En väninna kom in på Caffären idag och kokade. Så jag känner att vi behöver prata om detta här på bloggen.
Låt oss ta upp ytterligare än rädsla. Svartsjuka! Jag är NÄSTAN befriad från det. Efter en barndom med föräldrar som som är hela svensk folket fick jag tidigt lära mig att tygla dom känslorna och att göra ett val. Annars hade jag nog gått sönder. Jag tror att jag har pratat om det här förut..
Vad är det för val jag gör? Jo rädsla eller lämna över. Jag kan inte kontrollera en annan människa pga av mina egna rädslor. Det är inte rätt heller, om jag nu ska tro på något av det jag jobbar för och med. Här är svartsjuk inte passande. Alltså då menar jag svarsjuka grundande på antaganden och rädslor. Ser jag något konkret eller får höra något konkret då blir jag ett monster. Självklart!
Men jag blir också skogs tokig när mina rädslor försöker kontrolera andras liv. Jag kan nästan maniskt sätta mig i ett hörn och ilsket stirra inåt och bestämt säga till den lilla kontrollerande madamen i mig. " Va fan håller du på med?! "
Nej ! Om vi som inspirerar och hjälper andra med att öppna sina hjärtan. Vi som håller dom i handen när de försöker möta SINA rädslor möta sin själ, stå i all sin moderliga gudomlighet och hoppa ut i livets skapande. Vi får inte tramsa med sånt som rädslor som låser och stänger in eller förminskar någon annans uppgift i livet.
No way!!
Jag drog ett kort från min kortlek med budskap från livet. Det står:
"I Open my own consciousness. I let go of the material world and open my higher consciousness. I became aware of my greatness and my importance within the universe. I no longer feel inferior. I believe in myself and I believe in life. I accept myself an I Love myself completely. My mission is important and I live it fully. "
Exakt!!
Och vad har jag för rätt att hindra någon nära mig att göra sin resa och sin uppgift?
Nej Gudinnor! Släpp taget, ske det som sker.
LÄMNA ÖVER Och händer något som gör ont kan du göra upp med det då. Inte innan i form av kontrollerande draman. Möt dig själv istället. Vi har ett jobb att sköta! Ett viktigt jobb!
Låt min själ omfamna din!
Malin
Låt oss ta upp ytterligare än rädsla. Svartsjuka! Jag är NÄSTAN befriad från det. Efter en barndom med föräldrar som som är hela svensk folket fick jag tidigt lära mig att tygla dom känslorna och att göra ett val. Annars hade jag nog gått sönder. Jag tror att jag har pratat om det här förut..
Vad är det för val jag gör? Jo rädsla eller lämna över. Jag kan inte kontrollera en annan människa pga av mina egna rädslor. Det är inte rätt heller, om jag nu ska tro på något av det jag jobbar för och med. Här är svartsjuk inte passande. Alltså då menar jag svarsjuka grundande på antaganden och rädslor. Ser jag något konkret eller får höra något konkret då blir jag ett monster. Självklart!
Men jag blir också skogs tokig när mina rädslor försöker kontrolera andras liv. Jag kan nästan maniskt sätta mig i ett hörn och ilsket stirra inåt och bestämt säga till den lilla kontrollerande madamen i mig. " Va fan håller du på med?! "
Nej ! Om vi som inspirerar och hjälper andra med att öppna sina hjärtan. Vi som håller dom i handen när de försöker möta SINA rädslor möta sin själ, stå i all sin moderliga gudomlighet och hoppa ut i livets skapande. Vi får inte tramsa med sånt som rädslor som låser och stänger in eller förminskar någon annans uppgift i livet.
No way!!
Jag drog ett kort från min kortlek med budskap från livet. Det står:
"I Open my own consciousness. I let go of the material world and open my higher consciousness. I became aware of my greatness and my importance within the universe. I no longer feel inferior. I believe in myself and I believe in life. I accept myself an I Love myself completely. My mission is important and I live it fully. "
Exakt!!
Och vad har jag för rätt att hindra någon nära mig att göra sin resa och sin uppgift?
Nej Gudinnor! Släpp taget, ske det som sker.
LÄMNA ÖVER Och händer något som gör ont kan du göra upp med det då. Inte innan i form av kontrollerande draman. Möt dig själv istället. Vi har ett jobb att sköta! Ett viktigt jobb!
Låt min själ omfamna din!
Malin
Förlåt vissa felskrivningar men ibland går det undan på Iphonen...
Posted by: Malin | 10/01/2010 at 18:35
Dagens kloka! Tack ängel...
Posted by: Sandra H | 10/01/2010 at 22:58
Viktiga tankar! For mig kanns det oftast som om andras svartsjuka eller avundsjuka hindrar mig genom de dramer de skapar. Och sa far jag "offra" mina drommar. Det gor ont aven om jag vet att min uppgift ar storre.
Aloha,
/Alexandra
Posted by: Alexandra Telluselle | 10/02/2010 at 02:44
Oj vad berörd jag blev av Jim Carrey!
Ja, inte undra på att han blev en pellejönsare...
Jobbiga känsliga ämne!
Svartsjuka som jag också har brottats med under en stor del av mitt liv…
Jag var väldigt svartsjuk när jag var liten flicka, uj, min mamma fick inte ens krama sin svåger utan att jag böla och slet mitt hår. Minns en gång då jag hittade ett foto på min mor där hon kramade en man, förmodligen en god vän. Ett foto som jag (5-6 år gammal) tyckte var så hemskt så att jag en dag låste in mig på toaletten, satte mig på knä och bad, grät, mässade och rev sönder kortet i små små bitar varefter jag spolade ner dem i toan? Kunde inte förstå varför hon hade ett sådant kort bland de andra på vår familj.…tänk om pappa skulle se? Jag har haft ynnesten att ha mina föräldrar nära och sällan blivit lämnad, de fanns alltid där, så jag vet inte var min svartsjuka kommer ifrån?
Den fortsatte iallafall vidare under mina första 36 år…tills jag en dag blev svårt sjuk och igenom en skillsmässa då den släppte sitt hårda tag om mig??
Jag är helt säker på att jag då, när jag stannade upp, insåg och fann den där Eckhart-känslan samtidigt som jag förstod att det är jag och ingen annan som bestämmer över mina känslor….att det är jag som tillåter den där känsla…släpp taget, det som sker sker och jag kan inte rå över det.
En av mina vänner beskrev mig så bra en gång när jag gick i spinn, -Du är som en liten kanin instängd i en trång bur som är helt omöjlig att komma ur. Du hoppar okontrollerat omkring, gräver och raffsar helt utan framgång! Du kan inte göra någonting, du kan inte kontrollera!
Nej, det finns inget gott i den känslan.
Tyvärr kan jag ju ändå idag känna igen känslan i situationer där jag känner mig maktlös. För mig ligger de nära varandra maktlösheten och svartsjukan….ja, avsaknad av kontroll är det ju.
I dag är jag istället drabbad av annan persons svartsjuka.
En vän som jag i grund och botten tycker väldigt mycket om, men som under sista året blivit märkbart missunnsam, skeptisk och nedlåtande gentemot mina framgångar/utveckling, min glädje och min entusiasm. Jag är varken skrytig el vräkig…men efter lång tids sjukdom och andra svårigheter har jag gjutit in en positiv, framåt och livsbejakande kärna inom mig och jag känner att det stör henne. Hon vill hellre trycka på/lyfta upp problem och vänder gärna på uppkomna positiva situationer/upplevelser till negationer. Med ständigt trista kommentarer försöker hon skuldbelägga mig så att jag ska känna mig otillräcklig, att jag är en dålig vän som alldeles för sällan vill träffas. Hon vill att jag skall umgås med henne istället för med min familj el någon av mina andra vänner? Blir svartsjuk på dem och på min dotter?
Vill ha hela min uppmärksamhet och säger saker som att "man kan faktiskt bara ha, en enda vän"?
Har vid ett flertal tillfällen sagt hur jag känner. Men hon lyssnar inte, tar det inte till sig.
Och nu när jag försiktigt börjar avvisa henne vänder hon sig, med sin missbelåtenhet, till min syster?
Jag blir ledsen för att jag ser att hon är utanför sig själv och för att jag saknar hennes goda jag…inte det här?
Jättejobbigt! Hjälp, vad ska jag göra?
Förlåt för långt inlägg!
Kram och kärlek***
//Anette <3
Posted by: Anette <3 | 10/05/2010 at 22:20