« april 2010 | Main | juni 2010 »
Från gårdagens rockbröllop då Danne gifte sig med sin Angela på grönalundsscen under Mustasch konsert. Från en rockig vigsel där prästen bar tattueringar och coolfrilla. Och där festen efteråt gick helt i svart. Så var dagens bröllop på en helt annan planet. Jag såg inte en enda tattuering och några av gästerna var influgna från affärsvärldens London. Kostym var det som gällde för herrarna och vackra klänningar för damerna. Maten var tre rätters med helt grymt gott vin och varmrätten var hjortstek. Bruden, min kusin, var sagoligt vacker och min faster grät nästan hela tiden av lycka.
Äntligen Brudparets kyss!!
Mina fantastiska fastar var förstås på plats! Brudens mor i Svärdsjödräkt som hon själv har sytt.
Spelmän spelade musik i från Dalarna eftersom vi har spenderat många av våra Berghagensomrar där.
Gäster från London var förstås där eftersom brudparet nu bor där.
Ett litet tag kom även regnet och gjorde sin visit på bröllopet.
Men under en korridor av asparna gjorde vi oss vår tillflykt och fick bra skydd från regnet.
Efter en timmes små pratande i trädgården kom Skansens tåg och hämtade oss för att ta oss till restaurangen.
Maten var som sagt sagolikt god och får fem stjärnor rakt av. Lagom med tal och lagom med sång. Jag tycker inte så mycket om att hamna bredvid någon jag inte känner men jag hade en suverän bordsherre som gjorde även sitt till att middagen var så lyckad. Martin var bara några stolar bort också.
När allt vart klart tog vi tunnelbanan hem till vårt lilla kryp in på söder. Trötta, mätta och lyckliga.
Tack älskade brudpar både för Igår och idag! Tack för att vi fick vara en del av era stora dag! Önskar er all lycka på vägen!
Namaste, Malin och Martin
Tänk att det alltid är så.. att när du äntligen har kommit till en insikt och den sjunkit ner i kroppen, själen ja ner i ditt absolut djupaste inre. Så är det som om livet säger, bra där men funkar det i verkligheten? Har du fattat grejen och är du redo att ta utmaningarna nu när du anser dig komma så långt...
Åååååh!!
Som du tidigare läst har jag jobbat med ett mönster i mig som har med en tidigare relation att göra. Barnet i mig skapade för länge sedan en uppfattning och den uppfattningen styr, eller jag menar har styrt i mina vuxna relationer. De senaste månaderna har jag jobbat hårt med den uppfattningen och en dag, en kväll föll alla bitarna på plats. Och från att ha gått på tå satte jag nu ner hela foten. Och även om jag vet att det ALLTID är så att livet då kastar in den ena utmaningen efter den andra hoppades jag att jag skulle slippa denna gång.
Insikten blev ju att jag inte stod så stadigt på foten som jag trodde. Eller ovanan gjorde det lite vingligt.
Att sätta gränser är svårt när man älskar. Och det spelar ingen roll om det gäller en partner, vän, anhörig eller tonårsbarn. Det är svårt bara.. En del av dig vill ju så gärna vara till lags och den andra vill säga, Vänta nu... du kliver på mig med så stora steg så att jag har svårt att andas. Hur hittar jag balansen med att vara kärleksfullt förstående och kärleksfullt gräns-sättande?
En nära vän kom till min dotters konfirmation lätt berusad. Personen var inte alls otrevlig på något sätt och inte någon av barnen märkte av det men vi som har dansat några varv med alkoholen eller sett dess effekter på dom vi älskar, såg det på en gång. JAG blev den som fick uppdraget att sätta gränsen. Att köra TUFF Kärlek. Och jag våndades för detta, för det var en vän som jag höll så kär. Jag försökte komma ihåg vad jag lärde mig på Jälla ( AA behandlingsdag för anhöriga) och precis när jag skulle ta steget tog personen själv steget till erkännande. Puh!
Två dagar senare får jag ett samtal. En anhörig ( Ingen ni känner till ) har fått återfall efter ett års skilsmässa från alkoholen. Efter det att samtalet kom, satt jag tyst i flera minuter. Jag hatar alkoholen! Jag hatar droger! Men jag hatar det inte pga av att de jag älskar blir konstiga, dumma i huvudet eller löjliga. Utan pga att den tar min plats. Ja det är en ego grej! Jag hatar den för att den ALLTID kommit före mig eller dom som personen älskar. Ja du kan nästan säga att den är en svartsjuke grej! Jag är inte svartsjuk annars. Det lärde jag mig tidigt att det är fullkomligt meningslöst att vara. Med föräldrar som är HELA SVENSKA FOLKETS var det bara att lägga ner den biten. Och det är sällan den dyker upp. Jo jag blir svartsjuk om jag ser det med egna ögon men annars får den varken min tid eller min energi. Men alkoholen... drogerna... är mig ett större hot än någon puma. Jag hatar det!!
Och jag hatar att det ska kallas kärlek att behöva sätta gränser och säga väljer du detta så går jag. För...gällande en annan kvinna är det ingen långvarig diskussion. Men gällande beroendet av en berusning blir det alltid ett förbannat liv.
En ensamstående man kom hem och berättade att han träffat en kvinna. Hon betyder så mycket och tänk, hon har fått honom att sluta dricka. Dottern tittade länge på sin pappa och jag vet att han väntade sig och trodde att hon skulle bli glad. Alkoholen hade ju varit ett problem så länge i familjen. Hon reste plötsligt på sig och sa medan hon tittade honom djupt in i ögonen. "Hon fick dig att sluta dricka, men du kunde inte sluta med hänsyn till mig, och till din familj? Vi som alltid älskat dig och förlåtit dig så många gånger. Och nu förväntar du dig att jag ska ropa hurra?! "
Hon är min hjältinna just nu.
Förutom det har jag haft lite små samtal med min tonåring hemma och det har varit jobbigt att sätta gränser även där. Det har inte handlat om alkohol eller fester utan åter igen mitt ego. Hennes mamma vill ha tid med henne. Även om jag vet att kompisarna betyder så mycket mer just nu så är det åter igen något i mig som kryper ihop i fosterställning och bara gråter.
Det är som om en del av mitt liv handlat om att bli prioriterad. Publiken, andra människor, alkoholen och jobb har alltid kommit före mig. Och den litenheten i mig har fått nog. Hon tänker inte sitta på trappen och vänta på att den hon älskar ska komma. Bli prioriterad och känna sig älskad. Hon sätter ner hela foten och går. Jag gjorde det iallafall. Men jag inser nu att det inte är så enkelt.
Mais quand je crie, nul n’entend
Nul ne voit à quoi je pense
Att bryta sitt eget mönster är tufft. Att försöka gå nya vägar när fötterna inte riktigt funnit mark än är svårt. Det vinglar även om viljan i mig finns där. Men jag tänker inte gå upp på tå igen. ALDRIG!!
Kärlek är också att säga NEJ. Tuff kärlek kallas det har jag hört. Men varför finns det fortfarande en del av mig som tittar tillbaka på trappen och väntar på att den jag älskar ska komma och hämta mig... Prioritera mig..
Namaste, Malin
Jag och Martin satt och övade på Gayatri Mantrat i går kväll innan han gick iväg och spelade med sitt band på en klubb i stan. Vi hade suttit i solen på skinnarviksberget och när vi kom hem frågade Martin om just det Mantrat. Utan att veta att det var en bön till solen.
Ett mantra är något som man koncentrerar tankeverksamheten på under meditation. Mantrat är ett ord, eller ett Namn på Gud/Gudinnan som man konstant ska upprepa. Mantra kommer från roten Man, dvs sinne och Tra betyder befria, alltså betyder mantra ett ord eller Namn som befriar sinnet.
Syftet är att stilla sinnet genom att låta det arbeta med en enda sak. En fras som upprepas om och om igen. Som i den kristna/katolska Taizé mässan. Den djupare meningen är att förstå, eller att förenas med filosofin som ligger bakom mantrat. Mantra kan också ingå i utövandet av olika Yoga former.
Det mest kända mantrat är "aum" eller "ohm" som också ingår i många mantran.
Bokstäverna i aum står också för den hinduistiska treenigheten som, bokstav för bokstav, A utläses för Bramha (skaparen, början, födelsen), U Vishnu (uppehållaren, nuet) och M Shiva (förgöraren,slutet, döden).
Punkten står för Nirguna, alltså det omanifesterade och det bortom den materiella naturen. Man kan säga att aum-tecknet är tecknet för Alltet, allt som är, och även tecknet självt är ett vanligt mantra.
Min översättning av Gayatri Mantra, så som jag tänker när jag sjunger den är:
"Solgguden, hör min röst.
Inspirera oss och till att behålla
det gudomliga ljuset i våra liv och i vårt inre."
Den är därför perfekt att lyssna till under Yogans Solhälsning eller bara sittandes i Solen i Ipoden.
Och här är texten:
"Bhūr bhuvaḥ svaḥ
Tát savitúr váreṇyam
Bhárgo devásya dhīmahi
Dhíyo yó naḥ pracodáyāt "
Namaste Malin
Igår var vi iväg till Sex and the City premiären och hela filmen handlar om flärd. Och Sex och kärlek så klart. Filmen var bra även om den var lite överdriven ibland. Vi skrattade ofta och njöt av den värld som några få har tillgång till. Det var väl någon scen som också var lite sömnig eller tjatig men gå absolut och se den om du vill skratta lite. Det jag tycker om men serien är Carries funderingar. Jag känner så igen mig i dom. Tankar som jag möter under dagen och som slutligen hamnar här på bloggen. Tankar jag delar med mig av till dig. Skillnaden är att Carrie ofta skriver om relationen till andra. Jag skriver om relationen till mig själv. Men jag borde kanske vidga vyerna nu när jag hittat de flesta inre bitarna.
Halva filmen utspelar sig i Abu Dhabi och det fick mig nästan att gråta. Jag längtar så tillbaka till Oman så det finns inte ord för det. Jag älskade det landet så otroligt mycket trots att jag var där en sån kort stund. Det är något med mystiken, sjalarna, de svart målade ögonen och sandynorna som får mitt hjärta att slå något så enormt. Gypset blomman i mig växer sig stark där. Och något hände i mig där...
Den 9 augusti 2006 skrev jag på bloggen:
"Idag kom tidningen Mama i brevlådan med mig och Isak på omslaget. När jag slog upp tidningen blev jag alldeles varm i hela kroppen av alla bilder. Inte av bilderna på mig, det trynet har jag sett en hel del av redan, nej utan bilderna från Oman. Något hände mig där...
Jag visste det redan innan jag åkte dit, att något skulle klicka inom mig. På arlanda hade jag köpt Paulo Coelhos bok Zahiren och jag försvann in i varje sida där jag låg på stranden. Varje ord talade till mig och det är så häftigt när man känner så. Han skrev den här boken till mig!
Jag tror jag fann min själs längtan där i Oman. Du vet när man har längtat efter någon eller något hela sitt liv och helt plötsligt kommer man till insikt om att man har funnit det.
Där på stranden i Oman... Jag minns så väl vad jag kände just då. En sån otrolig känsla av frid. Ni vet som när man omfamnas av någon och du känner att i den här famnen kan jag stanna för evigt. För du känner dig så lugn och trygg där. Och då menar jag verkligen inte ett par starka armar för det är inte styrkan i armarna som gör det utan hjärtat som
äger dom. Precis så kände jag när jag stod där på stranden. Frid...trygg... och fylld med mod.
Jag är född Kristen och jag älskar den katolska Madonnan. Jag sitter och pratar livet med månen och yogar med hjärtat hos Buddha. Och på en strand i Oman, ett muslimskt land, fann jag den jag innerst inne vill vara. Nej inte muslim jag har en stor respekt för allas religioner. Jag menar att jag fann mitt hjärta. Och jag letade inte längre, jag väntade... Med god hjälp av Monsieur Coelho.
Så tro inte att svaren till din själs längtan alltid kommer på platser där dina små fötter har vandrat tidigare. Dom kan komma från helt oväntat håll. Vårda därför varje nytt möte, varje samtal, varje ny plats för alla kan dom ha en gåva i sin hand och kanske en nyckel till ditt hjärta.
Igår talade jag med månen om min otålighet som hela tiden drar i mig. Idag påminde han mig om en av de vackraste platser på jorden och vad den stranden gav mig. Frid, trygghet och ödmjukhet. Men också mod. Tålamod...
Tack Oman för att du hjälpte mig att hitta hem, till min själs längtan...Vi kommer att ses snart igen."
Så nu när jag satt där på biografen och såg bilderna från den delen av världen ville tårarna bara rinna. Och tror ni det blev bättre av att Aidan dyker upp där på marknaden i Abu Dhabi!!! Jag och Love höll i varandras händer och mitt hjärta rusade. Du vet, den där upplevelsen vi tjejer drömmer om när vi längtar. Att vår dröm man ska stå där på en marknad i Abu Dhabi och våra ögon möts och hela världen stannar eller snurrar. När Carrie sedan går på stranden i skymningen och tänker på alla känslor som nu rusar i henne känner jag så igen mig. Jag gjorde likadant där i Oman... Jag hade bara inte lika snygg klänning som hon. En fantastisk röd klänning !!!
Efteråt gick vi till festen som var mitt i Stockholms shopping Mecka. Butikerna hade nattöppet för festen skull och jag fick hålla i mig så jag inte drogs in i allt shoppande. Filmen hade verkligen väckt den lusten. OCH skriv klådan!
Även något som är trasigt kan bli något vackert. Det är som när ett pärhalsband går sönder. Pärlorna faller sakta mot marken och flyr åt alla håll. Min uppgift sedan är att lugnt och stilla hitta varje pärla igen och trä ett nytt halsband. Ett halsband som är mer jag.. Och på det sätt jag vill att det ska vara. En del pärlor vill jag inte ha tillbaka, en del är för evigt borta men de vackraste är kvar till mig att bära...
Jag fick en gång ett halsband av mina systrar. Det var när jag fyllde 40 år och vi firade det genom att åka till Cannes. På det hängde det en pärla. Min syster Kristin sa, den är en symbol för dig. Den är skinande som din själ och den ser skör ut men klara mer än vad somliga tror. Idag, 4 år senare, känner jag igen mig i det... Det gjorde jag inte då.
Var rädd om de pärlor du har i ditt liv! Och dom du vill bära. Och våga släppa taget om dom du en gång förlorat. Sluta leta och vårda istället dom du har kvar. Bär dom stolt! För du har trätt varje pärla alldeles själv. Med Kärlek, svett och tårar.
Namaste Malin
Ja nu är jag trött på alla konstigheter vi smörjer in oss med!! Men först:
Tack alla ni för era förslag! Det är jätte bra om ni tipsar här på bloggen för då kan vi lättare ge kunskapen vidare. För en bättre och vackrare värld!!
Och... jag tror att jag har hittat min hudpärla nu. När jag och Martin skulle äta på den vegetarisk restaurangen Vurma på Gästrikegatan slog det mig att det fanns en svensk hudvårdserie som höll till lite längre upp på gatan. Wise hette den. Min mamma bodde här i många år så det var ofta som jag fastnade på Axelssons shop porten bredvid hennes. Och där fanns Gunilla som då börjat ta fram en egen hudvårds serie. Genom åren har vi träffats på olika tillställningar och jag har sett hur produkten utvecklats. Så jag bad Martin att vi skulle gå förbi där på vägen hem.
Mycket riktigt fanns hon kvar men ingenting av Axelssons shop. Nu fanns bara Wise där vilket underströk att det gått bra. Vi satt länge och pratade gamla minnen. Om hur vi kunder kunde komma in och personalen blandade ordning våra egna massage krämer åt oss. Lycka!
Idag är Wise ett etablerat märke som är ekologiska och tillverkas i Norden. Förpackningarna blir vattenånga när de förmultnar och färgen på förpackningen är även den miljö märkt. Och 3 % går till ett kvinnoprojekt mot könsstympning och för att alla barn ska få gå i skolan i Västafrikanska Guinea. Dom kan tyvärr inte skicka pengarna utan dom åker ner varje vinter och lämnar pengarna personligen till dom som sköter projektet.
När dofterna kom svävande upp mot mitt ansikte log mitt inre behagligt. Det är något speciellt med det naturliga...
Rengöringen hade fått fem getingar i expressen och ögonkrämen 10 av 10 i olika tester så det var ett säkert val. Förr använde jag alltid en olja i ansiktet men jag har inte haft det på ett tag. Men nu stod rosen serumet där och bara slet och drog i mig så det var också ett måste! Det blev dag kräm och mask också!
Nu har jag testat produkterna en gång allt känns bra! Huden blir lycklig av att inte ha några konstigheter på sig och alla krämerna är väldigt dryga. Det ska bli såååå spännande och se hur det här funkar. För det är ju alla rätt just nu:
Ekologiskt
Närproducerat
Prisvärt
Drygt
ekologiska förpackningar
Och en god tanke bakom
Vore guld om det funkade för huden också!! Jag fick en massage olja på köpet för att jag handlat så mycket. Den fick Martin! Jag vet ju vem han kommer använda den på.. Känner mig lite öm axlarna faktiskt ;)
Gå ut på www.wisenaturkosmetik.se om du vill veta mer men gå gärna in på tidigare blogginlägg och se läsarnas egna tips. Det står under titeln" Är åter i Stockholm". Nu ska jag bara hitta juste smink också.
Namaste, Malin
Recent Comments