Lars Einar Engström
är konsult och arbetar med rekryteringsuppdrag, det senaste året har han framförallt föreläst utifrån sin bok ”En sexists bekännelser” som kom förra året. En bok som han skrivit utifrån sin bakgrund som chef, headhunter och man. Han har suttit i ett antal ledningsgrupper i små och stora företag och vet vad som sägs bakom de stängda dörrarna.
Vad är en man?
– En man är någon som vet vad han vill, någon som bestämmer och har sista ordet. En traditionell, gammaldags bild, det är min bild av mannen.
Maskulinitet?
Muskler, virilitet, stark, framgångsrik, någon som vet att kunna ta kvinnor. Alla de där gamla bilderna har jag i mig, det finns ingen plats för känslor, det är något feminint.
I ett jämställt samhälle, på vilket sätt urskiljer sig mannen från en kvinna?
- Vi män skulle väl förändras rätt mycket, det har jag själv gjort. Men det skulle finnas en viss uppdelning med sysslor. Jag är övertygad om att det är skillnad på kompetens hos män och kvinnor, att de har olika begåvningsområden. Den vårdande begåvningen finns mer hos kvinnan, och män är mer tekniskt begåvade. Tittar man på hjärnan så är det skillnad på man och kvinna, olika begåvningar. Sedan finns det ju undantag som kvinnliga professorer i matematik och manliga barnmorskor.
Själv har jag förändrats på det sättet att jag blivit mer lyssnande, mindre självsäker och mindre besserwisser.
Jag förstod inte innan vad jag faktiskt gjorde.När vi drog skämt, eller förringade kvinnor i arbetssammanhang genom att exempelvis titta ut genom fönstret när hon pratade. Jag förstod först i samband med boken att detta synsätt fick ju konsekvenser för rekryteringen, att jag valde bort kvinnor till fördel för en man, för honom skulle man veta vad man hade. Han skulle inte bli gravid, eller behöva gå iväg för att hämta barnen på dagis. Så är det fortfarande i näringslivet, man drar sig för att anställa en 35-årig kvinna utan barn.
Är våld en maskulin, biologisk egenskap?
– Ja. Visst får man lära sig en del från barnsben. Men våld är definitivt en maskulin egenskap. I ett mer jämställt samhälle skulle våldet minska. I ett hierarkiskt samhälle utvecklas lite av djungelns lag. Och en man kan ju alltid trycka ner en kvinna, om han inte pallar att trycka ner/slå till en man. Tillkortakommandet gentemot andra män tas ut på kvinnan därhemma. Har du blivit tilltvålad av chefen tar du ut det på någon kvinnlig arbetskamrat eller kvinnlig kund.
Våld ligger inte för kvinnor. Kvinnan, det är livet det, de står för barnafödandet. Männen kan ju alltid dra, och gör det också. Kvinnan är mer ansvarskännande. Hon vet att våld inte leder någonstans, och hon vet att hon måste ta hand om hemmet, barnen.
Män är mer oansvariga, de chansar och kör på. Så är det också i näringslivet, de kör hårt och så får de en massa medhåll från de andra männen som klappar uppmuntrande i ryggen och hejar på. Sitter de en kvinna i ledningsgruppen är det hon som är ansvarsfull och ser till helheten. Det är hon som säger att det där är ju sandlådefasoner, att gör ni si eller så blir miljön drabbad, eller ni får säga upp 500 personer. Det är hon som ser till helheten, att folk har en familj som i sin tur blir drabbade vi en uppsägning. Männen tycker mer att det där får man väl vara karl nog att fixa. När kvinnan är med i en grupp skärper sig männen, de blir mer seriösa.
Finns det ett könskrig?
- Inte rent generellt. Tyvärr. Det finns en del av det i storstaden men inte ute i landet. Där är det mer inställningen, ”ja, du vet ju hur karlar är, men det skulle vara bra om de skärpte sig lite”. I storstaden kräver kvinnorna mer, de tar mer plats i näringslivet.
Hur ser de ideologiska förutsättningarna ut för ett jämställt samhälle idag?
- Det är enkelt. Faktiskt. Man kan lära gamla hundar sitta men det är tungt och tar lång tid. Men man måste ju börja redan på dagis, måste sluta göra flickorna till hjälpflickor. Fröknarna behandlar ju pojkarna och flickorna olika, omedvetet. En busig pojke sätts mellan två flickor för att lugnas ner. Då har du redan lurat in flickorna i ett system.
Sedan är det obegripligt att jämställdhet inte är ett ämne i skolan, minst en gång i veckan. Det måste in på lärarutbildningarna.
Personligen tycker jag att man ska ta bort realitysåporna. Jag kan inte begripa varför man ska sända program vid 18-tiden på kvällen som visar upp sådana stereotypa kvinnobilder, där det bara är utseende och kropp som räknas för kvinnan. Man vet ju hur mycket media påverkar oss - varför skulle man annars lägga ner så mycket pengar på reklam?
En viktig sak är föräldraledigheten. 1/3 till kvinnan, 1/3 till mannen och 1/3 att dela på, det måste det lagstiftas om annars blir det inte av. Då skulle argumentet för att inte rekrytera kvinnor falla helt.
Sedan tycker jag att företagen ska anställa en driven kille i 30-årsåldern som har till uppgift att se till att frågan om jämställdhet blir en del av affärsmodellen. Att inte prata så mycket om jämställdhet utan snarare tala om det i termer av att öka företagets trovärdighet, ladda varumärket, öka vinsten. Exempelvis lyft fram att blandade grupper jobbar mer kreativt.
För pratar man om jämställdhet blir gubbarna så nervösa.
Det är viktigt att det är en kille och inte en tjej som håller i arbetet. Eftersom det i dagsläget är så att en kille har bättre genomslagskraft.
Vinster för män i ett jämställt samhälle? Gör kvinnorna några förluster?
– Förutom att det blir roligare att leva, man kan slappna av lite och behöver inte alltid vara stark så får man ju en helt annan möjlighet att vara tillsammans med sina barn. Många män vill vara hemma med sina barn men de som tar ut föräldraledighet gör det på sommaren. Företagskulturen i det stora hela skulle aldrig tillåta att männen tog ledigt, never. Även om det nu börjar finnas lite företag som uppmuntrar pappaledighet.
Hur jämställda är vi på en skala 1-10?
– Fem, och det är dåligt. Även om det varierar lite mellan storstäder och landsbygd. Men skulle du snacka jämställdhet i hemmet blir betyget ännu sämre. Det är många kvinnor som stoppas i sin karriär av männen. Jag har träffat många kvinnor och diskuterat karriärslyft och så ska de hem och prata med sina män. Nästa dag kommer de tillbaka och säger att de nog struntar i det där, du vet min man är ju också mitt uppe i karriären, det blir lite för mycket.
Och samtidigt jobbar kvinnan dubbelt så mycket som mannen. De gör det.
Gör kvinnor några förluster i ett mer jämställt samhälle?
– Jag tycker inte det.
Hur skulle morgondagens jämställda män skilja sig från dagens?
– De unga män i 30-årsåldern som har lite koll på jämställdhet, de som jag träffar, tänker inte så mycket på kön, de tänker mer kompetens. Exempelvis om en kvinna inte kan gå på möte en torsdag för att hon kanske just då är ensam med barnen föreslår man att mötet flyttas.
Det skulle vara helt otänkbart för män ur min generation. Det får hon väl helt enkelt fixa hade vi tänkt.
Kommer kvinnorna ha makten i det offentliga rummet om 20 år?
– Kanske, ja inte förr i alla fall. Först måste vi bli av med en hel del gamla fascister och sedan lära en ny generation. För det kan inte bara flickorna som ska står får förändringen. Om fler män säger ifrån, särskilt chefer, exempelvis att de inte ställer upp på sexistiska skämt, så går det betydligt snabbare.