En ledig stund på förmiddagen hemma hos Martin. Morgonens stillhet får mig alltid att fundra lite.
Inom varje vuxen, i alla fall de flesta, finnas ett sårat eller t o m trasigt barn. Någon gång eller vid flera tillfällen när vi var barn öppnades ett sår som sedan hade svårt att läka. I naturfolkets tradition säger man att det inre barnet lämnar själen och sätter sig någon annanstans där den kan känna sig trygg. I samma sekund föds längtan inom dig. Längtan att bli hel. Och du söker olika möjligheter till att bli det. Oftast genom något typ av beroende. Beroende av andra eller andra saker som för en stund ger dig den lyckokänslan du behöver.
Efter min resa i helgen hos Margitta Wigren, där flera av oss faktisk gjorde upp med en förälder, insåg flera av oss att något inom oss blev läkt. Med Gittans hjälp klippte vi det negativa band till en eller flera upplevelser från våran barndom och bestämde oss för att det inte längre skulle ha någon makt över det liv vi idag lever. Bara det som är gott blev kvar. Vi hämtade hem det lilla barnet inom oss igen. Höll om henne och fick henne att känna sig trygg. Lovade henne att vi skulle vara rädd om henne och inte göra illa henne igen. Inte låta NÅGON göra det. Och efter några samtal med dom som var med känner vi alla likadant. Det handlar inte om att finna kärleken i vårt liv utan det handlar om att bli hel.
Längtan efter DEN PERFEKTA PARTNERN, den ska "mannen eller kvinnan i ditt liv, handlar inte om en annan människa utanför dig. Utan att hämta hem barnet... När du hittar henne eller honom blir inte kampen så ivrig längre. Lugnet infinner sig och du funderar över vad och vem du egentligen vill ha i ditt liv.
Nu när vi är det lilla barnet vilar tryggt inom oss igen har längtan bytts ut mot något helt annat. En annan hel människa. Inte någon att vara beroende av. Inte alls! Nej snarare någon att dela tankar, upplevelser, äventyr, sorger och känslor med. Någon som är villig att resa med dig på samma villkor.
Och vaksamheten om detta lilla inre barn är som tio lejoninnors styrka.
"-Om du inte kan respektera mig. Om du inte kan vara rädd om mig. Om du inte kan ta hand om det som behöver tas om hand i DIG så ska vi nog inte gå tillsammans just nu. " Visst vi kan hjälpa varandra att läka men då på lika villkor.
Vi är alla sammanlänkade med varandra. ALLA! Och med trasiga hjärtan skapar vi en trasig värld. Tänk om det faktiskt är så att DU kan förändra inte bara DIG SJÄLV eller DITT LIV genom att läka ditt inre barn. Läka ditt hjärta... Tänk om DU faktiskt kan läka EN HEL VÄRLD om du gör det.
Kanske värt ett försök...
Namaste! Från djupet av mitt hjärta.... Malin
Oj vad bra skrivet! Gick rakt in i hjärtat! Plötsligt fick jag ord
på det som jag och min sambo går igenom nu,
Namaste Martina
Posted by: Martina | 10/06/2010 at 15:03
Så fint skrivet och klokt. Och är det inte just det som är något av det finaste vi kan ge oss själva tillåtelsen att få bli just som du skriver en hel människa. För kanske är det först då som vi kan slut ut i full blom som de personligheter vi är ämnade att vara och kanske också respektera varandra för dem vi är.....
Posted by: Elisabeth | 10/06/2010 at 15:07
Underbart!! jag vill , men svårt att börja på ngt sätt. Jobbig process... men ngt att sträva efter. TAck! din blogg är en STOR inspiration!!
Posted by: Anette | 10/06/2010 at 15:17
jätte vackert skrivet o jag håller också på att hämta hem mitt inre barn..ibland är vi nära sammankopplade o ibland känns vi långt ifrån varandra. Jag vill att mitt inre barn ska vara vara med mig hela tiden o att jag ska bära det varsamt fram i livet som jag bär mig själv...
tack för din undrebara blogg, ger mig många tankvärda ord pålivets väg
kram Åsa
Posted by: Åsa | 10/06/2010 at 15:35
OJ vad berörd jag blev! Fick panik känsla så nått hände! Vill nog gråta en stund!Behöver nog läsa det du skrivit om igen! Jag vet nog vad det är men "locket" gör för ont att lyfta på! Rädslan tar över!
Jag tycker jätte mycket om din blogg Malin! Den ger mej bla värme,omtanke,insikt,glädje,styrka,kunskap,sorg,fantasier och eftertankar.
Varmaste Kramar!
Eva
Posted by: Eva | 10/06/2010 at 17:39
så sant och vackert...<3
Posted by: Eastwick | 10/06/2010 at 18:34
Tankar som berör. Inte bara ordets makt som är stor utan även tankens. Dina ord når ut och gör skillnad. Tack!
Posted by: Anna | 10/06/2010 at 22:29
Jaaa!!! Jag gjorde en stor "soulretrival" for ett ar sedan (och nagra mindre fore det) och det fungerar faktiskt. Det forsatter att fungera och man ser livet och relationer pa ett annat satt, men det exkluderar ocksa andra sa det ar inte alltid sa latt att bemota. Det ar bl a darfor jag dansar, for att den lilla flickan inte fick det och blir sa glad nar hon nu kan igen.
Aloha,
/Alexandra
PS. Pa sondag ar det den 10/10 2010 och da har vi en djup mediationshealing session har med mycket ljus. Da borjar skiftet! DS.
Posted by: Alexandra Telluselle | 10/06/2010 at 23:01
Glomde saga att det ar viktigt att ge sig tid att integrera det inre barnet igen och att verkligen forandra de beteenden man haft som "coping-mekanismer" sa att helandet blir befast. Man maste lara om och utga fran att man ar hel.
Posted by: Alexandra Telluselle | 10/06/2010 at 23:05
Så bra skrivet Malin dina ord gick rakt in i mitt hjärta
Tack för din fina blogg
Kram Mia
Posted by: Mia | 10/07/2010 at 08:23
Jag blir alldeles varm men sorgsen i hjärtat…
Du berör min själ så det gör ont, jag förstår vad du säger och mitt inre gråter. Jag blev väldigt ledsen av den här texten...
Jag sitter här på jobbet med klump i halsen och känner att jag skulle vilja skrika…..skrika skithögt!!!
Känns jättejobbigt, river upp gamla sår...det gör ont!
Mina föräldrar älskar mig oerhört mycket och jag älskar dem. De gav mig vad de kunde när jag var liten..känner mer att det är andra och djupare sår som rivs upp igen, inget med mamma och pappa...men övergivenheten och sveken från annan gör sig påmind.
Samtidigt är det så himla skönt att du sätter fingret på och pekar ut essensen som ger mig förståelse för mitt jag i nuet, ger mig insikt, lyfter upp den lilla flickan inom mig.
Du ger mig ökad förståelse och lär mig att få ännu mer kontakt med mitt hjärta...tillit och ovillkorlig kärlek...tack snälla!
Dina texter är sinnligt varma, innerligt kärleksfulla och jag uppfattar dig enastående urmoderlig, fina förebild!
Och lejoninnan i mig förstår också nu vad jag ska säga min vän….tack!
http://www.youtube.com/watch?v=1w7OgIMMRc4&ob=av2n
Kärleksfulla kramar //Anette <3
Posted by: Anette <3 | 10/07/2010 at 16:01
Det är så oerhört fascinerande att se till hur alla våra erfarenheter spelar en stor roll för vår självbild o självkänsla. Jag är just nu väldigt intresserad av M. Cullbergs-Weston symboldramaterapi där man tittar på sitt lilla barn och arb. med att stödja och läka det som fattas.
Kram Miss M
Posted by: LyckSökerskan | 10/08/2010 at 11:32
Blir skogstokig:). Lever med en man som är 11 år äldre men inte på samma nivå... Han tycks repetera gamla mönster från barndomen, o det är jag som får möta detta gång efter gång. Har själv tagit tag i mitt sårade barn osv o börjar bli trött på att "vara mamma" åt någon annan. Det är väl upp till alla, även män, att förbättra sig. Trött som fan på det här.
Kram m
Posted by: Martina | 10/09/2010 at 17:19
Ett tips: "Att leva med sanningen" av Camilla Danilda. Hon har tagit hand om det inre barnet som ingen annan (säger hennes man...). Läs den!
Munay
Posted by: Rickard Danilda | 10/10/2010 at 00:29
Var hittas "gudinnetemplet" om man vill påbörja resan att ta hand om det lilla barnet inom sig?
Posted by: Ulrika | 10/12/2010 at 22:04