan förberedelser för "Pricka tiden" tävling. Trots att alla var lite oroliga över om de skulle komma hem till Sverige på lördagen så körde vi på för fullt. Dessutom hade vi ett riktigt ruskväder med många ville vara med och springa ändå.
Det är ju en lycka att Gabriel Fors är här med ett helt fantastiskt kör gäng. Det sjungs faktiskt överallt!!! Och dom lättar verkligen upp stämningen här.
Medan körgänget repeterade för dagens avslutande konsert så var vi som sagt ute och slogs med vinden. Vi har ju riktiga Proffs här som löparledare denna vecka. Tex Evy Palm och Susanne Johansson.
Innan vi starte var det uppvärmning!
Alla mina nya vänner! Vinden bet men inget kan stoppa en träningsnörd!! Så vi gosade upp oss i varandra tills dess att de första löparna började strömma in.
Sofia och Magnus hamnade i ett långt samtal om stretch, tror vi, för vi såg dom visa olika övningar för varandra där på stranden.
Evy Palms underbara man skyddade sig mot vinden. Och så fort tävlingen var avklarade rusade vi in i värmen igen. Där möttes vi av kören som bjöd på härlig sång! ÅÅÅÅh vilken glädje dom spred!! Vi satt med ett leende hela tiden. OCH sjöng förstås med!! Dom kom från hela landet och möttes i Portugal för sång och träning. Nästa gång åker vi till Karibien 2011. Ska du med ?
På eftermiddagen blev det ett skönt yogapass igen och vi vart rejält varma. Några av de som kört hela veckan kunde nu göra häftiga lyft tillsammans. Här är Åsa och hennes man.
På kvällen blev det avslutningsfest på en liten restaurang på stranden. Mycket sång och glädje eftersom kören var fullkomlig omöjligt att stoppa. Jag och Isak somnade ca 24 och innan dess tittade vi på nyheterna. Dom kommer nog inte hem på lördag ändå... Och Martin kommer inte ner....
Isak tyckte att vi kunde åka till våra vänner i Frankrike och vara där och så kunde Martin komma och hämta oss med mormors bil. :) Ja varför inte..
Önskar dig en fin lördag! Kram från Monte Gordo
Recent Comments